Month: september 2023

Förra torsdagen tog jag Ulf och Essa med mig vid tolvtiden och sedan brände vi upp till stugan! Fram kom vi vid halv sex på kvällen när det nästan börjat skymma i det regniga vädret.

Jag gjorde samma rutin som alltid när jag kommer fram. Jag RUSAR in i huset. Tänder varenda mysig lampa och alla stearinljus. Slår igång alla element och gör upp en brasa i vedspisen. Sedan kastar jag in maten i kylskåpet, rusar upp på övervåningen och lägger in mina kläder i garderoben och sedan på med mjukiskläder så att jag kan mysa ordentligt. Varje sekund är dyrbar. Jag måste installera mig DIREKT!

Och 19 minuter senare var allt uppackat och iordning och jag hade jag fått fram te, vindruvor och smörgåsar på bordet. Njöt så vansinnigt över att få vara här igen!

Men lite läskigt är det att vara så mol allena. Skönt att ha Essa med mig!

När vi fikat kvällsfika bäddade jag ner Ulf under dubbla täcken – för det var rätt kallt. Och sedan stannade jag uppe till midnatt för att hinna elda fler brasor. Satt och målade och hade så vansinnigt najs att jag knappt stod ut med mig själv. Så småningom stupade jag dock i säng med barn och hund och sov som en död tills nästa morgon.

Bar direkt ner legolådan i vardagsrummet och byggde fordon med Uffe samtidigt som jag drack morgonens första kaffe.

Sedan pusslade vi flera pussel, gick en skogspromenad, läste bok, vilade och började förbereda middagen. För snart skulle min syster, pappa och moster komma körande.

Att göra mysigt för andra är det härligaste jag vet och särskilt när det är i mormor och morfars hus. Där man varit van att mötas av värme och god mat – men tyvärr inte längre får uppleva det sedan de flyttade därifrån. Att då få återskapa känslan till gäster som anländer senare än en själv är ett obeskrivligt behag.

Jag dukade i finrummet

Och bjöd på köttsoppa med klimp och en persikokaka till efterrätt. Anna kom direkt från London där hon varit på jobb så hon var helt vimmelkantig av förflyttningen.

Vi satt uppe länge och pratade och jag visade dem min nya bok som jag precis fått hem! De bläddrade, läste och gjorde förtjusta utrop. Men sedan brakade vi i säng. Lika bra det – för morgonen därpå inleddes vårt arbetsläger.

Vi hade nämligen kommit över 22 kubikmeter ved som skulle travas. Och som vi travade! Älskar att arbeta i skitiga hängselbyxor med håret på ända. Bli svettig, smutsig och knäsvag av trötthet.

Allesammans hjälptes åt att lasta, kärra och stapla. Tre skottkärror gick i skytteltrafik

Och även Uffe hjälpte till.

Paus för sedvanligt trefika. Viktig tradition vi inte tummar på. Slängde ihop en kladdkaka med lite lingon och dukade i vardagsrummet. Anna satt med en virkning i händerna och jag med två olika korsord som krävde instick av farsan och moster för att kunna lösa.

Vi kärrade in hälften av veden första dagen och tog sedan en tidig kväll.

Morgonen därpå vaknade jag till den här utsikten. Njuter så av att vakna upp när det finns äldre, morgonpigga släktingar i huset för då får jag uppleva det jag upplevde som barn. Nämligen att vakna av svagt slammer från köket, dämpade röster och doften av kaffe. Slå upp sovrumsdörren och känna väggen av värme från nedervåningen. Vedspisen som gått varm hela morgonen.

Hö-stolen fullproppad med tjocksockar. Här kan man vakna långsamt med ryggen mot ett varmt element.

Sjön låg blank utan minsta krusning och efter att vi laddat med en stadig frukost gick vi ut för att fortsätta lassa ved.

En sådan där morgon när man bara står och grinar mot solen och inte kan sluta le.

Alla hjälptes åt

Och Uffe förhörde morfar om varför man egentligen inte kunde få smaka en glasspinne redan innan lunch?!

Så tillfredsställande att arbeta hårt fysiskt tillsammans. Med någonting så tungt och så enkelt som att trava in ved.

Eftermiddagsfikat intogs utomhus eftersom dagen var så mild och skön. Och sedan gick vi upp bakom huset för att plocka lingon.

Vår stuga ligger högt så här kommer frosten tidigt på hösten och snön stannar till en bra bit in i maj. Härligt att hålla sin moster i handen och plocka lingon, äta kråkbär och gissa bajset.

Essa är sitt allra lyckligaste för hon får gå lös för jämnan och valla flocken.

Efter lingonplockningen skulle jag och Anna lägga ut nät

Uffe ville följa med såklart.

Vi lassade näten i båten

Och begav oss ut på den blanka, stilla sjön.

Anna rodde och jag la ut näten.

Uffe satt i fören och plaskade.

Och det var så öronbedövande tyst och ögonbedövande vackert.

Vi satt bara och ältade hur underbart vi hade det!

Tur att ingen annan vuxen närvarade för jag och min syster kan vara tjatiga när vi sätter igång.

Tänk att vi fick uppleva en fiskevecka igen! Det var ju några år sedan sist, men traditionen måste återuppstå. Senaste åren har jag och Anna åkt hit lite senare istället och haft vår årliga systervecka när vi skriver och arbetar. Men det ena behöver väl inte utesluta det andra? Helst vill jag vara här minst tre veckor varje höst. Fiskevecka, höstlov och systervecka. Och allra helst fira julen här också!

Till middag åt vi fyra år gammal surströmming som pappa sparat och som var den godaste surströmming jag ätit. Det sjöngs snapsvisor och skålades (i mjölk för min del) och efter maten satt vi i vardagsrummet och surrade till sent in på natten.

Jag känner alltid plikten att underhålla mina släktingar med kändisskvaller jag snappat upp av att jobba i mediesvängen. Ser mig som släktens kändiskorrespondent som rapporterar initierat om vilka som är divor, galna, otrevliga och bedårande. Nu hade jag mycket nytt att förtälja för en intresserad publik!

Morgonen därpå gick vi upp i ottan för att vittja nät. Anna behövde jobba med sitt vanliga jobb nästan hela dagen – så det gällde att bärga fångsten innan dess.

Klart Uffe skulle med och uppleva fiskelyckan.

Anna hjälpte med flytvästen

Och nu rodde jag så att Anna fick ta upp näten. Glad att vi fått lära oss allt om fiske av morfar och pappa. Nästa år ska jag ta med storpojkarna så att de också får lära sig!

God fångst. Aborre, sik och bara två små otäcka gäddor.

I vår familj går gäddor på näten under benämningen nättroll. Och vi kallar nätfisket för phishing. Och när det är fula hål i näten konstaterar vi att det gått en ubåt genom dem. Det är rent tvångsmässigt som vi sysslar med dessa små lustifikationer – och hur vi än försöker sluta så bara MÅSTE DET UT!

(Så kallade munpruttar om någon nu minns det avsnittet av En Underbar Pod?)

När vi kärrat upp näten tog jag och farsan loss fisken. Ulf bistod med kloka råd och okloka dåd. Bland annat kastade han tillbaka redan löstagen aborre i näten igen så att de fastnade.

Det mesta skulle rökas så den fisken rensade och tvättade vi bara ur

Och la iordning i stora emaljfat.

Alla donade på med sitt.

Fiskrens, näthantering…

Och lingonrensning. Alltid skönast och smidigast att rensa bär utomhus.

Jag hade lyckats plocka ihop vårt vinterbehov på 20 liter lingon. Det räcker till frukostgröten till familjen i ett helt år! Men den här vintern blir det lingon och kråkbärssylt – för maken till kråkbärsår har jag väl aldrig tidigare upplevt. Och ingen iddes rensa bort dem heller.

Anna hoppade in och hjälpte farsan att rensa den sista fisken.

Medan jag gick upp och gjorde eld under tunnan och klippte enris att bottna med. La mig på rygg i mossan, tuggade grässtrån och såg molnen glida över himlen. Inväntade precis rätt temperatur.

Och sedan la jag iordning fiskarna.

Och sänkte ner dem i tunnan.

Hur jag röker fisk kan du läsa om här.

Till middag firade vi såklart fångsten med enorma mängder tunnbröd, mandelpotatis, rökt aborre och skirat smör. En rent lukullisk måltid som ledde till omedelbar matkoma.

På kvällen när jag och Anna gick ut för att pinka Essa tog jag med mig kameran. Månen hängde lågt över sjön och vi blev stående en lång stund.

Och upptäckte när vi riktade blicken åt andra hållet att norrskenet också dansade. Det är sällan det är så kraftigt norrsken samtidigt som det nästan är fullmåne. En mäktig upplevelse!

Och sedan var vi flera dagar till i stugan – men det fotade jag knappt för då hade jag så fullt upp med att njuta. Det blev en underbar fiskevecka som rann förbi alldeles för fort. Ja, en bättre spenderad tid kan jag knappt tänka mig. Här uppe är ju var och varannan karl ledig på hösten för älgjakten. Så varför skulle inte jag vara ledig för fisket, lingonplocket och umgänget med släkten? Och om jag inte avlämnade regelbundna rapporter skulle jag ju dessutom grovt missköta mitt jobb som släktens utsända i kändis-Sverige!

Nu är det dags för nästa del i min Hemkunskapsskola som jag har tillsammans med Cylinda. Tidigare har jag bland annat skrivit om att sköta sina tvättmaskiner och torktumlare, att frysa in och frosta av på rätt sätt och om smidiga system för att tvätta. Men idag tänkte jag fokusera på matlådor. Att laga extra mat och frysa in till matlådor är både bra för klimatet och plånboken. Enligt Konsumentverkets uträkningar kan man spara omkring 15 000 kronor per år på att ta med sig matlåda istället för att köpa mat ute!

När man frågar folk varför de inte tar med sig matlåda verkar brist på inspirerande recept, brist på tid och bristande planering vara de vanligaste anledningarna. Det är något jag själv kan känna igen mig i och just därför föredrar jag att göra matlådor av middagsmaten jag ändå måste laga. Om man bara köper lite extra av alla ingredienser till middagen och genast lägger undan i matlådor tar det ingen extra tid att ordna saken.

Cylinda gör allt för att göra vardagen både enklare och roligare. Deras maskiner är prisvärda, energismarta och lätta att förstå sig på. Här ser du matlådor på infrysning, redo att ätas efter en stressig arbetsdag.

13 tips för att lyckas med matlådan

• Det som blir extra bra i en fryst matlåda är alla sorters grytor, soppor, pajer, gratänger och lasagner. Ris, bulgur och couscous går bra att frysa in till grytan – men potatis får en märklig konsistens och pasta tycker jag ofta blir svampig och tråkig. Jag brukar frysa in grytan för sig och sedan kokar jag upp pastan/potatisen när jag ska servera den. För att potatisen ska gå snabbt att koka på lunchen brukar jag köpa tvättad potatis och dela den i tärningar. Då blir den snabbt färdig och så slipper jag skala den!

• Till mina matlådor handlar jag sånt som är i säsong och extra billigt. Eller mat med kort datum som har nedsatt pris på. Sedan slänger jag det i frysen i väntan på en lämplig middag eller storkok till matlåda. På det sättet kan jag ofta köpa lite dyrare, finare bitar kött – men till rena falukorvspriserna!

• Frysta grönsaker på påse är en riktig räddare i matlådan. Bara tillsätt fryst och värm tillsammans med resten av maten. När jag äter lunch hemma brukar jag däremot lägga de frysta grönsakerna i ett durkslag och sedan långsamt hälla över en vattenkokare med hett vatten. Då värms de men bevarar stunsen och krispet. Vill man ha färska grönsaker i matlådan men inte orkar göra sallad tycker jag att en skalad morot på sidan av funkar väldigt bra!

• Av någon anledning blir alla matlådor som tillagas i kastrull eller värms i ugn är så mycket godare än när man mikrar dem. Det kan såklart vara lite knepigare om man äter i ett personalrum – men finns det en kastrull så häller jag alltid över lådan till den och värmer på! Med lite vätska i botten på kastrullen så blir maten inte torr.

• Det är väl värt att investera i riktiga fryspåsar av tjockare kvalité. En tätare påse skyddar bättre eftersom råvarorna reagerar på syre. Pressa också luften ur förpackningen innan du tillsluter den!

• Försök hålla en jämn temperatur i frysen och gärna sprida ut matlådorna när du lägger in dem.

• Märk noga matlådorna med innehåll och datum. Förr än du anar har du glömt bort när den där lasagnen egentligen lagades…

• Hållbarheten på frysta råvaror är olika beroende på hur mycket fett de innehåller. Ju fetare desto kortare hållbarhet. Rent teoretiskt kan man förvara maten hur länge som helst i frysen utan att den blir farlig att förtära. Men däremot blir den mer eller mindre aptitlig. Grönsaker med mycket vatten – som tomat, gurka och sallad passar dåligt att frysa.

• När du har god framförhållning – lägg den frysta maten i kylen där den får tina långsamt och samtidigt hjälper till att sänka temperaturen i kylen.

• För snabbtining föredrar jag vattenbad framför mikrovågsugn. Bara ner med den inplastade kycklingen, köttbullarna eller vattentäta matlådan så tinar det snabbt men skonsamt.

• Det går bra att tina och tillaga mat och sedan frysa in den igen! Även mat som tinats men inte tillagats går att frysa in igen, om den fått tina i ett kylskåp.

• Lägg aldrig varm mat i frysen. Det höjer temperaturen och kan minska hållbarheten på de andra råvarorna. Vintertid ställer jag ut kastrullen på farstubron där det är svalt. Eller i en snödriva. Sedan när maten är helt kall förpackar jag i lådor och fryser in. Det finns också speciella kylblock du kan ställa på köksbänken och placera maten ovanpå. Då sänks temperaturen snabbt och risken för bakterietillväxt minskar.

• Sköt om din frys! Frosta av, rensa och organisera. Fler av mina frystips finns i det här inlägget.

• Ät igenom frysen ibland. Vi har precis haft en frysrensarvecka när Jakob bara lagat mat på det som fanns i frysen. Det är lätt hänt annars att allt bara hopar sig och inte blir uppätet innan det blivit frostigt och tråkigt.

Jag har många matlådekompatibla recept på min blogg och tipsar särskilt om Lammfärssoppa, Nikkalouktasoppa, Minestronesoppa, Köttbullar, Köttfärslimpa, Smarrig taco på bogstek, Mustig böngryta med chili, Grönkålspaj med lagrad ost, Lammfärsbiffar, Korvstroganoff samt Saffranskyckling med apelsin. Kanske har du fler bra matlådetips? Dela gärna med dig i kommentarerna!

Här kommer nu receptet på en billig vegetarisk gryta som är mättande och mustig och passar perfekt som matlåda.

Mustig linsgryta med rotsaker

Print

Ingredienser

• 4 stora morötter

• 1 palsternackar

• 300 gram rotselleri

• 400 gr champinjoner

• 25 gr smör

• 3 stora gullökar

• 4 vitlöksklyftor

• 4 msk tomatpuree

• 2 dl torkade belugalinser

• 3 dl rödvin

• 1 liter vatten

• 1/2 dl rödvinsvinäger

• 1 msk honung

• 2 msk torkad oregano

• 1 msk torkad timjan

• 3 msk grönsaksfond

• Salt, peppar

Print

Gör så här

• Skär rotsakerna i tärningar och lägg på en ugnsplåt med lite olja. Rosta i ugnen på 200 grader i ca 30 minuter. Rör om efter halva tiden.
• Tärna svamparna och fräs i en gryta tills vätskan avdunstat. Tillsätt smör, klyftor av gullök och fräs någon minut. Tillsätt hackad vitlök och tomatpureé. Skölj av linserna i vatten och häll i grytan. Addera vin, vatten, rödvinsvinäger, honung, kryddor och grönsaksfond. Låt sjuda på svag värme i 20 minuter
• Häll ner rotsakerna i grytan och smaka av med salt, peppar och eventuellt lite mer syra i form av rödvinsvinäger om det behövs. Föredrar du en lite tjockare konsistens kan du reda av grytan med maizena. Klipp över färsk oregano om du har hemma och servera grytan med potatis, ris eller i ett pitabröd. Eller är precis som den är!

Vaknar av svagt porslinsslammer från nedervåningen. Genom dörrspringan till vårt sovrum ringlar sig doften av kaffe och björkved. Jag hör pappas och Annas röster som blanda sig med moster Mias. Ulf och Essa ligger med mig i den stora järnsängen under duntäcken och kuddar. Varma, mjuka och medvetslösa av trötthet. Jag vickar på tårna och försöker vakna till liv. Häggen utanför sovrumsfönstret flammar orange som eld mot den blå himlen och dagen känns löftesrik.

Vi är i stugan för fiskevecka. Lingonplockarvecka. Ordna med veden-vecka. Så härligt att vara här i sju dagar och arbeta med kroppen, rusta för vintern, vara ute i friska luften och sedan sitta uppe sent och gagga i soffan. Är så lycklig över att jag kan ta med mig mitt jobb och göra det här – så att jag får vara på min favoritplats på jorden några dagar och fylla på energi!

Började morgonen med att vittja nät och göra upp fisk med Ulf och pappa. Och nu ska jag skicka några mail innan jag beger mig ut i lingonskogen och fyller vinterförråden. Internetuppkopplingen är dock en fullkomlig katastrof så vi får se när vi hörs igen!

Dags för veckans sista städkvart. Hur har det gått för er? Jag är glad över allt jag fått ordning på – utan att det kostade särskilt mycket ansträngning alls. Och förhoppningsvis orkar jag fortsätta med fler kvartar kommande veckor. Även om de inte behöver ske varje dag precis.

Idag söndag viger jag åt att städa en låda som jag hela sommaren tänkt att jag ska ta itu med. Men det dröjde till september innan jag fick tummen ur med den fruktade BAKLÅDAN! Högst uppe i skafferiet där baktillbehör, socker och sånt ska rymmas. Och eftersom den är så högt upp ser man inte riktigt vad man stoppar in där och det gör att lådan hinner utveckla sig till MORDOR.

Håhåjaja. Började med att plocka ut alla förpackningar och ställa dem på köksön. Hittade fyra burkar bakpulver och de torkade trattkantareller jag fått av min syster och letat så mycket efter.

SMASKENS!

När jag lyft ut allt äckelpäckel dammsög jag lådan och torkade sedan rent den.

Dålig sak med att ha stökigt: att man köper hem sex flaskor choklad och kolasås eftersom man inte hittade igen de fem första. Några var gamla och smakade tran så de hivade jag. Resterande var kladdiga – så de gick jag över med trasa och diskmedel så att de inte smutsar ner i skåpet.

Jag hällde ihop olika ströbröd i en och samma förpackning. Hällde också ihop bakpulver och råsocker som det fanns dubbletter av. Sedan fyllde jag alla mina plåtburkar med mjöl, socker, salt och sånt. Det är ju burkarna som står framme i köket och används i vardagen. Det är så mycket lättare att ta socker, mjöl och salt ur en burk istället för ur en prasslig påse som läcker.

Alla dessa förpackningar blev tomma och kunde sorteras bort ur skafferiet!

Sedan ställde jag tillbaka alltihop. Och klappade mig själv på kinden och tackade mig själv för allt jag gjort denna vecka när jag städat som mormor Rut!

Inuti min klädkammare finns en ful men praktisk smyckesförvaring från Ikea. Tror den egentligen ska sitta ovanför ett skrivbord och fungera som förvaring av pennor och sånt. Men här har jag all mina bijouterier. Det tråkiga är bara när det blir oreda och jag inte hittar det jag ska. Särskilt när jag varit bortrest mycket och packat med mig smyckena men sedan inte orkat sortera tillbaka dem efteråt. Så är läget just nu.

Huller om buller och trasslande kedjor och sånt som borde hänga ligger istället i en enda hög. Dessutom äckligt och dammigt i själva lådorna. Så jag började med att hänga upp alla smycken som faktiskt ska hänga. Sedan plockade jag ur allt annat och sköljde ur lådorna under kranen och torkade torrt.

Lite bättre ordning! Några av mina smycken (de rosa högst upp till exempel) var foundation-kladdiga. Så de rengjorde jag med lite diskmedel och varmt vatten innan jag la tillbaka.

Återupptäckte till och med några gamla favoritsmycket som jag glömt bort i röran. Nu känns smyckesförvaringen kul igen!

Vad städar du idag lördag?

Igår fick jag boken i min hand för första gången! Alltid lika ångestfyllt, förväntansfullt och pirrigt att slita upp den ur påsen och se resultatet av så mycket möda. Men jag blev inte besviken. Det är en riktig pärla! Eller som Lotta Kühlhorn som formgivit den konstaterade “Nu behövs icke någon ytterligare bok om vinter och jul. Allt är med”

Här kan du beställa nya boken

Älskar alla små detaljer som Lotta hittat på. Som den mönstrade insidan av pärmarna. Och att hela boken är tryckt på svagt gulnat papper – precis som om det redan var en gammal bok.

Häng med hem till Lotta och se boken ta form

Många vinterböcker och julböcker har väldigt dystra och murriga bilder och vi hade jobbat jättemycket i pappersval och repro med att göra även de mörka bilderna krispiga, varma och fina. Boken innehåller ju närmare 300 bilder och illustrationer vilket är något i hästväg.

Den är också sprängfylld med läsning vilket verkligen varit viktigt för mig. Att det inte är en bok man bara bläddrar igenom utan att den erbjuder läsning för många, långa stunder. Reflekterande texter, rolig kuriosa och fakta. Små vardagsbetraktelser och skildringar av utflykter, luciatåg och tomtebesök.

Recept, pyssel, vinterutflykter, betraktelser och fakta – så gick jobbet med innehållet till

Är så glad att jag haft Erica som redaktör som bollat, gett feedback och hjälpt mig utveckla mitt skrivande. Hon har känt till min julboksidé i flera år och är den som verkligen peppat mig att göra verklighet av den. Och det hade nog inte blivit någon bok utan hennes stöd.

Nu hoppas jag bara att den ska landa väl hos alla er som har beställt boken. Om två veckor skickas de signerade exemplaren ut. Det roliga är att bokens första upplaga – innan den ens kommit ut i butik – är i princip slut. Så nu gör vi ett tilltryck för att möta efterfrågan. Det är en dröm som författare att få vara med om en sådan sak!

Avslutar med en bild på en rolig lösning som Lotta gjorde längst bak i boken. Fakta som bara brukar stå i en trist rad förvandlade hon till en förtjusande adventsljusstake.

Här kan du köpa boken

Dags att ta tag i kryddlådan! Bredvid spisen i köket förvarar vi vardagskryddorna i en låda som gärna grisar ihop totalt. Tur i alla fall att de flesta kryddtillverkarna börjat märka själva locken på burkarna så att man ser ovanpå vad som är inuti.

Plockade upp alla burkar och lyfte sedan ur plasten på botten av lådan. Köpt på löpmeter på IKEA och bra att ha som anti-glid! Skakade ur allt bös i papperskorgen och skrubbade den sedan ren under kranen. Dammsög bort ytterligare bös som letat sig in i lådan under plasten och torkade sedan rent med trasa.

Sedan sorterade jag mina kryddor, hällde ihop de som vara halvtomma och innehöll samma sak och fyllde på sockerpullan och saltströaren. Här syns rökt salt, kanel i finburk, sockerpullan till vardagen, två goda kryddblandningar jag brukar strö ner i diverse grytor och såser. Samt förra höstens hemmagjorda örtsalt!

Sedan torkade jag av alla kladdiga, dammiga och skräpiga burkar med en trasa och ställde tillbaka dem i lådan igen. Prydligt och organiserat.

Mmmmm….så härligt med ordning i kryddskåpet…

När jag var på höstmarknad för några veckor sedan köpte jag två fantastiska kuddar av en lokal hantverkare. Jag kan ingenting om vävning men har för mig att hon sa att detta var plattväv.

Tycker så mycket om färgkombinationerna och mönstret. Och kolla så fint det missmatchar mot sofftyget som är ett gammalt draperi från min farmor. Halva grejen när man inreder hemma är ju textilierna. Gamla textilier – eller nya som är hantverksmässigt gjorda – ger en sådan själ till hemmet. Vare sig det är ett vackert draperi, trasmattor, en broderade paradhandduk, kuddar eller en gardin.

Nu hade jag glädjen att få köpa nytillverkat av en konsthantverkare. Och det tycker jag att man ska göra om man har möjligheten! Annars ta till vara på det som trängs i loppistravarna för en spottstyver som förspilld kvinnokraft.

Dags att ta itu med servettlådan. Irriterande grölig och omöjlig att stänga! I denna låda ligger förutom tygservetter och pappersservetter också kortlekar. Verkar kanske konstigt – men det här är ju lådan närmast matbordet där vi alltid sitter och spelar kort. Så det passar att de får de ligga där!

Rev ut alla servetter. Torkade ur lådan. Vek om i prydliga högar. Insåg att pappersservetterna är helt slut och behöver fyllas på. Och sedan gick jag igenom och sorterade upp fem kortlekar. Endast tre av dem var fortfarande kompletta så jag slängde resten i pappersåtervinningen. Den bruna grejen i trä är en dekoration till en köksstol. Den ligger där i väntan på att få trälimmas fast igen.

Ps. gulligt hyllpapper va? Det fanns i skåpet när jag köpte det och har fått stanna kvar!

Nivån på stöket i garderoben ger en omedelbar inblick i hur stressiga mina mornar varit senaste tiden. Inte så stressiga alls alltså. För min garderob har sett mycket värre dagar.

Ändå är det alldeles tillräckligt stökigt för att jag ska få ett meltdown när det är dags att hitta igen sportbehån, de sköna trosorna eller den svarta lilla kjolen. Så hög tid att städa! Gör man det ofta innan det går för långt så tar det ju inte så lång tid.

Plockade ur kläderna hylla för hylla och vek om dem i nya prydliga högar. Städade garderoben senast i juni och en hel del av ordningen var fortfarande kvar. Hittade igen mina bästa träningstrosor! Och en blus jag glömt bort som hamnat bakom allting annat. Hurra vad bra!

Viker allt i lagom prydliga högar utom träningskläder som rullas och rynkfria kjolar som också rullas. Tycker de ryms bättre då.

Jag hann vika allt på åtta minuter och ägnade de resterande minuterna åt att bära ner de somrigaste kläderna till källaren. En playsuit, minishorts (som aldrig användes i somras och inte heller förra sommaren och som jag lika gärna kan skänka bort) samt några riktigt fladdriga sommarklänningar som inte kommer användas förrän tidigast i juni.

Vad städade du idag?

Lyder ordspråket. Men det är helt fel. Det som inte dödar det skadar en och gör en full av sprickor, nagg och krackeleringar. Jag önskar bara att jag hade förstått det tidigare. Att min mamma dog gav mig mycket vishet för min ringa ålder. Men det gjorde mig inte starkare. Och när jag blev utmattad mognade jag, lärde mig mycket om mig själv och mycket om att vara människa. Men upplevelsen gjorde mig inte starkare utan skörare.

Jag avskyr tanken på att jag skulle vara skör eller vek. Men samtidigt är det också en lättnad att veta att den där skörheten kan förklara varför jag upplever ångest allt oftare. Varför jag har så nära till katastroftankar och varför jag ofta kan ligga vaken och oroa mig. Jag har levt och det sätter sina spår.

Erica formulerade det så bra för mig en dag när vi diskuterade ångest. När man är ung tror man att man är som en fin vas som ska få stå i ett skåp hela livet och hanteras varsamt. Sedan blir man chockad och nästan förolämpad när man utsätts för saker. Man skickas runt, blir kantstött, repad och ful. Går sönder och bli nödtorftigt lagad igen. Naggad i kanten men förhoppningsvis fortfarande fungerande. Och det är liksom det som är själva livet. Vem vill leva i ett vitrinskåp?

Åhå. Det är en liknelse jag förstår mig på. Livet är inte en vas som ska lämnas tillbaka i oanvänt skick.

Det som inte dödat mig det har heller inte härdat mig – utan istället bara gjort mig extra känslig i vissa situationer. Men det har också gjort mig mer medkännande och klok. Livsvisdom kan man bara skaffa sig genom livserfarenhet och av livserfarenhet blir man kantstött. Det är naturens lagar och det är helt i sin ordning.

Godmorgon! Idag tog jag tag i vårt eländiga lilla badrumsskåp. Snett, vint och i stort behov av att ersättas av ett nytt och bättre. Men tills dess behöver det i alla fall städas.

Vi första anblick ser det kanske inte såååå stökigt ut. Men när man kollar närmre är det illa. Tomma flaskor, produkter jag inte längre använder och förpackningar som är smutsiga.

Och absolut ingen ordning på sminket. Allt ligger huller om buller och flera gånger när jag sminkat mig senaste tiden har jag fått läppstiftsfläckar och eyelinerstreck på kinderna. Av redskap som blivit smutsiga. Hua!

Började med att plocka bort alla borstar. Sedan allt smink. Därefter diskade jag ur mina förvaringsburkar. Så här såg de ut inuti. UÄCK!

Sedan plockade jag bort sällan-smink (det förvarar jag istället i hallen där jag har alla andra beautyprodukter) och behöll bara de jag använder till vardags. Sorterade upp penslar och borstar för sig, skuggor, rouge och foundation för sig och läppstift i en egen burk.

Diskade ur tandkrämsburkarna och sköljde alla borstar och tuber rena från klet. När jag ställde tillbaka allt hade det gått ganska precis femton minuter. Men då hade jag det stora borstprojektet kvar. Nämligen att rengöra alla äckliga sminkborstar. Det rymdes inte i städkvarten – så jag tar det senare. Så här rengör jag mina sminkborstar.

Vad tänker du städa idag?

När barnen är på scouterna får jag roa mig själv i 90 minuter medan jag väntar på att kunna hämta. Förra veckan blev det på en älvspromenad med Uffe.

Vattnet brusade och luften var tät av höstdofter. Multnande löv, fuktig jord och lera. Naturen doftar som starkast nu när allt snart ska till att vissna. Och efterföljas av en lång, doftfri vinter som mest luktar snö. Tråkigt i april – men ganska skönt i november. Det blir liksom ett lugn när sinnena får vila.

Vi gick över hängbron som alltid får det att pirra i min mage.

Skylt som fick det att pirra i Ulfs.

Vi hoppade på stenar, kastade stenar, gick balansgång på räcken och hade det väldigt trevligt. Ända tills fingrarna tappade känseln i kylan.

Tycker mycket om att promenera längs forsen. Men skulle inte orka bo där tror jag – det dånar ju och brusar som vid den värsta E4a.

Stillheten på bild bedrar. Här är vilt och vackert! Och jag ser nu fram emot en vecka som avslutas med att jag åker norrut till stugan för att fiska, plocka lingon, ordna med ved och vinterställa huset. Som jag har längtat!

I januari hade jag en liten utmaning på bloggen – nämligen att städa som Rut i en hel vecka! Min mormor Rut hade ett glänsande rent hem och älskade att städa, men hon hade inte en stor städdag utan städade lite hela tiden. Så att städa som Rut handlar alltså om att städa avgränsat, under en kort stund på en bestämd plats. Att ge sig själv och sitt hem ett litet Rut-bidrag!

Varje dag den här veckan tar jag en kvart och städar/sorterar ett begränsat utrymme hemma. Hinner jag färdigt utrymmet på mindre tid än en kvart – ja då fortsätter jag med någon städning i närheten tills tiden tagit slut. Men tar det längre tid än jag avsatt så avbryter jag ändå efter femton minuter. Övningen är nämligen att ta sig framåt med ordningen i hemmet utan att göra projektet för stort, tung och svårt. Att nöja sig med att se resultat även i det lilla.

De här städkvartarna är inte tänkt att ersätta en veckostädning med dammsugning och sånt. Utan som en komplettering som hjälper mig få lite mer ordning i mina lådor och skåp.

Under veckan som kommer väljer jag ut sju olika delar av mitt hem att plocka och städa iordning, på max 15 minuter per dag. Och dokumentera till bloggen såklart. Varje morgon klockan 06 kommer dagens “uppdrag” för dig som vill haka på. Du kan städa motsvarande plats hemma hos dig – eller något annat utrymme du själv väljer.

Men kom ihåg – det här är inte tänkt som någon slags challenge där du ska pressa dig själv. Nä, se det snarare som en övning i att städa med samma jämnmod som du vattnar blommorna. Utan städilska eller irritation.

Nu kör vi!

Först ut är läxlådan som finns i vitrinskåpet i vardagsrummet. I den är det tänkt att papper, pennor, sudd, linjal och saxar ska finnas tillgängligt. Så att barnen kan gå dit och hämta grejerna när det är dags att göra läxan. Här förvaras också småspik och nålar (för när jag snabbt vill hänga om tavlor) samt häftpistolen jag använder för att klä om möbler. Helt ologiskt!

Och den här lådan är en sådan där typisk allting-låda där allting pulas ner och glöms bort och sedan går den inte att öppna ens med våld. Så det första jag gjorde var att ta ut hela lådan och ställa den på golvet. Bara det tog några minuter eftersom hopknölat ritpapper hade tuggat sig fast mellan skåp och låda.

Fram med en soppåse och plocka bort allt ur lådan som skulle slängas. Påsklämmor, trasiga Kinderegg-leksaker och pennor som slutat funka. Sedan sorterade jag ut hög efter hög med prylar och gick igenom dem var för sig. När lådan var tömd så dammtorkade jag ur den och la tillbaka allting prydligt och snyggt.

Fortfarande ologiskt att möbeltassar och häftpistol ska ligga i den här lådan. Men det funkar så det får bli kvar här.

Lådan tog tolv minuter att städa. De resterande tre minuterna ägnade jag att gå tillbaka med saker från lådan som skulle till andra ställen i huset. Brukar lägga sånt på en bricka så att det syns tydligt och sedan gå från rum till rum och plocka tillbaka lego, hårsnoddar, gummiband, kapsylöppnare och hänglås. Det här med brickan är det mest effektiva sätt jag kommit på för att lägga tillbaka småsaker. Då slipper man gå flera varv med allt skrot.

Tänkte att det kanske kunde vara kul om jag fotade allt jag äter på en dag. Men sedan gjorde jag det och det blev inte kul. Fast då hade jag redan lagt ner så mycket tid på att fota, redigera bilder och ladda upp dem till bloggen. Så jag framhärdade. Ologiskt? Inte alls. Googla begreppet sunk cost fallacy så förstår du.

Håll till godo med ett ganska tråkigt inlägg.

Dagen börjar alltid med kaffe, mjölk och något sött för att vakna till. En råsockerbit, ett torkat fikon eller en smaksatt dadel från Dave & Jones. Det är min kompis Stina som introducerat dessa dadlar för mig. Hon är den som håller koll på vad folk gör på TikTok och fortbildar mig i vad man ska äta. Kaffe och sött kickar igång min morgontrötta hjärna.

Vid nio – efter jag gått med hunden och cyklat och lämnat barnen – blev det dags för min riktiga frukost. Tre skopor proteinpulver med chokladsmak, en banan, lite mjölk, lite vatten, en matsked jordnötssmör, en tesked kakao, några matskedar avsvalnat kaffe samt en hel karta is. Mixade till vad som kändes som en fluffig och mättande chokladmilkshake. Höll mig mätt fram till lunch.

Drack ny kopp kaffe efter denna frukost.

Satt och skrev hela förmiddagen och glömde bort tiden. Plötsligt var klockan närmare ett och från en sekund till en annan skrek magen av hunger. Vegetariska dumplings är toppen att ha hemma i frysen. Slängde i en stekpanna med lite olja på botten, sedan på med 2 dl vatten och ett lock så att de ångades därinne. Tar typ tre minuter. Såsen höftar jag ihop i en kaffekopp. Japansk soja, risvinäger, srirachamayo, sesamolja och neutral matolja. Orkade inte göra en sallad så jag skalade en morot. Åt ute på farstubron i solen och avrundade med kaffe.

Mellanmål vid 15. En nektarin och två plommon. Jobbade vidare till 16 och cyklade sedan och hämtade Uffe.

Middagen var himmelsk. Små köttbullar med kryddpeppar, potatis, hemkokt lingonsylt på nyplockade lingon samt en brunsås gjord på matlagningsgrädde, soja och kalvfond.

Vi åt på verandan och jag fortsatte på morotstemat och gjorde stavar till mig och barnen. Ibland undrar jag varför jag någonsin bryr mig om att göra andra grönsaker än morotsstavar till barnen? Bästa grönsaken!

Kvällsfikat åt vi framför Historieätarna. Jag gjorde ett fruktfat till mig och barnen att dela på. Med plommon, uppskurna nektariner samt ananas jag hittat till bra pris. Det sa bara slurp så var det slut!

Och det var onsdagens måltider, det.

Rollspelskväll ikväll. Hjältarnas tid som pojkarna fått av en kompis pappa som introducerat dem till rollspelandets värld. Bertil har skrivit själva äventyret och är spelledare för alltihopa. Våra karaktärer har vi spelat många gånger förut. Alv, dvärg, prins och ljustroll. Jag är en alv som föga originellt heter Arwen. Ulf har döpt sig själv till Look to Life och han spelar liksom lite parallellt med oss. Kommer med instick som man kan, men inte behöver, ta på så stort allvar. Vi låter honom också slå lite tärningar här och var så att han håller sig nöjd.

Medeltidsmusik på högtalaren, tända ljus, en stor godiskål och en uppritad karta över världen vi befinner oss i.

Ett annorlunda lördagsnöje som jag för några år sedan inte kunnat se framför mig.

Usch vilken trist lördagsmorgon. Vaknade upp i ett sunkigt hem. Stel i nacken och vänster arm efter att en unge med näsblod och nattskräck kröp ner i sängen vid tretiden och ville ligga nära. Märks att Jakob (han som plockar nonstop och förmår barnen att göra detsamma) är bortrest, för den här veckan ser hemmet ut som hin håles labratorium.

Jag har något vasst i halsen och det enda jag egentligen vill är att sitta i ett tyst, rent hus och skriva på min nya bok som kommer nästa höst. Hade ett sånt underbart flow i torsdags nämligen. Öppnade datorn, försjönk totalt och nästa gång jag kollade på klockan hade det gått fyra timmar utan att jag märkt någonting. Den typen av flow är en berusande upplevelse som jag vill ha igen och igen och igen…

Men idag väntar istället städ. Damma mattor. Dammsuga. Ta rätt på disken. Gå med hunden. Köra två tvättmaskiner och vika torr tvätt. Tvi tunnor tusan så trist! Ska sätta på musik och träningskläder och försökta tänka att jag i alla fall får ut några timmars fysisk aktivitet av det.

Funderar för övrigt att köra en “Städa som Rut-vecka” med start på måndag. Känns som att det behövs för att få lite ordning på mina prylar. Någon som är sugen på att haka på? Hojta så kör vi i sådana fall!

Igår kväll när jag gick ut med Essa lystes himlen upp av norrsken och jag kände att det hängde frost i luften.

Mycket riktigt. När jag vaknade upp imorse var hela trädgården täckt av vit kristyr. Första frosten för i höst och plötsligt känns inte den kalla årstiden särskilt långt borta. Ibland får vi ju snö i början av oktober. Mina söner pratar redan drömmande om skidor, snöhögar och att få sparka till skolan. Men jag är nog nöjd med att ha höst ett bra tag till.

Och framförallt sitter jag som på nålar, för på måndag får jag hem mitt första exemplar av boken. Linnea på mitt förlag har skickat den till mig och hon sa att den är bland de finaste böcker hon någonsin sett. Hoppas det stämmer! Jag har ju inte sett den själv ännu för det här på bilden är bara en dummy. Men blotta tanken på boken gör att hjärtat slår dubbelslag.

Jag vill bara puffa för att Underbara Vinter nu finns att köpa signerad både hos Adlibris och Bokus. Men också för att du som driver en inredningsbutik, presentaffär, tehandel, blomsterkiosk eller liknande och vill sälja min bok kan köpa ett gäng direkt från mig. Bara maila mig på underbaraclara@gmail.com så löser jag det!

När jag känner mig orolig över något – sådär att jag upplever en molande begynnande ångest – då finns det några tankar jag använder mig av som brukar lugna mig. Tankelekar som hjälper mig att få tillbaka proportionerna på det som oroar mig.

• Jag försöker sluta se mig själv som universums centrum. Oro och ångest gör tyvärr människor väldigt självcentrerade. Men som tur är kan det också funka tvärtom. Genom att vara mindre självcentrerad blir man ofta mindre orolig. För mig lindrar det mycket att tänka på alla miljoner människor som har mycket värre problem än mig just nu. Och mycket sämre resurser än jag har för att hantera dem. Att zooma ut och se den stora bilden hjälper mig att få rätt perspektiv. Ännu mer hjälper det om jag faktiskt gör något handgripligt för någon annan. Swishar en slant till någon organisation, ringer någon som jag vet har det jättetufft, skriver något uppmuntrande till någon som behöver det. Flyttar fokuset bort från mig själv.

• Jag brukar göra en tankelek som går ut på att en vän har precis samma problem och känner samma oro som jag. Vad skulle jag säga då? Skulle jag reagera lika starkt och ångestdrivet? Sannolikt inte! Andras problem är lättare att förhålla sig sansad inför. När den kalla handen kring hjärtat inte klämmer så hårt kan man tänka mer praktiskt och förstå att det finns lösningar. Jag försöker låna den blicken på mig själv.

• Om jag får bli åttio år gammal och tänka tillbaka på den här tiden – vad kommer jag tänka då? Sannolikt har problemen för länge sedan löst sig och nya problem har tornat upp och löst sig igen. För sådant är livet. Åttioåriga Clara kommer ha ett annat perspektiv på den här stunden – och jag kan försöka låna den visdomen redan nu.

• Oro är en naturlig del av livet och det sinnestillståndet har hjälpt vår art att överleva. Det betyder dock inte att jag alltid måste lyssna på den känslan eller att den är sann. Men inte heller att jag måste motarbeta den. Tvärtom brukar den klinga av snabbare om jag bara rycker på axlarna och säger till mig själv. -Jaha, nu kommer de där otäcka känslorna igen. Men jag tänker ändå fortsätta med min dag och mina planer. Oron får hänga efter mig som en skugga och jag tänker ge den lika lite uppmärksamhet som jag brukar ge min skugga.

En outfit helt apropå det jag skrev häromdagen – om att det är härligt att matcha färg med färg istället för med svart. Färg, färg och ännu mer färg.

Att våga bära färgglada kläder är faktiskt ett riktigt power move om man behöver lite hjälp att träda fram ur tapeten och ta plats i rummet. Man passerar icke obemärkt när man är färgglad!

Jag blir ganska ofta stoppade av kvinnor som säger att de blir glada av mina kläder. Tänk vad kul att kunna göra någon annan glad med sina kläder! Jag minns själv hur glad min mellanstadiefröken Marianne brukade göra mig med sina kläder. Jag kommer särskilt ihåg en kleinblå stickad jumper med matchande pennkjol. Satt bara och gapade och beundrade uppenbarelsen.

Det röda i kjolen går igen i det röda i pumpsen och i tröjan. Men det är också det enda som riktigt matchar. Men det funkar ändå!

Allt på bilden är loppat. Utom örhängena som är från Zara.

Men nu måste jag sluta prata om kläder – för jag ska hugga in på bokjobb. Har avsatt hela förmiddagen åt att plotta ut min nya bokidé och få igång arbetet med den. Vaknade vid fyra inatt och kunde knappt somna om för att jag var så exalterad inför den här arbetsdagen. Och nu är den äntligen här!