Kategori: Claras självförsörjning & klimat

Det är så vansinnigt skönt att jordbruksåret går mot sitt slut. I veckan har vi vår sista grönsaksleverans till alla prenumeranter. Hela åkern är nu skördad och det passar bra för nästa vecka kommer tydligen snön.

När man driver jordbruk är hela ens liv styrt av det. På ont och på gott, men mest på gott såklart. Den arbetsamma, hoppfulla våren och försommaren. När man aldrig går och lägger sig. När Jakob och Albin är ute på åkern till tio, elva på kvällarna. Och solen vägrar gå ner.  Högsommaren som skänker ett kort andningshål innan den intensiva skördetiden drar igång på allvar. Det fina är att vintern betyder vila. Nu får vi vila. Efter månader av hårt arbete där jag knappt sett röken av Jakob har han nu äntligen tid att ta en långfrukost eller en eftermiddagsfika igen. Det är så härligt. Vilket odlingsår vi haft!

Vi odlar ju massor av olika grönsaker, men frukt är det sämre med. Vårt enda äppelträd dröjer många år innan det ger äpplen. Men när jag var hos Ericas pappa och hälsade på fick jag länsa deras enorma träd på frukt.

Fyllde kassar och lådor och det mesta tog jag hem och kokade äppelkräm, mos och gjorde paj av. Men det som var maskätet fick bli uppskattat godis till några andra nyttodjur i jordbruket….

Nämligen Snabbaste fåret i Ryssland och Ett, Två, Tre Önskning. De älskar äpplen!

Folke matade dem och råkade samtidigt kasta några äpplen tjong i fåren. Tur att de är ordentligt vadderade.

Här ser ni ett lyckligt, glupskt får. Som snart får flytta inomhus och vila efter en lång skön sommar.

Vi hade matlag igår och jag kom i säng lite för sent. Det funkar dåligt för mig nu för tiden. Vaknade på fel sidan idag, kände mig arg och ledsen och skällde på mina stackars barn. Sist det här dålig humöret slog till tittade sjuåringen avmätt på mig och ba ”Du borde meditera oftare”.

Hur som helst. Jag hade en fotograf för en plåtning till ett magasin på besök på förmiddagen. Men sedan var jag tvungen att lägga mig och sova i två timmar. Men när jag kvicknat till igen gick jag ut i trädgården.

Med mat och vatten till Snabbaste fåret i Ryssland och Ett, Två, Tre Önskning.

Hungriga och kelna.

Sedan planerade jag för en trädgårdsplåtning och ställde iordning lite. Tyvärr ser trädgården förfärlig ut efter den här sommaren. Allt är liksom övervuxet och utfläkt. Eller torkat.

Fin utsikt ändå.

Det finns alltid tid för en selfie.

Sedan kollade jag till våra odlingar. Kålen är fantastiskt fin. Nu har potatisen skördats och jag äter fler morötter än Lille Skutt. Bra mot illamående.

Och här ser ni mig med min favoritgrönsak. Majrovor. Så VANSINNIGT GOTT! Att bara äta i tunna skivor, ugnsbaka eller strimla ner i en sallad. Det måste ni testa.

Äntligen har våra fina får kommit till gården. Två tackor av sorten Gotlandsfår.

Bertil är som en liten fåraherde som hälsar på dem varje dag, ger dem mat och sitter och kliar dem på ryggen. De är lite skygga men kommer alltid fram till Bertil.

Vi valde Gotlandsfår eftersom vi ville ha en tålig lantras med vacker ull och fint kynne. Det stämmer precis in på de här. Vi hoppas kunna para tackorna och få lamm så småningom. Får mår ju bäst när de är tre eller helst ännu fler.

Vi har inte i första hand fåren som köttdjur utan som trivseldjur på gården. För att hålla borta sly och gräs i vårt lilla skogsparti som annars snabbt växer igen.

Bertil har döpt sitt får till Nyfiken. Folke är lite osäker på om hans får ska heta Snabbaste Fåret I Ryssland eller Ett, Två, Tre Önskning. Vi får se vartåt det lutar. Tacksam ändå för att ingen föreslog Pickis Kukis som vår förra tupp döptes till (!!)

Nu går de i hagen och har redan börjat beta ner den så fint.

Bor du i Umeåområdet? Vill du äta nyttigt, lokalproducerat och miljösnällt odlat? Vill du vara med och rädda världen? Vill då få en kasse hem till dörren varje vecka med nyskördade grönsaker från min gård?

Det är klart att du vill!

Vår dröm när vi flyttade ut till vår gård på landet var att få odla. Inte bara för vår egen självförsörjning utan också för att kunna erbjuda andra bättre mat. Men det var först när jag och Jakob lärde känna Albin och Ulrika som flyttade hit strax efter oss, som vi verkligen kom igång.

Vi är alltså två familjer från den lilla byn Tvärålund som driver Marstorps Mat. Vi odlar utan bekämpningsmedel eller konstgödsel. Småskaligt, miljövänligt och med stor respekt för natur och djur. Under hösten levererar vi matkassar till Umeå och Vännäs (och såklart även till byn där vi bor).

Varje kasse innehåller ungefär sju sorters grönsaker till ett värde av 229 kronor. Lite av det här kan ligga i en vanlig kasse. Vi ser till att du får nyskördade grönsaker av högsta klass  (vi skördar dagen före eller samma dag som vi levererar) som är  både färgsprakande och varierade. Utlämningen sker en gång i veckan. Och du kan också få matkassen hemcyklad till dörren. Hur miljövänligt är inte det?

I  varje kasse skickar vi med våra bästa recept och tips på hur du ska använda grönsakerna. Vi berättar också om vad vi arbetar med på gården och hur grönsakerna växer. Några gånger per år ordnar vi dessutom gårdsbesök hemma hos oss, skördefest och planteringsdagar för våra prenumeranter.

Så. Vad väntar du på? Slå till för fasen och gör en insats både för miljön och för dina matvanor!

HÄR anmäler du dig som prenumerant!

Kanske hade du inte funnits om det inte var för potatisen! Kanske inte heller jag. Potatis har betytt så mycket för människans överlevnad genom århundraden och är i dag en av världens viktigaste baslivsmedel vid sidan av ris och majs. Potatis är den gröda som ger oss människor mest energi per odlad kvadratmeter. Den kan växa vilt utan vår omsorg, som i Sydamerika där den ursprungligen kommer ifrån. Jag tycker att potatis är något helt fantastiskt och därför ska jag fira den med en egen festival på bloggen nu i juni och du är bjuden att vara med!

När jag sett min man Jakob odla potatis genom åren har det slagit mig vilken häftig knöl det är. Den växer i mörkret under marken. En enda sättpotatis kan ge en stor planta som räcker för att mätta mig och hela min familj runt middagsbordet. Det här är en knöl som fått ta alldeles för mycket skit.  Visst kan potatisen ha ett högt GI-värde, men den mättar också otroligt bra, vilket gör att vi människor har överlevt och i dag inte behöver äta så mycket annat. Djur till exempel.

Vår historia är full av potatis! Potatis har varit politik, den har startat revolutioner, byggt upp trygghet och välstånd. Ibland också ett onödigt överflöd. Inte konstigt att potatisen fått en särskild plats i vår kultur. Det här vill jag grotta ner mig i de närmsta veckorna!

Det är ju egentligen helt fantastiskt att vi som lever i dag kan odla potatis i våra trädgårdsland  eller i en hink på balkongen. Så fort vi skördat kan vi koka den och en kvart senare har vi färdig mat. En vara som går att variera i det oändliga. Den blir allt från fluffigt mos, till rejäl palt och spröda chips. Det går faktiskt att överleva rätt bra på bara potatis. Det som fattas är aminosyror, fettsyror och en del vitaminer. Men jag hörde ett intressant radioklipp om det – att människan egentligen kan överleva på bara potatis och sill. Alltså precis det mina förfäder gjort. Och kanske dina.

Jag tänker satsa på lite smarrigare recept under temaperioden –  som jag hoppas att du kan bli inspirerad av. Mest av allt hoppas jag att du vill hänga med på den här potatisfestivalen och bli lika häpen över potatisen som jag har blivit.

Guide: Så odlar du potatis – steg för steg!

Världens bästa potatisgratäng!

Vilken potatis är du? Testa dig själv!

Recept på raggmunk – galet gott!

Marstorps mat – så odlar vi utan bekämpningsmedel

Det här visste du inte om potäter…

Sticker mellan med ett inlägg för att berätta att vårt märke Yawama of Sweden håller sample sale nu på lördag i Studio Lidström & Nyberg på Västra Esplanaden 6 i Umeå mellan 11-17. Vi kommer sälja ut vårt gamla lager: kopparsmycken, korgar, kuddfodral och gosedjur. Massa fina saker till kraftiga rabatter så kom och fynda! Det mesta är tillverkat i Zambia och allting är etiskt producerat med omsorg om miljö och människa.

Och så vill jag påminna om att vi har gratis frakt i webbutiken med Yawama of Swedens nya sortiment. Det gäller hela sommaren.

Nu måste jag visa förra årets bästa köp – nämligen vår eldrivna lådcykel. En Christianiabike med plats för två barn och massor av matkassar – eller fyra barn och två matkassar.

Vi bor ju på landet och har en bit (inte jättelångt men ändå) till både förskola, skola, affär och tågstation. Och framförallt är det väldigt backigt på vägen hem till oss eftersom vårt hus ligger högt.

Fram till i höstas hade vi två bilar. En ny bil som var den vi använde och en gammal skruttbil som mest stod parkerad men användes när nybilen var borta. Men vi bestämde oss för att sälja bort gammbilen för att istället skaffa en lådcykel att skjutsa och hämta barnen i från skolan.

Det var ett väldigt bra beslut. Nu försöker vi hoja varje dag under den snöfria säsongen. Elektriciteten hjälper till i backarna och gör cyklingen uthärdlig. Och eftersom det ryms fyra barn kan man lätt skjutsa hem ungarnas vänner också. Det tog några gånger att lära sig styra en trehjulig cykel (i början tror man den ska välta) men det lär man sig snart.

Att elcykel skulle vara något för latmaskar är en myt. Det är ju ingen moped  – man måste trampa själv hela tiden. Men man får hjälp och det blir lagom jobbigt.  Vår cykel har dessutom ett kapell så man kan skydda barnen mot regn och blåst om det är dåligt väder. På det sättet slipper man bylsa på dem regnkläder när man åker på morgonen. En tjock filt i cykeln räcker bra.

Att det blev en Christianiabike hade att göra med att min syster har en likadan och är så himla nöjd. Det är ingalunda den billigaste elcykeln men vi har redan tjänat in pengarna som det hade kostat oss med bensin, reparation, besiktning och nya däck till skruttbilen. Givetvis är det en enorm miljövinst men också en vinst för hälsan. Dessutom är barnen så glada när de åker lådcykel. Den där stunden det tar för oss att komma hem ger dem möjlighet att sitta och filosofera en stund eller surra med varandra.

Sen stör det ju inte direkt att vi har en sådan här vacker skolväg.

Tyvärr hann vi köpa cykeln innan man kunde ansöka om en elfordonspremie. Men det gör inte så mycket för vi hade ju köpt den ändå. Men för dig som vill fasa ut bilanvändandet, ta cykeln oftare och kunna göra ärenden, handla mat och skjutsa hem barnen från förskolan. Till dig skulle jag definitivt rekommendera att köpa en lådcykel på el!

I eftermiddag var jag på körrep i kyrkan och hade hela tiden lite oro i kroppen för att jag inte hunnit hem och kolla till hönsen som behövde påfyllnad av mat. När jag till slut kom hem till hönsgården för att stänga in djuren så hittade jag bara tre förvirrade hönor. Tuppen och de andra hönorna var spårlöst försvunna. Men när jag kollade runt på gräset såg jag massor av fjädrar i alla möjliga färger. Något djur har varit här på eftermiddagen och haft ihjäl och ätit upp mer än hälften av vår fina besättning. Jag är så himla, himla ledsen. Vi hade inte haft dem mer än ett par veckor men som jag skrev senast igår kväll (!)  på bloggen är det ju en så fin flock och snäll tupp. Och nu har jag bara tre stackare kvar.

Det sorgliga är ju att det måste ha hänt under dagen. Det är ingen som brutit sig in i hönstraktorn utan det har skett utomhus när de gått fria. Jag tänker på den fina tuppen som måste försökt försvara flocken och själv strukit med. Och så hönorna. Så rädda de måste varit. Jag får så himla dåligt samvete att jag inte kunde skydda dem. Samtidigt vill jag ju att de ska kunna gå fria – ett liv i instängdhet är inte roligt.

Jag gissar att det är en räv eller en rovfågel som varit i farten. Barnen är jätteledsna förstås och grät sig till sömns.  Men jag försöker berätta för dem – men minst lika mycket för mig själv – att det är naturens gång. Jag vill skydda mina höns och känner ett irrationellt hat mot det där djuret som tog ihjäl dem. Men kanske var det en rävhona som fick mat till sin valpkull ikväll? Eller en hungrig rovfågel på jakt efter föda till sina nykläckta ungar?

Jag vet inte. Det är en klen tröst.  Är så himla ledsen bara och vet inte vad jag ska ta mig till med tre stackars hönor och ingen tupp. Nu kommer jag inte våga släppa ut dem igen utan att jag själv är i närheten.

Ett jordbruksår på vår gård

Nämen titta titta. Vad kan finnas i denna låda? Jo, någonting roligt! För ikväll efter jobbet åkte jag och hämtade dessa raringar:

Sex hönor och en tupp! Två hedemorahöns, tre blandraser, en svart kopparmaran och stor och fin blå marantupp.

Några månader efter att jag blivit utmattad (under 2016) så sålde vi av vår hönsbesättning. Jag kände inte att jag hade orken att ta hand om mer än hunden. Till och med krukväxterna stressade mig. Men jag har sörjt det för höns bidrar så fint till gårdsbilden på landet och så är det underbart med egna ägg.

Därför känns det extra härligt att skaffa höns igen. Som en seger mot det där utmattningshelvetet som tog ifrån mig allt jag tycker är roligt.

Just nu sprätter pullorna runt i växthuset men i helgen ska jag göra iordning vår gamla hönstraktor för dem att vara ute i. Den brakade ihop under årets rikliga snömängd men jag ska nog lyckas laga till den igen.

Förresten – jag har skrivit en guide om att skaffa höns. Ifall det är någon som vill läsa!

Öppet hav. Bräckt vatten. Havsband och oändlig horisont. För mig är havet både löftesrikt och skrämmande. Löftesrikt för att det leder mig ut i världen. När jag var tonåring hade jag en dröm om att bli sjöman.  Spendera några år på ett stort fraktfartyg. En bananbåt som kryssade mellan kontinenter. Jag tyckte att det var själva sinnebilden av frihet.

Men havet är också otäckt. Det gör mig lite rädd. Det bottenlösa, utan gräns. Höga vågor och underströmmar där man kan dras ut hur långt som helst. Och så skrämmer havets hälsotillstånd mig.  Vi bor i ett land med bland de hårdaste miljölagar som finns. Vi är medvetna om att inte slänga skräp i naturen, leda avlopp rakt ut i havet eller måla båtarna med giftig bottenfärg. Samtidigt är Östersjön ett av världens mest förorenade vatten.

© Shutterstock

Östersjön är ett hav i kris. Och en sommar vid havet är inte bara drömmigt, härligt, lockande. Det är också algblomning, döda havsbottnar och stränder som inte går att njuta på grund av allt skräp. Det är överfiske och det är oljeutsläpp. Sommaridyllen har fått sig en törn.

Som tur är går det ju att göra något åt detta. Ett steg är att vi börjar förstå vilken rikedom ett friskt hav är. Östersjön skulle kunna ge  500 000 jobb och cirka 300 miljarder kronor i intäkter varje år – jämfört med ett sjukt hav där vi varken kan fiska eller bada. Men den pågående övergödningen gör att havets ekosystem rubbas – vilket bland annat leder till kraftig och giftig algblomning som i sin tur leder till bottendöd. I dag är ett område i havet nästan dubbelt så stort som hela Danmark drabbat.

WWF arbetar idogt för att skydda Östersjön från överfiske, stoppa övergödningen och farliga utsläpp av miljögifter. Så att vi också i framtiden kan få bada, fiska och njuta av detta vackra hav. Deras arbete är viktigt och det gör skillnad!

I julas startade jag en insamling till WWF som hette ”Hörni, nu räddar vi havet!” Jag satte upp 75 000 kronor som mål och hoppades att vi skulle nå upp till det – men kände mig samtidigt lite nervös. Tänk om ingen skulle vilja bidra till min insamling? Men er läsare kan man såklart lita på – och  nu är målet uppnått! Tusen tack till alla er som bidragit.

Men eftersom det gick så bra att nå 75 000 tänker jag att vi kan sikta högre! Ska vi inte tänka stort och flytta målet till 150 000?

Visst vill du vara med och hjälpa till och rädda Östersjön? Här kan du lämna en donation till insamlingen.

© Simon Pierce

Jag kan känna en ilning av skräck när jag simmar i varma hav. Jag tänker förstås på hajarna – för efter att ha sett Hajen i allt för ung ålder är jag livrädd för dem. Men egentligen vet jag ju att det är hajarna som borde frukta människor. Varje år fiskas hundra miljoner  hajar upp  ur haven – och många av dem blir till hajfenssoppa.

© Jeff Rotman / naturepl.com

Ofta skärs fenorna av den levande hajen som sedan dumpas i havet och dör. Ungefär en tredjedel av havens alla hajarter är hotade på grund av överfiske. Om hajarna försvinner skulle det vara en katastrof som skulle påverka hela havets ekosystem.

© Paul Hilton

Hajfensfiske är lukrativt och oftast sker det illegalt som en del i organiserad brottslighet. Eftersom straffen är låga och risken att åka dit liten kan man tjäna stora pengar. Men trenden går att vända. WWFs arbete ger resultat.  Fyra hajarter har fått ökat skydd så handeln med hajfenor kommer förhoppningsvis att begränsas.

Jag stöttar WWF – bland annat för att de arbetar med att få stopp på den hemska hajslakten och det olagliga fisket. Hajarna behövs i våra hav.

Innan jul startade jag en insamling till WWF till förmån för världshaven. Målet var att få in 75 000 kronor och jag sköt själv till 10 000 kronor.  Och jag blir så stolt när jag går in och ser alla läsare som bidragit och lämnat hälsningar. Just nu är vi uppe i 56 555 kronor och jag hoppas att vi tillsammans ska nå mitt insamlingsmål

Jag skulle bli så glad om ni ville bidra! Se gärna WWFs film här nedan.

Snålveckan. Jag har ett stort trädgårdsland i ena hörnet av min tomt. En snäll granne körde upp det med traktor när vi flyttade hit. Då hade marken inte odlats på tjugo år, men han försäkrade att det en gång i tiden hade frambringat byns finaste grönsaker. Nu kämpar jag med mitt land från tidig vår till sen höst. Så fort tjälen går ur marken ska jorden bearbetas. Den ska vändas och gödslas och dras i räta rader. Sedan ska frön sås. Morotsfröna är värst. Om jag är för ivrig och jorden är för kall och blöt så ruttnar de bort allesammans. Och hamnar de för tätt i fåran får jag ett väldigt besvär med att gallra längre fram på sommaren. Och blåser det när jag sår flyger morotsfröna iväg och hamnar överallt där de inte ska vara.

Man får inte glömma att vattna de små plantorna. Helst med regnvatten som stått i en tunna och blivit ljummet. Annars kyls jorden ner för mycket. Snart är det dags att rycka ogräsen med roten. Ibland är det svårt att se skillnad på revsmörblommans lömska blad och morotens. Första sommaren sparade jag revsmörblomman och rensade ut alla morötter. Det misstaget gör jag aldrig om. Nu märker jag ut morotsraderna noggrant så att inga förväxlingar kan ske. I mitten av juli – om jag har tur – skördas mina första morötter efter många veckors spänd väntan. Några är korta och tjocka, andra långa och smala. Vissa har två ben och ser ut som ett par byxor med grön blast som överkropp. Ibland snurrar benen ihop sig så att moroten verkar kissnödiga. Några är söta och mjälla, andra hinner jag inte skörda i rätt tid och de bli överväxta och träiga. Men jag äter dem ändå. Jag äter varenda en med andakt för jag minns vilket arbete som ligger bakom.

När hösten kommer och sommarens morötter tagit slut köper jag nya från mataffären. De ser likadana ut allihop. Raka, tjocka, stora. Alla avarter har rensats ut. De smakar helt annorlunda än de som vuxit i hörnet av min tomt. De har en svag ton av pappkartong och när de legat i kylen för länge och skrumpnat i toppen så slänger jag dem på komposten utan en sekunds eftertanke. Morötter är så billiga att köpa nya.

Precis som jag gör med morötterna från affären gör de flesta med sina kläder och prylar.

Saker som kostar oss pengar eller möda bryr vi oss om att vårda. En dyr kofta handtvättar vi gärna. Och bara det bidrar ju till att den håller bättre. Kanske skulle våra billiga koftor hålla nästan lika bra om vi tog oss tid att vårda dem ömt? Men det gör vi sällan, för vi värdesätter inte det arbete som ligger bakom. Det finns människor som på allvar tror att kläder tillverkas genom att man stoppar in en rulle tyg i en maskin som sedan spottar ut en kavaj, eller skjorta beroende på vilken knapp man tryck in. Så är det förstås inte. Ännu på tvåtusentalet behövs den mänskliga handen för att framställa kläder.

Riktigt långt tillbaka i tiden odlade man linet, som spanns till tråden som vävde tyget som blev till plagget. Då värdesatte man verkligen sina kläder. Och när plaggen var så slitna att de inte gick att använda gjorde man trasor av dem och vävde dekorativa mattor.

Men man måste inte gå fullt så långt tillbaka för att hitta andra konsumtionsmönster.  När min mamma var barn var det fortfarande vanligt att man sydde sina egna kläder efter mönster som kunde beställas i veckotidningar. Det var tidskrävande och omständigt – men resultatet blev hållbara plagg som kunde bäras och ärvas av många barn. Och de plagg man köpte nya var relativt dyra och påkostade och gjorda för att hålla i många år. Ibland undrar jag om det kommer att finnas några vintageplagg för våra barnbarn? Nästan inga plagg som tillverkas idag kommer hålla tills dess.  Dels för att kvaliten är undermålig. Dels för att vi inte längre vet hur vi ska vårda dem. Dels för att vi har för mycket pengar för att bry oss.

Just därför är den här folkrörelsen med människor som odlar, slöjdar och vårdar sina prylar så fruktansvärt viktig.  Vi nutidsmänniskor behöver skapa själva för att bli medvetna om sakers värde. Det gör oss snålare med resurserna.

Det här inlägget är en del av mitt tema Snålveckan – här kan du läsa mer, hitta tips och recept för den lilla plånboken!

Jag fick frågan om hur ett arbetsår ser ut för oss – både med vanligt jobb och jordbruket. Självklart kan jag skriva om det.

Den här tiden precis efter jul är det som lugnast för både mig och Jakob. Ännu går det inte att odla, annonsörerna har inte kommit igång, det är för mörkt för att fota böcker och få föreläsningar sker den här årstiden. Så de veckor som nu kommer är vår lilla ”semesterperiod”. Även om vi båda jobbar varje dag är det i halvfart och med mer tid för kontemplation. Jakob håller i en del yogalektioner och just den här vintern jobbar han också halvtid som sjukgymnast. I januari försöker jag sätta mig med en kalender och blocka semestern för året. 10-12 veckor per år vill jag ha. Det kan låta väldigt mycket – men då är det ju ingen ”riktig” semester jag tar. Bloggen, instagram och podd fortsätter i regel ändå. Men under den tiden försöker jag att inte ha några jobbmöten eller jobbresor och har mailen på autoreply. Det innebär ett betydande inkomstbortfall – men så får det vara.

Men sedan i mars drar det hetsiga arbetsåret igång igen. Fröer ska beställas, plantor dras upp, odlingsplaner läggas. Massor att göra med jordbruket för Jakob – och massor att göra för mig med fotograferingar och högsäsong för annonsörerna. Jag försöker dock boka in en tidig semester. På sommaren får jag ha huvudansvaret för barnen eftersom Jakob arbetar med jordbruket och jag är långledig. Jag älskar den tiden på året – sällan känner jag mig mer sammanlänkad med naturen. Att genom ett öppet fönster höra mumlet från Jakob och Albin som arbetar  ute på åkern, se hönsen sprätta nöjt i gräset och griskultingarna komma till gården. Det är lycka!

Under sommaren jobbar Jakob ofta från sex på morgonen fram till lunch. Då tar han en paus så vi kan umgås allihopa. Vi kanske åker och badar eller gör någon utflykt tillsammans. Sedan vid halv fyra börjar han jobba igen och jobbar ofta ganska sent på kvällen. Han ordnar även kvällskurser i yoga och yogaretreats. Jag fixar middagarna och sköter barnen och reser runt till släkten en hel del.  Jakob följer med i den mån han hinner. Den här årstiden lever vi närmare Albin och Ulrika som vi driver jordbruket med. Vi sladdar förbi varandra flera gånger om dagen, lånar någon grej, sitter och surrar en stund över kaffe eller äter middag ihop medan barnen leker. Det är så fint.

På sensommaren och hösten är det skördetid och våra matvanor förändras kraftigt. Vi försöker äta av allt färskt som finns på gården och aldrig är jag väl mer hälsosam. Nu börjar vi leverera våra matkassar på prenumeration till hungriga, hippa Umeåbor och restauranger. Jakob och Albin packar skåpbilen full och åker iväg på torsdagarna för att leverera.

För mig börjar en ganska hektisk men ändå skön tid eftersom barnen återigen går i förskola och jag får tid att jobba ostört. På senhösten börjar dock resesäsongen. Jag har som mest föreläsningar bokade i oktober och november så då rantar jag runt i Sverige. Jag tycker mycket om att se nya platser men jag gillar egentligen inte att vara hemifrån så det är en svårlöst ekvation. Året om arbetar Jakob också i mitt företag och hjälper mig med administration, att hålla ordning på mina saker, göra inköp och serva tekniken.

På senhösten jobbar Jakob i Spanien eller Turkiet, som sjukgymnast med rehabilitering av strokepatienter. Tre till sju veckor brukar det bli och jag och barnen försöker vara där i alla fall några av dem. Men egentligen vill jag inte vara borta så mycket från mitten av november fram till jul eftersom det är min favoritårstid. Dessutom infaller i december bloggens andra högsäsong med massor av läsare och massor av annonsörer som vill synas. Och då gäller det att passa på – för det är av de intäkter jag drar in under den här perioden som jag sedan ska leva under stillsammare januari och februari.

Ja, så ser ett jobbår ut för min familj på ett ungefär. Upp och ner och jag älskar varje årstid!

Jag har ett par hjärtefrågor som jag brinner för och en av dem är frågor som rör klimatet – inte minst haven som idag är starkt hotade. Överfiske, kringdrivande plastavfall och ökade temperaturer påverkar livet i haven och på land. Dör haven dör vi! Förra veckan startade jag en insamling till WWF för att vara med och rädda haven. Jag satte målet 75000 kronor och donerade 10 000 kronor ur egen ficka. Nu är vi uppe i 33 900 kronor och jag är så sjukt glad för att ni är med och skänker. Blir så rörd av alla bidrag – stora som små som gör skillnad på vägen.

Ibland får jag frågan om vad man egentligen ska skänka till när det finns så många behjärtansvärda ändamål? Ska man skänka till människor eller miljön?  Ja det kan ju kännas som en relevant fråga – men varför ställa dessa saker mot varann? Jag tänker att allting hänger ihop. Fattiga personer drabbas hårdast av klimatförändringar och miljöproblem – så självklart hjälper man också människor genom att hjälpa klimatet! Men det viktigaste är ju att man gör något istället för att skeptiskt stå och titta på när andra engagerar sig.

Jag såg en gång en bild på en dykare bredvid en vithaj och texten  ”Här simmar ett rovdjur ansvarigt för miljoner dödsfall varje år. Bredvid simmar en fredlig vithaj”. Träffsäkert och smärtsamt. Och på en utställning jag nyligen besökte kunde man lyfta på en lucka för att få beskåda världens farligaste djur. När jag lyfte på luckan fick jag se min egen spegelbild.

Vi människor ligger bakom problemen med världshaven. Det fina är att vi också ligger bakom lösningen på problemen. Vi har makt att förändra det här – men självklart behövs pengar! WWF arbetar för att hjälpa haven på traven – genom att återskapa viktiga kustzoner, stoppa tjuvfisket och destruktiva
fiskemetoder. Etablera marina skyddade områden, minska utsläpp och övergödning samt skydda
hotade arter.

Skänk gärna en slant till min insamling och var med och förändra till det bättre!

Världsnaturfonden WWF är en organisation som ligger mig varmt om hjärtat. De kämpar för att hejda förstörelsen av naturen och istället bygga en hållbar framtid för allting levande på jorden. En av WWFs viktigaste frågor handlar om jordens lungor – världshaven. För där är läget akut och ett stort problem är överfisket. Ungefär 90 procent av de kommersiella fiskbestånden i haven är fiskade till sin gräns – eller till och med över den.

Dagens fiskeflotta dammsuger haven på fisk och nästan en fjärdedel av all fångst kasseras och dumpas tillbaka i havet, och det mesta dör i onödan. Detta för att fångsten anses vara felaktig, för liten för att sälja eller betraktas som oätlig. Dessutom dör hundratusentals valar, delfiner och tumlare varje år som bifångst i fiskeindustrin. Gamla fiskenät och fiskelinor som lämnats drivande i vattnet är också ett stort problem då de förvandlas till dödsfällor för havslevande djur.

© Nature Picture Library / Alamy Stock Photo

På ynka fyrtio år har så mycket som en tredjedel av det marina livet försvunnit från haven. Detta får inte fortgå. Dör haven, dör vi också.

När jag hör saker som dessa känner jag mig oerhört nedslagen. Men det positiva är att utvecklingen kan vändas. Organisationer som WWF gör en otroligt viktig insats världen över – bland annat genom att bekämpa tjuvfiske, överfiske och genom att införa skyddade zoner där fiske inte är tillåtet och viktiga kustremsor återskapas.

Men allt det här kostar givetvis pengar att genomföra. Och därför har jag startat en insamling till WWF – med målet att få ihop 75 000 kronor. Jag vet att ni läsare är en generös skara som gillar att göra gott så därför utmanar jag er att skänka. Själv skänker jag 10 000 kronor som en grundplåt till insamlingen. Och jag hoppas att ni kan hjälpa till genom att swisha (gå in på insamlingssidan för att swisha) – stort som smått. Varje krona räknas.

Men inte bara barnens hygienartiklar går att ersätta med hållbara alternativ. Istället för bomullspads som används en gång och sedan slängs bort kan man använda rengöringspads av tyg. Jag tycker att det är smidigt att köpa två förpackningar och ha dem hängande bredvid varandra. Jag lägger alla pads i en påse och varje gång jag använt en så lägger jag den i den andra påsen. När den är full så tvättar jag hela påsen och börjar om.

Jag har ju skrivit om menskopp fler gånger och hur fantastiskt det är. Men vad många inte vet är att det också finns tygbindor. Jag brukar kombinera dem med menskopp när jag blöder mer.

Att göra förändringar som dessa är absolut inte svårt. Men jag ska vara ärlig och säga att det kräver lite tillvänjning eftersom man är så van att göra som man alltid har gjort. Innan du vet hur du ska göra kanske det verkar krångligt – men min upplevelse är att det ändå går fort att lära sig de nya rutinerna.

Imse vimse är en superbra webbshop som bland annat säljer tygbindor, blöjoroch rengöringspads och de har flera bra guider för hur man kommer igång med användandet. Dessutom ett smidigt startpaket med tygbindor så att man enkelt kan prova! Och att byta från engångsartiklar till återanvändbart är inte bara ett miljömässigt bra alternativ – utan också snällt mot plånboken. På sikt sparar du mycket pengar på att byta ut förbrukningsvarorna till återanvändningsbara sådana.

Läs mer på Imse Vimse om hur du kommer igång! Hur det funkar med tvätt, förvaring och hur mycket du behöver ha hemma av respektive produkt för att få vardagen att funka smidigt. Och vill du testa att köpa hem något så har du 20% rabatt fram till och med den 10 december om du uppger koden underbaraclara.

Jag har för vana att ta med mig en korg eller en påse på mina promenader med hunden – för ofta hittar jag något ätbart att ta rätt på. Det känns som rena skattjakten att gå skogspromenad i september!

Kantareller plockar jag och torkar på tidningspapper. Gott till höstens alla grytor.

Alla former av soppar plockar jag med mig hem och gör svampstuvning utav. I norrland finns inga giftiga soppar (men en och annan som inte är så smaklig – eller lätt giftig om den äts rå). Jag plockar med mig lite av varje hem och hoppas på det bästa.

Sprängticka är en typ av svamp som växer på björkar och som anses vara väldigt hälsosam. Jag plockar och torkar och gör chaga-te utav den. Svampen ingår inte i allemansrätten så du behöver markägarens tillstånd.

Rönnbär tar jag alltid rätt på för att göra gele. Det bästa är att vänta med att plocka tills första frosten slagit till.

De sista blåbären plockar jag i september och kokar sylt av och smaksätter med kardemumma eller vanilj. Burkarnas får sedan stå i mörkt i jordkällaren under vintern.

Lingon är det bär som vi äter allra oftast här hemma. De kan plockas ända fram tills snön lagt sig.

Få saker är så gott som färska bär och har man odlat dem själv är njutningen ännu större. I vårt svenska klimate trivs de flesta bärbuskar och hösten är en utmärkt tid att plantera dem. Mitt absoluta favoritvinbär är de vita som har en milt syrlig smak och dessutom är rackarns snygga på bakverk.

Mina bästa tips för att odla vinbär 

Vinbärsbuskar är ett måste i trädgården. Dekorativa, lättskötta och kan fungera som rumsindelare. Men de måste inte växa som stora dominerande buskar. Beskär du sidoskotten och behåller de som strävar rakt upp rymmer du många buskar på liten yta och de kan ge en rejäl skörd.

Vinbärsbuskar kan du enkelt föröka själv. Vik ner en gren mot marken och fäst den med en sten. Strö över jord. Snart har skottet rotat sig och så småningom kan grenen klippas av.

I många villaträdgårdar finns äldre vinbärsbuskar som slutat ge bär. Oftast går det att få nya skördar enbart genom kraftig beskärning. Gallra ut de äldsta grenarna i busken. Ungefär en fjärdedel av busken kan gallras bort varje år. Då uppmuntras den till att skjuta nya skott. Buskarna vill stå i väldränerad men något lerig jord som behåller fukten. Ett soligt läge är viktigt för en bra skörd. Vinbärsbuskar behöver däremot inte särskilt mycket gödsel, lite träaska räcker.

Det viktigaste att tänka på när du köper nya plantor är att välja en sort som är resistent mot mjöldagg och trivs i din växtzon. Den bästa tiden att plantera buskarna är sent på hösten eller tidigt på våren. Täck sedan marken runt busken med flis eller bark och låt inte gräsmattan växa in under busken eftersom den stjäl näring från jorden. När jag planterade mina nya vinbärsbuskar förra sommaren blev jag tvärsnål och la dit för lite bra jord i hålen – och det får jag betala för nu med buskar som knappt växt alls under sommaren. Gör alltså inte som jag när du planterar! Var generös med bra jord i planteringshålet.

Även bladen på svartvinbärsbusken kan man äta.  Torka dem och använd till te. Eller plocka bladen färska och gör svartvinbärsbladssaft. Det påminner om flädersaft i smaken. Svarta vinbär är nyttigast –  de är rika på vitaminer och antioxidanter. Vita vinbär är en muterad variant av röda vinbär och de är extra dekorativa på tårtor, bakverk och i fruktbål.

Vinbären kan plockas och styckfrys på en bricka och sedan läggas över i påsar. De färska vinbären kan också mixas med lite honung och frysas in i iskuber. Ta fram och låt en tärning smälta ner i frukostfilen. En riktig vitaminbomb! Vinbär passar bra i alla bakverk och är gott i smoothies, glass och efterrätter. Har du mycket bär är det också tacksamt att göra saft och gele av dem. Jag tycker att röda vinbär är så goda att jag gärna plockar fram dem djupfrysta och äter med sked…

Mina tre favoritsorter

Öjebyn har stora, mörk bär och ger rikliga skördar. Busken växer upp till zon 6

Hildur är en svensk sort som trivs bäst i norra Sverige men går sämre i zon 1-2.  Skörden är generös och bären stora och aromatiska.

Vit Jätte är en kraftigväxande sort som ger goda vita bär med frisk smak.

Odla krusbär – en guide

Recept: Stora goda vinbärskakan

Klassisk smulpaj med röda vinbär

Hemgjord vinbärssaft – enkelt recept

Baka syltsnittar med vinbär

Röda vinbär på min topplista – här är de bästa bären!

Förra årets fiskevecka hade vi fullkomligt drömväder! Soligt och hög klar luft. I år har regnet vräkt ner varenda dag. Kan inte minnas sist jag såg sådana regnoväder. Men vad hjälper det – ska man fiska så ska man. Det värsta som kan hända är ju att man blir blöt.

Vi har lagt ut nät nästan varenda dag och ägnat hela förmiddagarna åt att vittja näten, rensa fisken, rengöra näten och sedan röka fisk. Barnen har varit superpeppade!

En sik blev en handväska

En annan blev Simba

Så skönt att skrota runt i arbetskläder en hel vecka och lukta rökt fisk och ganska mycket armsvett.

Att trassla ut nät som någon gädda trasslat in sig i är så fruktansvärt frustrerande. Och maximalt belönande när det väl har trasslats ut igen.

Anna gjorde eld under röktunnan.

Bertil täljde med sin nya kniv.

Han fick den av sin morfar och satte fast den i min morfars gamla bälte som han virade två varv runt magen. Bonnapojken min <3

Rökt fisk är bland den godaste maten jag vet.  (Så här gör man förresten!)

Efter någon timme i tunnan är de färdiga.

Vi satt bredvid och höll koll. Och min systerdotter kelade med Melker. Han är så barnkär. Speciellt med riktigt små barn. Han sätter sig alltid bredvid dem och har fullt fördrag med att bli petad i öron, näsa och ögon. Allt utstår han för en stunds närhet.

Nu har jag vaccumförpackat några hundra abborrar och sikar så nu har vi fisk så vi klarar oss över vintern i alla fall. Sådan tillfredställelse att skaffa sin egen mat!

Jag tycker väldigt mycket om krusbär och minns hur jag som barn stod hemma i trädgården och rev upp sår på armarna för att komma åt de sötsyrliga bären bland de stickiga taggarna. Krusbäret är ett sorgligt förbisett bär – många tycker att det är surt och träigt. Krusbärskarten är mycket riktigt både stenhård och sur. Men när den får sitta kvar utvecklas sötman – särskilt på gula och röda sorter. Det finns någonting gammaldags över krusbäret som jag tycker väldigt mycket om.

Hösten är en perfekt tid att plantera bärbuskar. Morgondaggen gör att de inte torkar ut lika snabbt som på försommaren – och dessutom finns buskarna ofta på rea på plantskolorna.  För hundra år sedan fanns det ett enormt utbud av krusbärssorter i Sverige. Men mjöldaggen drabbade beståndet och idag finns tråkigt nog bara ett fåtal sorter kvar. De plantor som säljs i butik i dag är tack och lov resistenta mot mjöldagg.

Mina egna krusbärsbuskar är taniga och små än så länge men hemma hos pappa plockade jag idag det här på bara en liten stund. Krusbärsbuskar kan faktiskt köpas uppstammade och stå i kruka på balkong om du inte har en trädgård. Men buskarna vill stå varmt och luftigt – blir det för instängt finns risk för sjukdomar. Och en riktigt torr sommar kan buskarna behöva vattnas.

Krusbär trivs i mullrik jord i soliga lägen. Plantera buskarna tidigt på våren eller sent på hösten och ge en näve kogödsel varje vår. Odla gärna ett par olika sorter ihop – så kallad korspollinering ger mer bär. Buskarna beskärs på samma sätt som vinbär och de är lika enkla att föröka.

Omogna krusbär innehåller mycket pektin och kan med fördel blandas ner i jordgubbssylten. Omogna krusbär är också goda i att använda i krusbärschutney. Eller i en sötsyrlig krusbärsbkräm. Eller testa min rabarberpaj med krusbär. Fullmogna är de godast att äta precis som de är. Testa att blanda ner dem i en fruktsallad.

Två av mina favoritsorter

Hinnonmäki gul är en medeltidig sort med stora bär. Den är motståndskraftig mot mjöldagg och de mogna bären är mycket söta. Busken trivs långt upp i Sverige, till zon 6

Lepas är en finsk sort med röda, sötsyrliga bär. Den trivs upp till zon 6 och är resistent mot mjöldagg.

Så odlar du olika sorters vinbär

Bästa bären – min röda topplista!