Månad: september 2023

Igår fick jag boken i min hand för första gången! Alltid lika ångestfyllt, förväntansfullt och pirrigt att slita upp den ur påsen och se resultatet av så mycket möda. Men jag blev inte besviken. Det är en riktig pärla! Eller som Lotta Kühlhorn som formgivit den konstaterade “Nu behövs icke någon ytterligare bok om vinter och jul. Allt är med”

Älskar alla små detaljer som Lotta hittat på. Som den mönstrade insidan av pärmarna. Och att hela boken är tryckt på svagt gulnat papper – precis som om det redan var en gammal bok.

Många vinterböcker och julböcker har väldigt dystra och murriga bilder och vi hade jobbat jättemycket i pappersval och repro med att göra även de mörka bilderna krispiga, varma och fina. Boken innehåller ju närmare 300 bilder och illustrationer vilket är något i hästväg.

Den är också sprängfylld med läsning vilket verkligen varit viktigt för mig. Att det inte är en bok man bara bläddrar igenom utan att den erbjuder läsning för många, långa stunder. Reflekterande texter, rolig kuriosa och fakta. Små vardagsbetraktelser och skildringar av utflykter, luciatåg och tomtebesök.

Är så glad att jag haft Erica som redaktör som bollat, gett feedback och hjälpt mig utveckla mitt skrivande. Hon har känt till min julboksidé i flera år och är den som verkligen peppat mig att göra verklighet av den. Och det hade nog inte blivit någon bok utan hennes stöd.

Nu hoppas jag bara att den ska landa väl hos alla er som har beställt boken. Om två veckor skickas de signerade exemplaren ut. Det roliga är att bokens första upplaga – innan den ens kommit ut i butik – är i princip slut. Så nu gör vi ett tilltryck för att möta efterfrågan. Det är en dröm som författare att få vara med om en sådan sak!

Avslutar med en bild på en rolig lösning som Lotta gjorde längst bak i boken. Fakta som bara brukar stå i en trist rad förvandlade hon till en förtjusande adventsljusstake.

Här kan du lägga vantarna på ditt exemplar

Dags att ta tag i kryddlådan! Bredvid spisen i köket förvarar vi vardagskryddorna i en låda som gärna grisar ihop totalt. Tur i alla fall att de flesta kryddtillverkarna börjat märka själva locken på burkarna så att man ser ovanpå vad som är inuti.

Plockade upp alla burkar och lyfte sedan ur plasten på botten av lådan. Köpt på löpmeter på IKEA och bra att ha som anti-glid! Skakade ur allt bös i papperskorgen och skrubbade den sedan ren under kranen. Dammsög bort ytterligare bös som letat sig in i lådan under plasten och torkade sedan rent med trasa.

Sedan sorterade jag mina kryddor, hällde ihop de som vara halvtomma och innehöll samma sak och fyllde på sockerpullan och saltströaren. Här syns rökt salt, kanel i finburk, sockerpullan till vardagen, två goda kryddblandningar jag brukar strö ner i diverse grytor och såser. Samt förra höstens hemmagjorda örtsalt!

Sedan torkade jag av alla kladdiga, dammiga och skräpiga burkar med en trasa och ställde tillbaka dem i lådan igen. Prydligt och organiserat.

Mmmmm….så härligt med ordning i kryddskåpet…

När jag var på höstmarknad för några veckor sedan köpte jag två fantastiska kuddar av en lokal hantverkare. Jag kan ingenting om vävning men har för mig att hon sa att detta var plattväv.

Tycker så mycket om färgkombinationerna och mönstret. Och kolla så fint det missmatchar mot sofftyget som är ett gammalt draperi från min farmor. Halva grejen när man inreder hemma är ju textilierna. Gamla textilier – eller nya som är hantverksmässigt gjorda – ger en sådan själ till hemmet. Vare sig det är ett vackert draperi, trasmattor, en broderade paradhandduk, kuddar eller en gardin.

Nu hade jag glädjen att få köpa nytillverkat av en konsthantverkare. Och det tycker jag att man ska göra om man har möjligheten! Annars ta till vara på det som trängs i loppistravarna för en spottstyver som förspilld kvinnokraft.

Dags att ta itu med servettlådan. Irriterande grölig och omöjlig att stänga! I denna låda ligger förutom tygservetter och pappersservetter också kortlekar. Verkar kanske konstigt – men det här är ju lådan närmast matbordet där vi alltid sitter och spelar kort. Så det passar att de får de ligga där!

Rev ut alla servetter. Torkade ur lådan. Vek om i prydliga högar. Insåg att pappersservetterna är helt slut och behöver fyllas på. Och sedan gick jag igenom och sorterade upp fem kortlekar. Endast tre av dem var fortfarande kompletta så jag slängde resten i pappersåtervinningen. Den bruna grejen i trä är en dekoration till en köksstol. Den ligger där i väntan på att få trälimmas fast igen.

Ps. gulligt hyllpapper va? Det fanns i skåpet när jag köpte det och har fått stanna kvar!

Nivån på stöket i garderoben ger en omedelbar inblick i hur stressiga mina mornar varit senaste tiden. Inte så stressiga alls alltså. För min garderob har sett mycket värre dagar.

Ändå är det alldeles tillräckligt stökigt för att jag ska få ett meltdown när det är dags att hitta igen sportbehån, de sköna trosorna eller den svarta lilla kjolen. Så hög tid att städa! Gör man det ofta innan det går för långt så tar det ju inte så lång tid.

Plockade ur kläderna hylla för hylla och vek om dem i nya prydliga högar. Städade garderoben senast i juni och en hel del av ordningen var fortfarande kvar. Hittade igen mina bästa träningstrosor! Och en blus jag glömt bort som hamnat bakom allting annat. Hurra vad bra!

Viker allt i lagom prydliga högar utom träningskläder som rullas och rynkfria kjolar som också rullas. Tycker de ryms bättre då.

Jag hann vika allt på åtta minuter och ägnade de resterande minuterna åt att bära ner de somrigaste kläderna till källaren. En playsuit, minishorts (som aldrig användes i somras och inte heller förra sommaren och som jag lika gärna kan skänka bort) samt några riktigt fladdriga sommarklänningar som inte kommer användas förrän tidigast i juni.

Vad städade du idag?

Lyder ordspråket. Men det är helt fel. Det som inte dödar det skadar en och gör en full av sprickor, nagg och krackeleringar. Jag önskar bara att jag hade förstått det tidigare. Att min mamma dog gav mig mycket vishet för min ringa ålder. Men det gjorde mig inte starkare. Och när jag blev utmattad mognade jag, lärde mig mycket om mig själv och mycket om att vara människa. Men upplevelsen gjorde mig inte starkare utan skörare.

Jag avskyr tanken på att jag skulle vara skör eller vek. Men samtidigt är det också en lättnad att veta att den där skörheten kan förklara varför jag upplever ångest allt oftare. Varför jag har så nära till katastroftankar och varför jag ofta kan ligga vaken och oroa mig. Jag har levt och det sätter sina spår.

Erica formulerade det så bra för mig en dag när vi diskuterade ångest. När man är ung tror man att man är som en fin vas som ska få stå i ett skåp hela livet och hanteras varsamt. Sedan blir man chockad och nästan förolämpad när man utsätts för saker. Man skickas runt, blir kantstött, repad och ful. Går sönder och bli nödtorftigt lagad igen. Naggad i kanten men förhoppningsvis fortfarande fungerande. Och det är liksom det som är själva livet. Vem vill leva i ett vitrinskåp?

Åhå. Det är en liknelse jag förstår mig på. Livet är inte en vas som ska lämnas tillbaka i oanvänt skick.

Det som inte dödat mig det har heller inte härdat mig – utan istället bara gjort mig extra känslig i vissa situationer. Men det har också gjort mig mer medkännande och klok. Livsvisdom kan man bara skaffa sig genom livserfarenhet och av livserfarenhet blir man kantstött. Det är naturens lagar och det är helt i sin ordning.

Godmorgon! Idag tog jag tag i vårt eländiga lilla badrumsskåp. Snett, vint och i stort behov av att ersättas av ett nytt och bättre. Men tills dess behöver det i alla fall städas.

Vi första anblick ser det kanske inte såååå stökigt ut. Men när man kollar närmre är det illa. Tomma flaskor, produkter jag inte längre använder och förpackningar som är smutsiga.

Och absolut ingen ordning på sminket. Allt ligger huller om buller och flera gånger när jag sminkat mig senaste tiden har jag fått läppstiftsfläckar och eyelinerstreck på kinderna. Av redskap som blivit smutsiga. Hua!

Började med att plocka bort alla borstar. Sedan allt smink. Därefter diskade jag ur mina förvaringsburkar. Så här såg de ut inuti. UÄCK!

Sedan plockade jag bort sällan-smink (det förvarar jag istället i hallen där jag har alla andra beautyprodukter) och behöll bara de jag använder till vardags. Sorterade upp penslar och borstar för sig, skuggor, rouge och foundation för sig och läppstift i en egen burk.

Diskade ur tandkrämsburkarna och sköljde alla borstar och tuber rena från klet. När jag ställde tillbaka allt hade det gått ganska precis femton minuter. Men då hade jag det stora borstprojektet kvar. Nämligen att rengöra alla äckliga sminkborstar. Det rymdes inte i städkvarten – så jag tar det senare. Så här rengör jag mina sminkborstar.

Vad tänker du städa idag?

När barnen är på scouterna får jag roa mig själv i 90 minuter medan jag väntar på att kunna hämta. Förra veckan blev det på en älvspromenad med Uffe.

Vattnet brusade och luften var tät av höstdofter. Multnande löv, fuktig jord och lera. Naturen doftar som starkast nu när allt snart ska till att vissna. Och efterföljas av en lång, doftfri vinter som mest luktar snö. Tråkigt i april – men ganska skönt i november. Det blir liksom ett lugn när sinnena får vila.

Vi gick över hängbron som alltid får det att pirra i min mage.

Skylt som fick det att pirra i Ulfs.

Vi hoppade på stenar, kastade stenar, gick balansgång på räcken och hade det väldigt trevligt. Ända tills fingrarna tappade känseln i kylan.

Tycker mycket om att promenera längs forsen. Men skulle inte orka bo där tror jag – det dånar ju och brusar som vid den värsta E4a.

Stillheten på bild bedrar. Här är vilt och vackert! Och jag ser nu fram emot en vecka som avslutas med att jag åker norrut till stugan för att fiska, plocka lingon, ordna med ved och vinterställa huset. Som jag har längtat!

I januari hade jag en liten utmaning på bloggen – nämligen att städa som Rut i en hel vecka! Min mormor Rut hade ett glänsande rent hem och älskade att städa, men hon hade inte en stor städdag utan städade lite hela tiden. Så att städa som Rut handlar alltså om att städa avgränsat, under en kort stund på en bestämd plats. Att ge sig själv och sitt hem ett litet Rut-bidrag!

Varje dag den här veckan tar jag en kvart och städar/sorterar ett begränsat utrymme hemma. Hinner jag färdigt utrymmet på mindre tid än en kvart – ja då fortsätter jag med någon städning i närheten tills tiden tagit slut. Men tar det längre tid än jag avsatt så avbryter jag ändå efter femton minuter. Övningen är nämligen att ta sig framåt med ordningen i hemmet utan att göra projektet för stort, tung och svårt. Att nöja sig med att se resultat även i det lilla.

De här städkvartarna är inte tänkt att ersätta en veckostädning med dammsugning och sånt. Utan som en komplettering som hjälper mig få lite mer ordning i mina lådor och skåp.

Under veckan som kommer väljer jag ut sju olika delar av mitt hem att plocka och städa iordning, på max 15 minuter per dag. Och dokumentera till bloggen såklart. Varje morgon klockan 06 kommer dagens “uppdrag” för dig som vill haka på. Du kan städa motsvarande plats hemma hos dig – eller något annat utrymme du själv väljer.

Men kom ihåg – det här är inte tänkt som någon slags challenge där du ska pressa dig själv. Nä, se det snarare som en övning i att städa med samma jämnmod som du vattnar blommorna. Utan städilska eller irritation.

Nu kör vi!

Först ut är läxlådan som finns i vitrinskåpet i vardagsrummet. I den är det tänkt att papper, pennor, sudd, linjal och saxar ska finnas tillgängligt. Så att barnen kan gå dit och hämta grejerna när det är dags att göra läxan. Här förvaras också småspik och nålar (för när jag snabbt vill hänga om tavlor) samt häftpistolen jag använder för att klä om möbler. Helt ologiskt!

Och den här lådan är en sådan där typisk allting-låda där allting pulas ner och glöms bort och sedan går den inte att öppna ens med våld. Så det första jag gjorde var att ta ut hela lådan och ställa den på golvet. Bara det tog några minuter eftersom hopknölat ritpapper hade tuggat sig fast mellan skåp och låda.

Fram med en soppåse och plocka bort allt ur lådan som skulle slängas. Påsklämmor, trasiga Kinderegg-leksaker och pennor som slutat funka. Sedan sorterade jag ut hög efter hög med prylar och gick igenom dem var för sig. När lådan var tömd så dammtorkade jag ur den och la tillbaka allting prydligt och snyggt.

Fortfarande ologiskt att möbeltassar och häftpistol ska ligga i den här lådan. Men det funkar så det får bli kvar här.

Lådan tog tolv minuter att städa. De resterande tre minuterna ägnade jag att gå tillbaka med saker från lådan som skulle till andra ställen i huset. Brukar lägga sånt på en bricka så att det syns tydligt och sedan gå från rum till rum och plocka tillbaka lego, hårsnoddar, gummiband, kapsylöppnare och hänglås. Det här med brickan är det mest effektiva sätt jag kommit på för att lägga tillbaka småsaker. Då slipper man gå flera varv med allt skrot.

Tänkte att det kanske kunde vara kul om jag fotade allt jag äter på en dag. Men sedan gjorde jag det och det blev inte kul. Fast då hade jag redan lagt ner så mycket tid på att fota, redigera bilder och ladda upp dem till bloggen. Så jag framhärdade. Ologiskt? Inte alls. Googla begreppet sunk cost fallacy så förstår du.

Håll till godo med ett ganska tråkigt inlägg.

Dagen börjar alltid med kaffe, mjölk och något sött för att vakna till. En råsockerbit, ett torkat fikon eller en smaksatt dadel från Dave & Jones. Det är min kompis Stina som introducerat dessa dadlar för mig. Hon är den som håller koll på vad folk gör på TikTok och fortbildar mig i vad man ska äta. Kaffe och sött kickar igång min morgontrötta hjärna.

Vid nio – efter jag gått med hunden och cyklat och lämnat barnen – blev det dags för min riktiga frukost. Tre skopor proteinpulver med chokladsmak, en banan, lite mjölk, lite vatten, en matsked jordnötssmör, en tesked kakao, några matskedar avsvalnat kaffe samt en hel karta is. Mixade till vad som kändes som en fluffig och mättande chokladmilkshake. Höll mig mätt fram till lunch.

Drack ny kopp kaffe efter denna frukost.

Satt och skrev hela förmiddagen och glömde bort tiden. Plötsligt var klockan närmare ett och från en sekund till en annan skrek magen av hunger. Vegetariska dumplings är toppen att ha hemma i frysen. Slängde i en stekpanna med lite olja på botten, sedan på med 2 dl vatten och ett lock så att de ångades därinne. Tar typ tre minuter. Såsen höftar jag ihop i en kaffekopp. Japansk soja, risvinäger, srirachamayo, sesamolja och neutral matolja. Orkade inte göra en sallad så jag skalade en morot. Åt ute på farstubron i solen och avrundade med kaffe.

Mellanmål vid 15. En nektarin och två plommon. Jobbade vidare till 16 och cyklade sedan och hämtade Uffe.

Middagen var himmelsk. Små köttbullar med kryddpeppar, potatis, hemkokt lingonsylt på nyplockade lingon samt en brunsås gjord på matlagningsgrädde, soja och kalvfond.

Vi åt på verandan och jag fortsatte på morotstemat och gjorde stavar till mig och barnen. Ibland undrar jag varför jag någonsin bryr mig om att göra andra grönsaker än morotsstavar till barnen? Bästa grönsaken!

Kvällsfikat åt vi framför Historieätarna. Jag gjorde ett fruktfat till mig och barnen att dela på. Med plommon, uppskurna nektariner samt ananas jag hittat till bra pris. Det sa bara slurp så var det slut!

Och det var onsdagens måltider, det.

Rollspelskväll ikväll. Hjältarnas tid som pojkarna fått av en kompis pappa som introducerat dem till rollspelandets värld. Bertil har skrivit själva äventyret och är spelledare för alltihopa. Våra karaktärer har vi spelat många gånger förut. Alv, dvärg, prins och ljustroll. Jag är en alv som föga originellt heter Arwen. Ulf har döpt sig själv till Look to Life och han spelar liksom lite parallellt med oss. Kommer med instick som man kan, men inte behöver, ta på så stort allvar. Vi låter honom också slå lite tärningar här och var så att han håller sig nöjd.

Medeltidsmusik på högtalaren, tända ljus, en stor godiskål och en uppritad karta över världen vi befinner oss i.

Ett annorlunda lördagsnöje som jag för några år sedan inte kunnat se framför mig.

Usch vilken trist lördagsmorgon. Vaknade upp i ett sunkigt hem. Stel i nacken och vänster arm efter att en unge med näsblod och nattskräck kröp ner i sängen vid tretiden och ville ligga nära. Märks att Jakob (han som plockar nonstop och förmår barnen att göra detsamma) är bortrest, för den här veckan ser hemmet ut som hin håles labratorium.

Jag har något vasst i halsen och det enda jag egentligen vill är att sitta i ett tyst, rent hus och skriva på min nya bok som kommer nästa höst. Hade ett sånt underbart flow i torsdags nämligen. Öppnade datorn, försjönk totalt och nästa gång jag kollade på klockan hade det gått fyra timmar utan att jag märkt någonting. Den typen av flow är en berusande upplevelse som jag vill ha igen och igen och igen…

Men idag väntar istället städ. Damma mattor. Dammsuga. Ta rätt på disken. Gå med hunden. Köra två tvättmaskiner och vika torr tvätt. Tvi tunnor tusan så trist! Ska sätta på musik och träningskläder och försökta tänka att jag i alla fall får ut några timmars fysisk aktivitet av det.

Funderar för övrigt att köra en “Städa som Rut-vecka” med start på måndag. Känns som att det behövs för att få lite ordning på mina prylar. Någon som är sugen på att haka på? Hojta så kör vi i sådana fall!

Igår kväll när jag gick ut med Essa lystes himlen upp av norrsken och jag kände att det hängde frost i luften.

Mycket riktigt. När jag vaknade upp imorse var hela trädgården täckt av vit kristyr. Första frosten för i höst och plötsligt känns inte den kalla årstiden särskilt långt borta. Ibland får vi ju snö i början av oktober. Mina söner pratar redan drömmande om skidor, snöhögar och att få sparka till skolan. Men jag är nog nöjd med att ha höst ett bra tag till.

Och framförallt sitter jag som på nålar, för på måndag får jag hem mitt första exemplar av boken. Linnea på mitt förlag har skickat den till mig och hon sa att den är bland de finaste böcker hon någonsin sett. Hoppas det stämmer! Jag har ju inte sett den själv ännu för det här på bilden är bara en dummy. Men blotta tanken på boken gör att hjärtat slår dubbelslag.

Jag vill bara puffa för att Underbara Vinter nu finns att köpa signerad både hos Adlibris och Bokus. Men också för att du som driver en inredningsbutik, presentaffär, tehandel, blomsterkiosk eller liknande och vill sälja min bok kan köpa ett gäng direkt från mig. Bara maila mig på underbaraclara@gmail.com så löser jag det!

När jag känner mig orolig över något – sådär att jag upplever en molande begynnande ångest – då finns det några tankar jag använder mig av som brukar lugna mig. Tankelekar som hjälper mig att få tillbaka proportionerna på det som oroar mig.

• Jag försöker sluta se mig själv som universums centrum. Oro och ångest gör tyvärr människor väldigt självcentrerade. Men som tur är kan det också funka tvärtom. Genom att vara mindre självcentrerad blir man ofta mindre orolig. För mig lindrar det mycket att tänka på alla miljoner människor som har mycket värre problem än mig just nu. Och mycket sämre resurser än jag har för att hantera dem. Att zooma ut och se den stora bilden hjälper mig att få rätt perspektiv. Ännu mer hjälper det om jag faktiskt gör något handgripligt för någon annan. Swishar en slant till någon organisation, ringer någon som jag vet har det jättetufft, skriver något uppmuntrande till någon som behöver det. Flyttar fokuset bort från mig själv.

• Jag brukar göra en tankelek som går ut på att en vän har precis samma problem och känner samma oro som jag. Vad skulle jag säga då? Skulle jag reagera lika starkt och ångestdrivet? Sannolikt inte! Andras problem är lättare att förhålla sig sansad inför. När den kalla handen kring hjärtat inte klämmer så hårt kan man tänka mer praktiskt och förstå att det finns lösningar. Jag försöker låna den blicken på mig själv.

• Om jag får bli åttio år gammal och tänka tillbaka på den här tiden – vad kommer jag tänka då? Sannolikt har problemen för länge sedan löst sig och nya problem har tornat upp och löst sig igen. För sådant är livet. Åttioåriga Clara kommer ha ett annat perspektiv på den här stunden – och jag kan försöka låna den visdomen redan nu.

• Oro är en naturlig del av livet och det sinnestillståndet har hjälpt vår art att överleva. Det betyder dock inte att jag alltid måste lyssna på den känslan eller att den är sann. Men inte heller att jag måste motarbeta den. Tvärtom brukar den klinga av snabbare om jag bara rycker på axlarna och säger till mig själv. -Jaha, nu kommer de där otäcka känslorna igen. Men jag tänker ändå fortsätta med min dag och mina planer. Oron får hänga efter mig som en skugga och jag tänker ge den lika lite uppmärksamhet som jag brukar ge min skugga.

En outfit helt apropå det jag skrev häromdagen – om att det är härligt att matcha färg med färg istället för med svart. Färg, färg och ännu mer färg.

Att våga bära färgglada kläder är faktiskt ett riktigt power move om man behöver lite hjälp att träda fram ur tapeten och ta plats i rummet. Man passerar icke obemärkt när man är färgglad!

Jag blir ganska ofta stoppade av kvinnor som säger att de blir glada av mina kläder. Tänk vad kul att kunna göra någon annan glad med sina kläder! Jag minns själv hur glad min mellanstadiefröken Marianne brukade göra mig med sina kläder. Jag kommer särskilt ihåg en kleinblå stickad jumper med matchande pennkjol. Satt bara och gapade och beundrade uppenbarelsen.

Det röda i kjolen går igen i det röda i pumpsen och i tröjan. Men det är också det enda som riktigt matchar. Men det funkar ändå!

Allt på bilden är loppat. Utom örhängena som är från Zara.

Men nu måste jag sluta prata om kläder – för jag ska hugga in på bokjobb. Har avsatt hela förmiddagen åt att plotta ut min nya bokidé och få igång arbetet med den. Vaknade vid fyra inatt och kunde knappt somna om för att jag var så exalterad inför den här arbetsdagen. Och nu är den äntligen här!

Var så trött igår att jag la mig samtidigt som barnen och somnade strax efter nio. Vaknade vid halv sju imorse och kände mig så utvilad och glad. Cyklade med Ulf till förskolan och det behövdes både vantar och mössor.

Men så förbålt tjusigt det var! September är något alldeles eget – och magen gjorde glädjevolter när jag tänkte på att jag snart ska åka på fiskevecka till stugan och bara vara utomhus i den höga, klara luften. Vittja nät, röka abborre, plocka lingon och trava ved.

Nu är den första frosten inte långt borta.

Eftersom Jakob är bortrest fick jag ta Essas morgonpromenad direkt jag kom hem. Vi gick upp över åkern och in i skogen.

Och jag kunde inte sluta le mot ljuset.

Glitterdroppar pillrade i den försiktiga vinden

Och jag stannade upp och doftade. Lyssnade på skogsljuden, vinden och löven.

Förundran är en medicin för själen som jag doserar rikligt.

Jag promenerade och sorterade tankarna inför denna fullspäckade dag. Gick igenom bokmötet jag ska ha med min förläggare och texten jag behöver få klar. Tänkte på allt roligt som kommer den här jobbhösten och hur jag ska skörda frukterna av arbetet.

Men mest tänkte jag ingenting alls utan var bara i stunden. Kände hjärtats snabba slag under jackan, svetten i nacken, den bitande kylan i nästippen. Och doften av våt mossa och multnande löv.

Vilken underbar onsdag. Jag ska ta vara på den!

Jag fick en fråga från en läsare om hur jag lägger upp min träning. Jag har ju precis påbörjat ett nytt program för hösten och eftersom jag nu har en bra teknik för alla grundövningar så kan vi fokusera mer på att våga lyfta tyngre och med rätt vilotid mellan setten.

Jag testade mitt personbästa på marklyft (100 kilo), knäböj (70 kilo), bänkpress (40 kilo) och pull-ups (en enda ynklig – dessutom med gummiband som hjälp) förra veckan för att se var jag ligger och kolla min progression. Förhoppningen är tydliga framsteg under hösten. Om jag får vara frisk, peppar peppar.

UPPLÄGG

Måndag: Joggar på lunchen eller på kvällen ca 30 minuter

Tisdag: Efter jobbet i stan stannar jag kvar och tränar styrka med min PT Ida i 1 h. Fokus på helkroppsövningar som tex bänkpress, marklyft, knäböj.

Onsdag: Vilodag, men försöker gå en promenad.

Torsdag: Vilodag, men försöker gå en promenad.

Fredag: Tränar styrka med min PT Ida i 1 h. Fokus på helkroppsövningar som tex bänkpress, marklyft, knäböj. Sedan tränar jag ett 30 minuters intervallpass kondition. Rodd, stakmaskin eller crosstrainer.

Lördag: Vilodag, men försöker gå en promenad.

Söndag: Tränar 35 minuter styrka på gymmet i byn. Ett lite enklare pass med mycket fokus på bål och armar.

Fem pass i veckan känns mastigt på ett sätt – men det var ju faktiskt så jag tränade stora delar av våren och det gick bra. När jag väl kommer in i det så brukar det bara flyta på och jag tar liksom höjd för träningen i början av varje vecka. Att dessutom göra bort ett konditionspass direkt efter ett styrkepass på fredagar är så skönt – för då får jag en extra vilodag sedan och behöver inte “ta sats” för att fara och träna en annan gång. Det hjälper mycket!

(Och obs, mängden pass jag arbetat mig upp till har verkligen tagit sin lilla tid. Jag började med ett styrkepass i veckan och gjorde det i flera månader innan jag byggde på med ytterligre ett. Tror det är dumt att gå ut för hårt, för risken är att man inte orkar hålla i det)

På lördagar storstädar vi huset och det härligaste är att gå runt i trädgården efteråt och plocka ihop nya, friska buketter till alla rum.

1.Den spretiga buketten till köksbordet. Ett hopplock av allt färgglatt som står att finna. Dahlia, phlox, blommande pepparmynta, aklejablad och luktärter. Placerade på en nystruken ren duk.

2.Den anspråkslösa buketten framför badrumsspegeln. Svartöga, några luktärter och en kvist från en gul margerit i en liten glasflaska.

3.Buketten till punschverandan. Gula eterneller, röda pelargoner, rosa malva och ännu fler gröna aklejablad.

4.Den lilla buketten på hyllan i köket. Av orange krasse, en röd dahlia, rosa malva och några boliviabegonior.

5.Och slutligen nattygsbordet berusande bukett, där fokuset är på doft. Flox, Dahlia, New Dawn-rosor och en Therese Bugnet. Blommande pepparmynta och några kvistar luktärt. Buketten doftar tungt hela natten och gör att jag vakna i sommaren.

Jag har aldrig riktigt fastnat för skor med chunky klack utan fortsätter att älska mina nätta pumps med tunna sulor. På mina fötter i storlek 41 tycker jag att det är allra tjusigast. Dessa skor har snart 20 år på nacken och kommer ursprungligen från Bianco. Har för mig att min syster fick dem som en del av betalningen när hon gått modell för en visning. Det är med andra ord inte bara influencers som får betalt i prylar!

Glittriga strumpor i pumpsen är också fint. Dessa kommer från Swedish hasbeens.

Tröjan med pärlor fick jag av Anna när hon rensade garderoben. När jag har på mig den här sitter mina barn och stryker mig över armarna och mysryser. Det är något väldigt taktilt och härligt med pärlorna. Den blommiga bruna blusen under är tre år gammal från Monki och väskan är vintage som jag bytlånat med syrran. Kjolen loppad och örhängena några år gamla från Zara.

Idag är alla tre barn hemma sjuka och jag hör deras dämpade röster genom dörren. De sitter inne på sitt rum i pyjamas och spelar rollspel.

Jag har än så länge klarat mig från sjukor och sitter och försöker jobba undan. Jakob reser snart till Köpenhamn på konferens så då blir jag hemma själv med allt. Det ska nog gå bra – men det enda jag har lust med just nu är att jobba på min nya bok. Varje sekund jag inte får göra det så känns tiden bortkastad. Så är det alltid med nya projekt. Uppstartsfasen är bäst och roligast!

Ha en fin vecka!

Jag tog en torsdagsbastu och hällde iskalla hinkar vatten över mig själv. Satt naken ute i septemberskymningen och såg hur det ångade från kroppen

Jag gick en skogspromenad och lutade mig mot en sten i en varm skogsbacke. Åt blåbär och pratade med en vän

Jag cyklade i ljummen luft och tittade på trädtopparnas gula löv mot den klarblå himlen. Kände doften av nyslaget hö, av varm skogsmark och ljung. Lät däcken rulla långsamt så att jag skulle hinna fylla lungorna ordentligt.

Jag kröp ner i min säng tidigt på kvällen. La mig under de svala lakanen och kände kylan mot smalbenen och visste att jag hade timmar av möjlig läsning framför mig innan det blev för sent.

Jag tränade styrkepass och sedan intervaller och svettig och högröd satte jag mig i bilen med nedvevade rutor och lät vinden svalka av mig.

Jag lyssnade på Beethoven hela vägen hem.

Jag tog kaffekoppen med mig ut på farstubron och drack i den kyliga men soliga morgonen.

Jag badade i dammen, kylde kroppen och blaskade ansiktet. Det pirrade från tårna till hårfästet när jag tänkte på att det kanske var sommarens sista bad. Men kanske inte.

Jag lovade mig själv att försöka göra fler sinnliga saker. Att stanna upp och ta in stunden och de olika elementen. Det här är sånt jag gjort i veckan som gett mig oväntad njutning och lugn.