Jag går runt och känner mig tankfull, sådär som man kan unna sig att göra i mellandagarna. Tyvärr finns det ju mindre tid att göra sånt när man är vuxen. Men som tonåring var det allt jag gjorde på loven. Gick runt och funderade på mitt liv och vem jag skulle bli.
Jag har varit sjuk några dagar och mest legat till sängs, medan Jakob och barnen och Annas familj åkt slalom. Att ligga till sängs har gett mig precis den där tiden att tänka.
Jag har känt mig nostalgisk och letat fram gamla dagböcker. Läst och blivit både rörd, generad och stundtals frustat högt. Fått syn på nya saker hos mig själv och sett mönster som återupprepar sig. Jag vet inte om jag har berättat om det någon gång, men jag blev utmattad första gången i gymnasiet. Mamma hade blivit sjuk på sommaren och lagom till vintern var jag helt förstörd. Nedstämd och utan ork. Jag hade en snäll rektor som bara löste det så att jag fick vara hemma och vila. Jag tror jag var borta en månad från skolan och det jag gjorde under tiden var att promenera, baka bröd och vara i min ensamhet. Det var ingen riktig utmattning kanske, för från en sådan återhämtar man sig inte på en månad. Men det var riktigt nära en fullskalig utmattning. Och det dröjde ytterligare ett halvår innan jag blev mig själv igen.
När jag läser dagböckerna från gymnasiet blir mönstret tydligt. I perioder där jag maniskt har träffat kompisar på kvällarna, jobbat extra och haft massa konserter och uppträdanden som inneburit stress. Då har jag mått dåligt efteråt och blivit ångestfylld, även om aktiviteterna i sig varit roliga.
I dagböckerna är räddningen alltid familjen och släkten. Att jag åkt till mormor och morfar några dagar. Legat i soffan och kollat på Vasaloppet med morfar, ätit kåldolmar och sovit långa nätter i den knäpptysta alkoven. Och att jag fått tid och utrymme att vara tankfull.
Idag är jag bättre på att förstå sambanden. Efter en hektisk, utåtriktad period planerar jag alltid in ensamhet och vila. Jag vet att jag inte funkar annars. Och även om föreläsningar, konserter och teveinspelningar i stunden ger mig det adrenalin jag behöver för att orka. Så kraschar jag djupt efteråt. Och fortfarande är lösning släkten och familjen. Jag forsätter resa till mormor och morfars hus för att fylla på energi. Jag träffar mina äldre släktingar och sitter och pratar till sent in på natten. Och jag uppsöker också ensamheten när jag är där. Själva miljöombytet ger mig tid och utrymme att vara tankfull.
Att ge mig själv mer utrymme för att vara tankfull. Kanske får det bli ett av årets nyårslöften?
Med bara några dagar kvar på 2024 har det blivit dags för den traditionsenliga årssammanfattningen! Brukar ju göra den här inventeringslistan varje år. Här hittar du 2023, 20222021,2020, 2019,2018, 2017,2016, 2015, 2014, 2013, 2012, 2011, 2010 ifall du av någon outgrundlig anledning skulle vara intresserad av att läsa.
Gjorde du något 2024 som du aldrig gjort förut?
Åkte tåg till London på jobb, hade köpstopp, spenderade tre veckor i rad i min sommarstuga.
Genomdrev du någon stor förändring?
Erica slutade ju i mitt företag och det har varit en stor förändring för mig att hitta ett sätt att jobba med det. Nu känner jag att jag har landat.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Några blev föräldrar på nytt. Det känns så overkligt att mina jämnåriga vänner får bebisar medan min äldste son börjat högstadiet. Kan samtidigt längta lite efter att vara gravid igen. Ibland får jag verkligen akutlängt efter en till bebis!
Vilken dag från år 2024 kommer du alltid att minnas?
Den här dagen när vi hade ett roligt äventyr, åkte ut till en ö och blev fast i ett åskoväder. Storbarnen refererar till den dagen som en av de bästa i livet. Medan Ulf refererade till den så här
-När vi kommer hem ska jag att lägga mig i sängen och aldrig, aldrig, aldrig någonsin igen följa med er på någon utflykt i resten av mitt liv, någonsin.
En annan dag jag kommer minnas är när jag trodde att jag fick en hjärinfarkt och fick åka in med ambulans. Så otroligt fin ambulanspersonal och personal på akuten. Kände mig så trygg och gråtmild över all omsorg jag möttes av.
Dog någon som stod dig nära?
Nej
Vilka länder besökte du?
England, med tåg. Sedan åkte jag genom Danmark, Tyskland, Belgien och Frankrike för att komma dit. Men det räknas inte va? Är glad över att jag fortsätter avstå flyget. Det är en uppoffring som känns – eftersom jag älskar att resa. Men man ska vara uppmärksam på den missljudande klangen inuti.
Bästa köpet?
Luftvärmepump till sommarstugan
Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mitt jobb. Har hela hösten känt en euforisk glädje av att få bo där jag bor och jobba med det jag gör och känna att jag utvecklas.
Saknade du något under år 2024 som du vill ha år 2025?
Som alltid kommer jag på tusen saker. Och samtidigt inte en enda. Tycker att jag är så himla välsignad i mitt liv.
Vad önskar du att du gjort mer?
Konditionstränat. Men har haft hosta till och från hela hösten. Håller tummarna för en härlig längdskidesäsong nu.
Vad önskar du att du gjort mindre?
Scrollat på instagram. Samtidigt har mitt slöa instagramscrollande gett mig SÅ många uppslag till podden det här året. Så då kan jag i alla fall rama in skitbeteendet som research.
Favoritserier från året som gått?
Kan inte komma på att jag sett någon ny serie? Tycker inte riktigt att jag har tid för serier. Är glad om jag ser en film någon gång ibland. Har däremot sett om The office sporadiskt. Den är ännu roligare nu när min syster börjat se den och vi har fler gemensamma referenspunkter.
Bästa boken du läst i år?
Middlemarch av George Eliot.
Största musikaliska upptäckten?
Att samåka med min son till stan två dagar i veckan har fått mig att utveckla min musiksmak. Nu utsätts jag för The Doors, Frank Zappa och Blue Öyster Cult vare sig jag vill det eller inte. Och har faktiskt fått några nya favoritlåtar! Kan rekommendera Peace frog, Camarillo brillo, Don’t fear the reaper
Vad var din största framgång på jobbet 2024?
Att jag lanserat min nya bokserie Hemmets Almanacka och att den har fått ett så fint mottagande. Samt att Underbara Vinter fortsätter att sälja. Alexandra på mitt förlag sa ”Du har verkligen örat mot marken och förstår vad människor vill ha”. Det gjorde mig jätteglad. Det är nämligen ganska ovanligt att få kredd för sånt som kvinna. Oftast låter det bara som att man har haft tur när någonting gått bra. Inte som att ens framgångar beror på fingertoppskänsla och en smart plan.
Största framgång på det privata planet?
Att jag tränat hela hösten utan min PT Ida men hållit igång lika bra som när vi tränade. Hon har med andra ord gjort precis det en terapeut, PT, lärare eller mentor ska göra: Ge adepten verktyg för att själv fortsätta resan.
Största misstaget?
Vardagen är ju full av små misstag, men något sådär stort värt att omnämna kommer jag inte på just nu. Det kanske visar sig under 2025 att jag tänkte heeeelt fel under 20224?!
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Både och. Har dock fokuserat mycket ett citat av helgonet och kyrkofadern Benedikt av Nursias för att ta mig igenom tyngre perioder. Skrev ett blogginlägg om det.
Vad spenderade du mest pengar på?
Mitt sommarhus. Vi har gjort om vattnet invändigt, bytt ut varmvattenberedaren och satt in en luftvärmepump samt grävt in fiber i stugan. Så nu kan jag jobba där lättare och åka dit på på vintern utan att det blir en så stor arbetsinsats.
Något du önskade dig och fick?
Har fått så många saker jag önskat detta år att jag känner mig helt överväldigad. Både i smått och stort. Fick vara frisk i december och göra alla roliga saker som julmarknader och luciatåg. Fick en lång sommarsemester i stugan med min familj och Annas. Fick roliga jobbförfrågningar och en ny hårfärg. Är glad för alltihop.
Något du önskade dig och inte fick?
Ja, såklart. Det händer otäcka saker ute i världen men även i det lilla livet. Barn som far illa, människor som har svåra sjukdomar och inte blir friska. Livet är fullt av oinslagna önskningar. Gäller att inte fokusera för mycket på det bara.
Vad gjorde du på din födelsedag 2024?
Jag hade precis kommit hem från London och var rätt mör. Tror inte jag gjorde något särskilt, men familjen sjöng för mig på morgonen och Jakob hade fixat tårta och så fick jag ett par nya springskor. Önskar mig varje år! Det var en bra födelsedag. När jag fyller fyrtio tänker jag dock ha en stor fest.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Mer trygghet i det lilla. Har känt mig otrygg för att det skakat på annonsmarknaden och därmed i företaget. Nu när vi stänger året har dock tryggheten återvänt. Planerar nya saker för 2025 som gör mig pirrig att tänka på.
Vad fick dig att må bra?
Träning, min familj, mina vänner, att arbeta och skapa och känna att jag utvecklas som fotograf och i mitt skrivande. Att gå i kyrkan och att bidra på olika sätt till mitt närområde.
Vem saknade du?
Mamma. Jättemycket mamma. Önskar jag kunde säga att saknaden är mindre efter sexton år. Men nu tycker jag att det har blivit värre igen.
De bästa nya människorna du träffade?
Kommer inte på att jag träffat så många? Fy vad det låter inskränkt och trist. Men jag har levt mycket i min bubbla i år.
Mest stolt över?
Att jag håller i. Håller i med min träning, håller i med mitt skrivande, håller i med min städning, håller i mina relationer, håller i håller i håller i. Känner mig pålitlig och vuxen och det har jag inte alltid gjort, kan jag säga.
Högsta önskan just nu?
Att få känna mig buren av Gud och trygg i min tro. Prövningar kommer, det vet jag.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Jag tänker ta tag i min ekonomi och jag tänker tjäna mer pengar.
Längst bak i min nya bok Hemmets Almanacka finns förresten precis den här årssammanfattningen för dig att själv fylla i. Det blir förstås inte aktuellt förrän om ett år. Men tänk vad roligt att ha den i pappersformat och spara på?!
Nu är det dags att kolla tillbaka på stilåret 2024. En sak som gjorde enorm skillnad för min stil det här året var att jag bytte hårfärg och frisyr. Plötsligt tog sig hela garderoben helt annorlunda ut.
Och grönt blev plötsligt en favoritfärg.
Liksom blått.
Två färger som inte alls användes särskilt flitigt innan. Som blondin var nämligen rött min favoritfärg. Men rött med rött är inte alls lika snyggt.
Även om det såklart går
Ett basplagg i min garderob är den korta kjolen som är snygg till heltäckande strumpbyxor.
Gjorde en drive i början av sommaren och köpte ett gäng nya korta kjolar i roliga, udda färger från Sellpy. Ställde in priset så att inget fick kosta över 150 kronor. Fann bland annat denna kjol.
Och den här stadiga blå kjolen i ull.
Den här har jag funnit på second hand. Hemmasydd i något slags möbeltyg som har bra stadga.
Ett plagg jag aldrig trodde att jag skulle använda men som har seglat upp om en favorit är halvpolon med halvlång ärm. Hittade typ tjugo stycken i mormors garderob och tog hem och använde dem.
Även min gamla rosa jeanskjol från Arket fortsätter vara en favorit. Och som ni ser också randiga tröjor. Även denna från mormor. En randig tröja är ett sådant där klassiskt tidlöst plagg som sätter piff på varje outfit.
Samma kjol men rand i en annan färg.
Prickar fortsätter vara ett favoritmönster.
Olika sorters storlekar på prickarna
Och i alla möjliga färger
Eller olika sorters prickar ihop.
Prick på klänning eller prick på topp. Fick den här blusen av Malin och älskade den.
En favoritprickig klänning som jag lånat av syrran. Ihop med en jeansjacka från när jag gick i sjuan.
Den platta beiga ballerinan har fått fortsätta slita hårt i min garderob i år. Som en neutral ”icke-sko” när jag bara vill vara bekväm och rörlig. Men jag tror att den ska skrotas nu. Måste hitta en ny skomodell som fyller motsvarande funktion, fast av någon annan sort. Är så fruktansvärt less.
I år har jag jobbat mycket med kjolar och toppar. Förut har alltid klänningar varit favoriten, men med kjolar öppnar sig fler kombinationsmöjligheter. Den här gamla kjolen från &Other Stories hänger fortfarande kvar som en favorit.
Och kitchiga bandtröjor är kul ihop med mer feminina plagg. Älskar min gula Bon Jovi-tisha.
Rutigt med rosa och sedan orange som kickfärg. En outfit jag blir glad av.
Just den här kombinationen har jag burit ofta. En knytblus från Zara och en omlottkjol jag fått av syrran. Den här kjollängden är så chic.
En bylsig stickad tröja ihop med en blommig, fladdrig kjol.
Fuffiga, rejäla överdelarna tar bort det gulligaste i en mönstrad kjol. För att framhäva midjan sticker jag bara in en bit av koftan i linningen. Så blir man inte en enda blobb i profil.
Jag gillar mönstrade nederdelar och enfärgade överdelar mer än det motsatta, som ju också är mycket vanligare.
När det gäller nederdelar är det smickrande med volym och schvung. Det balanserar dessutom upp breda axlar.
Ett av mina bättre secondhandfynd var den syrenlila angorajumpern. Här ihop med en rutig kjol från Jumperfabriken. På temat enfärgad överdel och mönstrad nederdel.
Mönstermix är också kul. Randigt ihop med abstrakt mönstrad lila kjol. Outfiten blir direkt mer intressant.
En annan hit. Prickig klänning, blommig kofta knuten i midjan. Och så gula pumps, som en joker i leken.
Eller en rutig kofta och en blommig klänning. Den här Ellosklänningen går in på sjätte året nu. Där snackar vi ett riktigt bra köp.
Även den här från & Other Stories har jag använt flitigt. Ihop med koftan från Sonia Rykiel för H&M. Den har fjorton år på nacken.
En kombination jag använde många gånger i höstas var denna. Allting loppat.
Så kul just för mönstermixen. Det går alltid bra att mönstermixa om man bara hittar mönster som på något sätt talar med varandra.
Hur vet man om de talar till varandra? Det bara hörs när man sätter ihop dem.
Men en liknande färgskala kan vara en ledtråd. Samt olika storlekar på de olika mönstren. Så att inte allt är blaffigt och stort eller pyttigt och repetitivt.
Nu tänkte jag berätta om några kategorier kläder i min garderob. Först ut är den mest flitigt använda.
Nämligen arbetsklänningen. En klänning som är tillräckligt robust, rejäl och vardaglig att jag kan ha på mig den när jag är hemma och städar, trädgårdsarbetar eller lagar mat.
Just den här klänningen är en favorit i genren. Sitter inte åt någonstans och har praktiska fickor.
Den här gröna, loppade är en annan. Och sjalett i håret för att känna mig redo att hugga i.
En annan favorit är denna sex år gamla klänning från Mango. Så bra med stadigt bomullstyg och djupa fickor. Den börjar vara väldigt sliten nu. Överväger att lämna in den och be någon rita av mönstret och sy upp den i fler varianter.
Den här gröna linneklänningen från Indiska har också slitit hårt i min garderob i många år. Full av flottfläckar som inte går bort. Men sååå skön att ha på sig när man arbetar hemma. Eller som här, röker fisk.
Även detta är en favorit. Flera år gammal från Zara i rutig bäckebölja.
Och den här vintageklänningen i enkel modell som är skön och tålig.
Och den här gröna & Other Storiesklänningen som inte alls gick att ha som blondin, men som nu passar fint till det röda håret. I år har den kommit till användning igen efter en tid i källarförrådet.
Den här brunrutiga gamla grejen från Indiska är skönare än en pyjamas. Använder den flitigt på helgerna och gärna med en varm kofta när det behövs.
Ingen arbetsklänning men väl en arbetsblus att bära till mina förklädeskjolar.
En annan arbetsblus jag använder både när jag ska vara snygg och när jag typ ska baka.
Ja arbetsklänningarna är många och flitigt använda. Avskyr ju byxor så då är detta en praktiskt lösning för vardagslivet.
Och apropå byxor. Här kommer vad jag tror är årets enda outfitbild med byxor. Ihop med slapp t-shirt, kavaj, skor och örhängen från second hand. Förvisso inte fult men känns absolut inte som ”mig”.
Nu kommer vi till en annan kategori kläder. Klänningar som jag kallar ”snyggare vardagskläder”. Sånt jag har på mig när jag ska in till stan och jobba, gå på möten eller typ på utvecklingssamtal.
Den här gröna klänningen som Malin gav till mig. Sjukt snygg och sjukt kort. Men Malin har sagt att jag ska skärpa mig och sluta vara så pryd.
Eller den här som jag fann på Beyond retro i London. Lagom flowy och perfekt längd en bit ner på benen.
Den här gröna kjolen med vackert fall och så en enkel blus till. Feminint, skräddat men inte för uppklätt.
Och nu över till kategorin aaaaningen finare outfits. Sådana som passar till typ en festlig middag, en drink på stan, ett kalas eller en skolavslutning. Egentligen är alla dessa plagg lika lämpade som finare vardagskläder. Att de känns festligare beror mest på stylingen.
Som den här vintageklänningen. Pumpsen, väskan och de stora örhängena gör det festligt. Med en annan sko hade det också kunnat vara en bra vardagsoutfit.
Eller den här blå klänningen, som jag köpte på second hand i London. Stylad med lårhöga mockastövlar och en pärlbroderad påsväska av sammet blir det en riktigt festlig historia.
Och på temat finklädd måste vi också nämna paljetter. Paljetter är som att ha en strålkastare mot ansiktet. Tycker absolut att man ska våga använda paljetter till fler tillfällen än nyår. Allting handlar om hur man kombinerar det.
Det här är heller ingen regelrätt fest-outfit. Men den hade kunnat vara det. Den glansiga sidenblusen känns nämligen väldigt lyxig. Och på kalas är det fint att välja just sådana plagg som skimrar, glänser och har en lyster i tyget. Här plockas glansen dessutom upp av pärlörhängena.
Plisserad metallic-kjol, pumps och mormors halvpolo i ett glansigt, skimrande tyg. En helt underbar färgkombination, tycker jag.
Den här klänningsmodellen osar egentligen inte fest. Men tack vare det skimrande tyget med vackert fall så känns den riktigt uppklädd. Bar den på konsert i kyrkan och på morsdag.
Och den förtjusande klänningen från Jumperfabriken, med glittrande lurex och skön vidd. Känner mig både cool och snygg i den.
Årets bästa upptäckt var för övrigt att franska märket Sezane har fantastiska skor. Känns som jag letat mig blå efter ett skomärke som gör coola saker, som är tidlösa och av god kvalité. Tycker & Otherstories har tappat så mycket på området så nu är Zara nästan bäst. Men Sezane är en fullträff. Får ALLTID beröm när jag bär dessa stövlar
Den här Gunnilla Pontén-blåsan är också en riktig statement-klänning. Otroligt smickrande och i en färg som drar blickarna till sig. Som man ju vill när det vankas kalas.
Långklänningar känns alltid festliga. Särskilt om de visar lite hud.
Rygg eller byst på ett oväntat vis.
Och nu har vi kommit fram till de riktiga festblåsorna, som ligger ytterligare en nivå upp på skalan.
Hittade denna fenomenala sextiotalsblåsa på second hand, med lurexstjärnor och massa vidd. Den ska jag ha på nyår. Passar bäst med strumpbyxor under, då den är himla kort.
Min långa flowy sommarklänning parades ihop med en glittrig kofta när jag gick på studentskiva. Ja, jag var överklädd. Men hellre det än tvärt om. Och visst är det kul med pasteller och material som kontrasterar mot varandra? Tunn, svepande kjol, lurvig kofta och paljetter i överflöd.
Fick i år äntligen chansen att bära blåsornas blåsa, på min systers disputation. I den här smaragdgröna sjuttiotalsklänningen kände jag mig helt smashing. Fler klänningar borde ha cape.
Svepande kjolar är festligt. Den här är från second hand och jag bar den ihop med en kuvertväska i svart krokodil och stora örhängen. Hade varit ännu festligare med en ganska hög klack till.
Rustik och festklädd känner jag mig i den här klänningen från Lump Studio. Extra lämplig till julbordet när man vill kunna äta obehindrat.
Något annat jag gjort i år är att öva mig på accessoarer.
Har försökt att komma ihåg att ständigt slänga på mig något extra innan jag går ut genom dörren. Som accessoar rärknar jag även nagellack, som verkligen kan liva upp en lite tråkig outfit.
Stora ringar har jag återupptäckt. Har ju mest kört på örhängen annars.
Och jag övar mig på solglasögon, även om det känns som att jag går runt och tuffar mig när jag har på dem.
En sjal i håret är också en accessoar. Finns i tusentals på närmaste second hand, oftast för en spottstyver.
Eller sjalett knuten som en turban. Perfekt när man inte orkar styla håret.
Här bär jag sjalett och farbror Lars gamla skinnpaj som är så snyggt patinerad.
Ja, jag har jobbat hårt med olika sorters hattar och huvudbonader i år. En rolig accessoar eftersom förvånansvärt få vågar ha dem på sig. Man känner sig väldigt ”extra” utan särskilt hög arbetsinsats.
Älskar min lilla rara hatt från H&M. Gör genast allting mer chict.
Och så avrundar vi med ytterplagg.
Kavajer av alla de slag har använts flitigt istället för jacka denna höst.
Så tjusigt att mixa mjuka, fladdriga och tunna material med maskulina ulltyger och tydliga snitt.
Har burit mina gamla konstnärsrockar i blått och grönt.
Tycker dock att de gör allt mindre för min figur. Skulle egentligen behöva en liten axelvadd under. Sluttande axlar är inte så smickrande på mig.
Jag använder ofta koftor som ytterplagg
Så länge bara vädret tillåter. Den övre gröna är från Jumperfabriken och den undre från Röda korset.
Min Carola-kappa med pälskrage var ett bra köp. Den använder jag ofta. Fast helst inte när det är kallare än -10 grader. Köpt på Zaras rea för flera år sedan.
Den här hallonröda med pälsbräm får tio stjärnor av tio möjliga.
Hittade en päls på loppis också så nu är det min favoritkappa. Så otroligt att ALDRIG behöva frysa. Skulle förstås inte köpa en nytillverkad päls. Men klart vi ska använda upp de gamla som hänger och samlar damm i diverse vindsförråd.
Försöker också undvika färgen svart på mina ytterkläder. Av den anledningen investerade jag i en brun mössa, bruna skinnhandskar och en brun halsduk i oktober. För att slippa förlita mig på svart.
Kolla vad fint med mörkbrunt istället. Och särskilt ihop med ftalogrönt!
Som synes går det bra att klä sig varmt OCH vara chic. Ullbenvärmare som dras upp över låren är hela skillnaden på benfronten.
Förra året kring nyår skrev jag ett inlägg om allt jag tänkte satsa på stilmässigt detta år. Ska vi kolla på listan och se hur det gick?
Saker jag ska satsa på 2024:
Fortsätta låta bli att raka armhålorna. Mycket skönare och så jädra 60-talssnyggt med en feminin klänning och buske som skymtar. Check! Har typ slutat raka armhålorna helt
Capribyxor med hög midja och sprund. Tänk Malin på Saltkråkan eller Monica Z. En byxmodell som jag inte burit sedan högstadiet men börjar bli sugen på igen. Missade helt detta. Är sugen på att testa igen under 2025 men nu är väl capribyxan omodern och då kommer jag inte hitta den i butik.
Båtringade jumprar. Nej. Inte båtringat. Vantrivs i det, insåg jag.
Blusar som knyts i midjan till capribyxorna. Har knutit så väl koftor och blusar i midjan. Dock inte till capribyxor.
Stökig och slarvig svinrygg. Japp! Hade massor under hösten, när håret blivit nog långt.
Alltid kladdig svart mascara och ofta babyblå matt ögonskugga. Snarare sextiotal än åttiotal alltså. Lyckades jag med detta en enda gång? Tror inte det.
Fortsätta samla på mig roliga smycken och hitta fler sätt att kombinera dem på. Check!
Solglasögon, strumpor i skor och läckra små handväskor i glada karamellfärger. Check!
Fortsätta köpa 95 % begagnat till min garderob.CheckQ
Rensa ut alla vidrigt illasittande trosor som gör mig på dåligt humör. Investera i nya bättre modeller. Ja, det gjorde jag. Hittade denna modell från Lindex som faktiskt är riktigt bra.
Fokusera helt på naturmaterial om jag köper nytt och välja ull och vävda kvaliteer. Japp! Letade hela våren efter bra ulltröjor. Men tyckte att det blev för dyrt hos Arket och Cos. Istället köpte jag tre stycken ulltröjor billigt i somras via Sellpy. Tydligen vill folk inte köpa ulltröjor i juni.
Fortsätta klä mig efter eget huvud och inte kika så mycket på hur alla andra gör. Check! Fast nu vill jag typ titta runt för att bli inspirerad?
Saker jag ska satsa på 2025:
Fortsätta med rött hår. Sannolikt fortsätta spara ut det också. Var länge sedan jag hade lite längre hår.
Fortsätta med mycket accessoarer.
Nya, vassare skor. Har ett par coola lofers jag fått av Anna och span på några snygga pjucks från Sezane. Behöver byta ut mina beiga ballerinas också efter flera år av att bära den modellen jämt!
Konsumera mindre. Planerar några köpstopp under året. Månader helt befriade från konsumtion för att istället befrämja kreativitet.
Undvika svart och istället ha brunt som min basfärg under vinterhalvåret.
Jag har aldrig firat jul över en dag. Sådär att man åker till någon och hälsar på några timmar, får julbord och paket och åker hem. Nej julen för mig har varit en flerdagarshistoria. Där man reser bort, vanligtvis till mormor, farmor eller till Jakobs mormor. Och så stannar man i bortemot en vecka eller mer. På det sättet blir julafton bara en av de dagarna som skapar julens magi. Lika underbara är juldagen, annandagen och mellandagarna. När man går omkring i pyjamas eller långkalsonger med släkten. Åker längdskidor, läser böcker och spelar spel. På landet utspelas julen förstås. Där inga andra nöjen finns.
Någon mellandagsrea har jag ännu aldrig bevistat i mitt liv. Kommer kanske inte att göra det heller? Kokongandet är så viktigt för mig. Och det är säkert därför det klingar så konstigt med nystart och tulpaner i mina öron just nu. Som att börja städa huset mitt när en fest är som härligast!
Våra mellandagar har förflutit på ett underbart vilsamt sätt.
Anna har handarbetat, jag har läst och målat och spelat spel med barnen.
Vi har åkt skridskor också.
Hela gänget!
Anna chic i tjock luva
Jag i basker och röda skridskor. Tog på mig hjälmen sedan, så ingen behöver få panik och svimma.
Älskar mina röda skridskor fodrade med rutig teddy.
Härligt att flyga fram (eller vingla) på skridskor igen.
Vi lekte Följa John, spelade lite hockey och Juni lärde Uffe att åka skridskor.
Anna tävlade ju i konståkning när hon var yngre så hon imponerade på oss med flygskär och snurrar. Men inga hopp. Inte på en skrovlig ute-is. Barnen blev inspirerade och försökte ta efter.
Det har varit ganska milt och skönt, till skillnad från förra julen när det var -38 i stugan.
Glad över att det kom så mycket snö strax innan jul.
Barnen har spelat sitt nya tevespel ihop.
Men vi har också obligatorisk läsvila OCH reglerad skärm. När nu barnen längtat så mycket efter varandra vore det ju trist om tiden skulle förspillas framför skärmarna. 90 minuter per dag får de ha.
En dag när vädret var fint åkte vi längdskidor
Jag kände mig risig och hasade runt spåret med Uffe.
Efteråt grillade vi korv
Skönt att äta utomhus
Ingen disk heller.
Rysk mobwife möter Haglöfs.
Aldrig har jag sett så drömsk och tankfull tt som när jag gjorde mig redo att halsa en flaska renat.
Sportiga gänget.
När alla var trötta och kalla åkte vi hem
Och så fortsatte vi på traditionen med högläsning. Förra julen valde jag Skuggornas hus av Åke Holmberg. Det här året valde jag Ett äventyr i Stockholm av samma författare. Underbara gamla barnböcker.
Under tiden får barnen rita eller vila eller pyssla med något.
Djup frid brukar råda. Jag tycker mycket om att läsa högt.
Till trefika blev det blandade julkakor och glögg.
Och sedan körde vi ut barnen för att fortsätta på snögrottan. Ljudnivån inomhus blir ohållbar när de varit inomhus för länge. Särskilt i kombination med socker.
Idag är alla och åker slalom. Alla utom jag, Bertil och Uffe. Uffe är för liten för att orka en hel dag i backen och jag och Bertil är för sjuka. Istället har jag städat nedervåningen i sakta mak. Det blir ju så fort skitigt när man är många. Men nu ska jag ta ett bad och läsa bok och vila. Sedan ska jag på barnens önskemål rulla tre kilo av mina ”legendariska” julköttbullar.
Jag vill tacka dig som läser och som tar dig tid att kommentera här. Kommentarsfältet är ju halva grejen med bloggen och att ni är många som skriver och engagerar er gör bloggen så mycket bättre! Varje år sammanställer jag inläggen som fått mest kommentarer. Alltid lika roligt att se vad som genererar mest kommentarer. Mycket politik, en hel del om influencers deras ansvar och så om något som jag skulle vilja kalla feminism i praktiken.
”Det är inte för att jag konsumerar för mycket, som jag har mitt köpstopp. För jag köper egentligen inte så mycket – och det jag väl köper är oftast begagnat. Utan det handlar mer om var jag riktar mitt fokus. Den ständiga öppenheten för att köpa någonting stjäl tid ifrån mig. Shopping (även om det bara är fönstershopping) blir snabbt ett tidsfördriv som hindrar mer givande sysslor. Och när jag känner mig oinspirerad stilmässigt scrollar jag Sellpy i timmar, istället för att kolla in i min egen garderob och utmana mig. Konsumtionen konkurrerar ut kreativiteten.”
”Jag har en väldigt stark drivkraft att försöka utmana mig själv när något känns jobbigt, otäckt eller obekvämt. Då försöker jag gå dit och öva tills det blir lättare så att rädsla inte ska diktera för mig vad jag gör. JAG vill diktera villkoren! Och det känns också väldigt fint att visa mina barn allt vad en mamma kan vara, göra och klara av.”
”Det är en massa viktiga erfarenheter som har gått förlorade senaste åren. Som traditionellt sett har överförts från mor till dotter, men som nu inte överförs mellan någon alls. Kanske för att det i ett kapitalistiskt samhälle inte finns några pengar på att tjäna på att människor vårdar vad de har istället för att köpa nytt? Och att bry sig om städning och vård av hemmet anses mossigt och ofeministiskt. Men jag vill påstå att det ofeministiska är att låtsas som att sådan kunskap (oftast buren av kvinnor) inte har något värde. För vi märker ju dagligen vilket oerhört värde det har. Inte minst för klimatet!”
”Väldigt få som blir utmattade har ett balanserat arbetsliv och hemliv men förstör sedan sitt mående med ihärdigt pumpakarvande och kakbakande. Den nidbilden är nästan för dum för att bemöta! ”
”Husmoderns köksalmanack utkom första gången 1933 och blev en omedelbar klassiker. Den innehöll främst recept, måltidsförslag och allehanda husmorstips. Men min bok innehåller mer än så! Givetvis finns en kalender där varje vecka har ett eget uppslag. Där du du anteckna vad som sker där hemma, vad du hunnit uträtta och vad du helt hoppat över. Väderlek, födelsedagar eller milstolpar. Använd den som en dagbok eller en planering framåt.”
”Våra barn har aldrig haft fri tillgång till skärmar, eftersom vi tidigt märkt hur begärligt det är. På datorerna och telefonerna har vi tidsinställt en spärr som automatisk stänger av när tiden är ute. På det sättet slipper vi diskussioner och tjafs om mer skärmtid.”
”Slutar aldrig häpna över hur dumt den här regeringen resonerar kring ALLT som hör klimatet till. Från årsskiftet lägger SJ ner nattågen mellan Umeå/Åre – Göteborg. För att kunna driva den sträckan behövs nämligen statliga stöd, men eftersom regeringen inte upphandlat det så finns det inga pengar. Däremot prioriterar regeringen sänkt flygskatt. Det är på ren svenska HELT ÅT HELVETE!”
”En kompis som är psykolog sa en gång till mig “du är så föredömligt ointresserad av dina barn”. Vilket fick mig att först blir lite förnärmad – men sedan glad. Eftersom jag tror att det sätter en stor press på barn, när deras föräldrar är överdrivet intresserade av allt de säger och gör. Barn får trygghet av att vara en del av flocken – men inte av att styra flocken och vara dess huvudfokus”
”Precis som henne älskar jag smarta vardagstips och som barn skrev jag upp allt jag läste och lärde mig ur mormors Hemmets och Allers. Så nu tycker jag att vi gnuggar våra geniknölar och tillsammans kommer med våra bästa hacks!”
”Som uppmärksamma läsare kanske har sett har jag genomfört ett litet experiment denna höst. Jag har nämligen slutat annonsmärka mina böcker när jag skriver om dem…”
”När jag tänker tillbaka på mina arton år som bloggare så märker jag hur läsarna har hjälpt mig att utvecklas. Skammandet har till exempel gjort mig mindre klimat-lat. Jag har inte kunnat harva på som förut. 2018 var jag på en jobbresa i London och flög såklart. I april åkte jag dit igen men tog tåget. För hur kul är det att skriva om London när kommentarsfältet nedlusas med ilska över att jag flugit dit? Och hur kul är det att åka på skrivarresa till Grekland om läsarna bara blir arga för att jag tog flyget? Det funkade knappt 2017 när jag gjorde det sist. Och det funkar absolut inte nu, varken för mig eller mina läsare. Nu väljer jag annorlunda för att jag värderar annorlunda. Och för att mina läsare också gör det.”
”Direkt vi kom innanför dörren gick jag bara och tog en ipren och la mig under täcket och somnade. Sedan kom jag ner till middagen och klargjorde för familjen att jag inte skulle orka medverka på något fredagsmys eftersom min första dag på mensen gjorde mig oförmögen till trevlig samvaro. Så nu ligger jag i sängen och ser på The Office för att försöka skingra de kolsvarta tankarna. ”
”Det är oerhört roligt att läsa kommentarerna! Men vad är det som gör att du får så mycket kommentarer? Är det så på andra bloggar? Jag läser några få andra och där är det knappt ens en handfull vilket ju känns superoengagerat.”
”Jag ryser av hur få politiker i toppen som har en karaktär som jag kan respektera. Som har en egen tro och övertygelse och inte vänder kappan efter vinden för att vinna opinionen. Jag tänker på klyftorna som ökar mellan fattiga och rika i Sverige och spänningarna som ökar i ett samhälle med stor ojämlikhet. I ett kommentarsfält på instagram, till ett inlägg om samernas nationaldag, ser jag sådant oförblommerat hat att jag blir mållös.”
”Vilken julmusik är den första du lyssnar på för säsongen? För mig börjar det strax efter Allhelgona och då gärna med I Himmelen i versionen med Sigmund Groven och Iver Kleive…”
”Häxan Surtant i farten igen. Här kommer en lista med riktigt tradiga skrivstilar som förtjänar en offentlig åthutning. I alla fall när de används av människor som har som yrke att skriva och uttrycka sig i text. »Finns det något tryggare än overnight oats med mandelmjölk och vanilj?« Ja, fred och ett tak över huvudet, vill jag ryta.”
”Jag känner en hopplöshet som jag inte vet om jag någonsin känt tidigare. Inför klimatet, inför demokrati, inför krigen som rasar i så väl Europa som utanför dess gränser. Inte på grund av den som har vunnit – utan på grund av de miljoner människor som röstade fram honom. Som inte tvekade att ge makten till någon som företräder deras egna intressen – oavsett hur olämplig han har visat sig vara som människa.”
”Vissa saker gör man bara inte. Ibland av rationella skäl eller moraliska överväganden. Ibland för att det strider mot ens fördomar eller ens kultur. Här kommer en lista med saker jag – med mer eller mindre fog för – inte gör! Känner redan hur många ömma tår jag kommer trampa på, det riktgt krasar under fötterna. Kom bara ihåg när du läser att jag i själ och hjärta är en moralkärring. Och det är inget att ta personligt”
”Vi kvinnor förväntas beundra kändisar som Bianca Ingrosso. Men har hon gjort någonting bra för samhället utöver att tjäna pengar? Jag kan faktiskt inte komma på någonting. Men i vårt hyperkapitalistiska samhälle är det det enda som räknas. För att betraktas som en kvinnlig förebild behöver du inte göra något mer än att tjäna pengar. Även om det du blivit rik på är fast fashion, billigt krimskrams, onödiga kosttillskott och skönhetsbehandlingar. Det räcker för att vara en girlboss som ska hyllas på internationella kvinnodagen!”
”Clara Lidström, ”Underbara Clara”, retar folk genom sin klädstil, sina hembakade bullar och inte minst sitt julpyssel. Det stör henne inte. För henne är hushållssysslor en del av ett feministiskt och hållbart liv”
Så lyder ingressen på reportaget som jag tycker på ett sånt fint sätt sammanfattar vad jag står för och vad jag försöker skapa här på min blogg och ja – genom allt jag gör!
”Clara Lidström förutser både följdfrågor och invändningar, svarar på frågor som ännu inte ställts och vinnlägger sig om att se saker ur olika perspektiv. Möjligen för att hon har hört de flesta argumenten till leda, eller för att hennes intresse sträcker sig betydligt längre än till pysslade domherrar av piprensare, handvevade retrovispar och julgranspynt av kräppapper.”
”Det som vid en första anblick mest kan se ut som ytlig dekor är för Clara Lidström ett slags motståndshandling, en ambition att uppvärdera gammal kunskap och en strävan mot ett mer hållbart samhälle – både i det stora och i det lilla livet. Om man dessutom har ett jobb med mycket ansvar, liten möjlighet att påverka eller kanske sitter framför en skärm hela dagarna kan möjligheten att få göra något konkret, som att laga god mat eller pyssla något vackert, vara avkopplande.”
Så fint att någon journalist lyfter den politiska aspekten av det jag håller på med. Samhällskritiken, som jag tycker är min röda tråd genom allt.
DN skriver också om min nya bok Hemmets almanacka och historien bakom köksalmanackorna. Mäktigt att se traven med gamla böcker ihop med min sprillans nya!
Fick SÅ många fina kommentarer och DMs efter reportaget. Och som vanligt även kritik. Samma kritik som alltid – trots att hela reportaget på något sätt handlar om att punktera denna slöa, uttjatade gamla drapa som jag hört ända sedan vi gjorde Husmorsskolan i P1 2011.
Middlemarch – George Eliot påbörjades redan i slutet av september men inte förrän i november läste jag färdigt boken. Efteråt gick jag runt rastlös och irriterad och kunde inte hitta någonting annat jag ville läsa, eftersom inget kunde matcha denna underbara läsupplevelse.
Från bokens baksida: ”Tiden är 1830-tal och landsortshålan Middlemarch håller på att moderniseras. Huvudperson är den idealistiska Dorothea Brooke, som gifter sig med den uppblåste prästen Casaubon, men utan att få något tillbaka. Här finns även doktor Lydgate, ambitiös och progressiv, men också naiv och fångad i ett olyckligt äktenskap. George Eliots klassiker från 1871 är en roman om ett samhälle i förändring. Men mest av allt är ”Middlemarch” en klassisk bildningsroman, en oförglömlig skildring av Dorothea Brookes kamp för att finna verklig och varaktig kärlek”
Det är bara andra boken jag läst av Eliot men jag tycker att jag börjar komma underfund med hennes författarskap nu. Det är rakt igenom mästerlig berättarkonst! Och både roligt, drastiskt och klokt. Jag fick med mig många formuleringar, som jag gått och smaka på och sedan återvänt. För att de ringat in fenomen och företeelser på ett fenomenalt sätt.
Agnes Cecilia en sällsam historia – Maria Gripe
”Den krypande känslan av något oförklarligt, av att någon plötsligt finns bakom ryggen på henne. När kände hon den känslan för första gången? Det vet inte Nora. De mystiska stegen som hörs i våningen, de underliga telefonsamtalen, den sorgsna dockan och promenaderna till ödehusets trädgård dit hunden Ludde drar med henne så fort de går ut – vad betyder allt detta? Långsamt, långsamt börjar det gå upp för henne att någon utanför tid och rum kanske söker kontakt …”
I december läste jag om denna barndomsfavorit som betytt så otroligt mycket för mig och som nog kan sägas vara en av de böcker som gjorde mig till en riktig läslus. Jag läste boken med viss bävan, efter att ha avbrutit omläsningen av Gripes skuggserie i våras. Då ville jag inte läsa mer och riskera att helt förstöra mina minnen av de böckerna. Lite på samma sätt blev det denna gång. Jag läste motvilligt och med känslan av att kanske förstöra en gammal fin läsupplevelse. Men Agnes Cecilia höll faktiskt för trycket!
När jag tänker på Gripes böcker så handlar de väldigt ofta om flickor som känner sig övergivna. Nora som är föräldralös och tas om hand av släktingarna som ”förbarmar” sig över henne. Lotten som känner sig övergiven av först sin pappa, sedan sin döda farmor och därefter sin mamma som träffar Jojje och blir fånigt kär. Och så Berta som blir övergiven av sin syster Caroline. Och Caroline som själv blivit övergiven av först sin far och sedan sin mor. Det är nog det finaste med Gripes böcker. Att hon tar det övergivna barnets perspektiv på allvar.
När jag läser Agnes Cecilia känner jag en stor tacksamhet och glädje över att en vuxen person skrev precis rätt böcker för mitt överspända, romantiska tonårsjag. Tack Maria!
Här är förresten hela listan med vad jag läste 2024. Favoriterna är markerade i blått. Det var ett sämre läsår än 2023 och 2022 tycker jag. Är rädd för att jag börjar komma ur mina goda läsvanor som jag kom igång med när jag hade läsning som nyårslöfte. Så jag ska ta ett omtag inför det nya året och se till att ha bättre böcker redo vid nattygsbordet. Så att det alltid finns något att läsa.
Vad jag läste 2024
Lektioner i Kemi – Bonnie Garmus
Porträtt av en dam – Henry James
Hela livet – Anders Rosengren
Ta din tid: gör mindre men bättre – David Larsson Heidenblad
Martha – Doris Lessing
Tre trappor upp med hiss – Maria Gripe
Eget rum – Maria Gripe
Hunger av Kristina Andersson
Egna världar – Maria Gripe
Skuggan över stenbänken – Maria Gripe
…och de vita skuggorna i skogen – Maria Gripe
Skuggornas barn – Maria Gripe
Villette – Charlotte Bronte Tjärdalen – Sara Lidman
Här kommer ett gäng bilder från dan före dopparedan och julafton. Spänn fast er för nu blir det megalångt bloggande.
Mitt på dagen före julafton knackade det på dörren och så rusade kusinerna in. Så glada miner efter alla lååååånga veckor sedan höstlovet.
Tonåringar behövde sitta i knät på moster och ta emot kramar.
Essa behövde ligga i knät på tjejerna och ta emot kramar. Ingen var missnöjd med arrangemanget.
Förutom Bertil som övade på att ge mig världens side eye varje gång jag försökte fota något.
Vi åt middag
Sedan såg vi näst sista avsnittet av julkalendern.
Och medan vi vuxna slog in paket och lagade julmat fixade tweenisarna knäcken. Sedan försökte jag valla alla i säng så att jag kunde få vara uppe ostört och duka och göra iordning. Älskar att tassa runt och göra det kvällen innan.
Jag var även uppe först av alla morgonen efter och gjorde eld i spisen och tog fram kakorna till kakfrukosten.
Viktig tradition som det inte tummas på.
Jag dukade med finporslinet och de skiraste kaffekopparna.
Små porslinstomtar, tomteparader av papp och flugsvampsljussakar som brinner ner i en grisblink.
Saffransbullar, clementiner…
…napoleonhattar, hasankakor, snöiga chokladkakor och skurna pepparkakor.
Barnen kom ner en efter en och öppnade sina nissepresenter under granen.
Pysseltidningar och en ny pyjamas till Ulf.
Så spännande med julaftons morgon och allt som ligger framför en.
Tända ljus i varje vrå och perfekt tajmat utslagna amaryllis.
Det lästes jultidningar
Och moster fick en God jul-kram
Så mysigt att äta frukost ihop och se alla förväntansfulla barnansikten. Att få fira julafton med sina kusiner och tillika bästa kompisar – det är något särskilt det.
Vi började prata om julens historia och jag tog fram Underbara Vinter och läste högt om lucianattens skrock och skrymt, om farorna med idogt sparkande och om gamla tiders lussetåg och de läskiga julbockarna. Hade inte en tanke på att min egen bok kunde användas så men det blev så roliga samtal. Särskilt lucianatten var ruskig att läsa om. Om skomakaren som var uppe och arbetade och såg ett gristryne sticka upp mellan golvplankorna och högg och högg och högg runt i golvet hela natten…
Långsamt ljusnade det ute och vi klädde på oss.
Barnen hade påbörjat en snögrotta kvällen innan och nu fortsatte de med grävandet.
Djupa hål och läskiga gångar. Ingenting för min klaustrofobi.
Exalterade ungar
Jag och Anna gick på en liten promenad längs byavägen.
Essa fick apportera
Och vi fick frost i håret, så kallt och bitigt var det ute.
Snart vände vi hemåt
Och gick in och satte igång att förbereda julmaten.
Vid ettiden skulle nämligen pappa och hans sambo komma ut och äta jullunch.
Ärligt talat så himla stolt över julbordet där jag gjort allting själv. Vi brukar ju köra knytis men i år blev det inte så av olika anledningar. Och tänk att jag fixade att göra all den här goda maten? Känns som att ha klarat uppkörningen för Husmoders-körkortet!
Allt blev svingott. De flesta recepten är direkt hämtade ur min egen julbok. Pepparrotssillen, saffranssillen med Västerbottensost, rödbetssalladen, kålrotslådan, Västerbottenspajen, julköttbullarna….
Men Anna svängde i alla fall ihop en härlig sallad på brysselkål, apelsin, granatäpple och rostade hasselnötter.
Den vackra ullduken fann jag på en loppis i Göteborg när jag var där på höstlovet.
På matsalsbordet dukade jag med min samling tallrikar i asiatisk fasan, som jag ärvt av min faster. Och den syrenlila linneduken mamma sytt.
Silverbestick från farmor, remmare och diverse gamla mässingstakar och lummer.
Vi sjöng Hej tomtegubbar och sedan säkert sju jullåtar till vid matbordet.
Någon var lycklig och festade loss på julmust i obegränsade mängder.
Jag förstår inte de som säger att de är less på julmaten lagom till jul?! Julafton är ju första dagen jag äter den! Har aldrig ens provat att äta julbord ute på restaurang. Men jag skulle nog vilja göra det någon gång. Helst Gamla Riksarkivets julbord.
Alla hade svidat om till finkläder
Och försökte fördriva tiden med att spela piano eller läsa tidningar eller brottas med sina syskon tills blodvite nästan uppstod.
Som tur var blev det snart dags för Kalle Anka.
Både jag och syrran snarkade gott i soffan under tiden.
Gottebordet var uppdukat.
Det enda vi gjort själva i år var knäcken. Sedan fanns det brända och kanderade mandlar, marmeladgodisar, polkagrisar och maaaaaassor av gott godis som jag fått av Susanne!
Hon hade över efter diverse teveinspelningar och skickade med mig hem till pojkarna. Det gör hon alltid för hon är så omtänksam. Nu sparade jag undan en del och ställde fram det till jul. Mina systerdöttrar var lyriska.
Ett mål jag har är att om många, många år när jag är död och flickorna gamla kommer de prata om moster Claras jular med någonting stjärnögt i blicken. Precis som jag minns min mormors jular. Tyvärr kommer jag ju inte ha en aning om ifall de gör det. Men jag lever på hoppet! Eller inbillningen.
Det blev en redig godisfest
Sedan la vi fram paketen under granen.
Alltid en förfärande mängd.
Anna var chic i blått och barnen var exalterade. Skulle det komma någon tomte i år? Vi hade ju glömt att ställa ut gröten kvällen innan, så utfallet var osäkert.
Men jodå. Snart såg vi en tomte komma vandrande längs vägen och han stannade till och vinkade och bultade sedan på hemma hos oss.
Modiga barn öppnade
Och tog emot julklappssäcken.
Sedan var det paketutdelning
Och presentöppning. Majoriteten var begagnade saker. Folke fick till exempel ett par jättefina samiska skor av renpäls med tofsar. Fann dem på en loppis och han har burit dem för jämnan sedan han fick dem.
Bertil fick en fin loppad kostym som kommer sitta ännu bättre om något halvår. Bad honom posa för att återskapa denna episka bild från en jul för sex år sedan när han också fick en loppad kostym i julklapp. Men då var det mer tango-stil som gällde.
Efter presentudeltning, klädprovning och lek med julklappar åt vi desserten.
Jag hade gräddat rullrån enligt mormors gamla recept – även det finns i julboken.
Och serverade med hjortronsylt och lättvispad grädde. Godast tänkbara!
På kvällen åkte pappa hem och då svidade vi om till pyjamas och sköna kläder. Pojkarna hade fått en begagnad X-box som Jakob gjorde iordning åt dem.
Och tjejerna testade sin nya gellack med UV lampa. Själv låg jag halvdöd i en fåtölj och var glad, trött och nöjd med att julaftonen avlöpt så fint och att vi ännu ett år fick vara tillsammans.
När hela gänget gått till sängs la jag mig i soffan och tittade på granen och lyssnade på Pavarottis Ave Maria. Sedan tänkte jag tillbaka på julaftonen och bad en tacksamhetens bön till han som välsignat mig till övermåttan.
God morgon och god juldag! Vi såsar på i pyjamas här hemma, Anna stickar, barnen spelar spel och jag dricker kaffe och tomstirrar ut genom fönstret.
Dagens avsnitt av Wollin & Clara handlar om någonting jag hörde Marie Göranzon och Olov Wretling diskutera i ett radioprogram. Nämligen att det är kvinnornas sammanhang som alla dras till. Till livgivarna och trygghetsskaparna. Ja, för att generalisera värre än en livmodersfeminist: runt kvinnorna roterar livet! Det vet både kvinnor, barn och män. Så här i juletid är det extra tydligt.
Avsnittet handlar om män som aldrig tänder lampan när de är hemma och om fruar som klarar sig utmärkt i ensamhet. Och om att det obehagligaste som finns är en familj där man inser att mannen är överhuvudet.
Malin skrev när hon skickade avsnittet: ”Jag har lyssnat nu, det blev ett djupt, analytiskt och fint avsnitt RENONS på allsköns fittor och kukar och knull”. Jag tror med andra ord att det passar utmärkt till juldagen.
Men det är bara för er som är betalande prenumeranter. 29 kronor i månaden bakom väggen på underproduktion.se. Bli prenumerant här. En julklapp till dig själv du inte kommer ångra.
Välkommen hem till oss i juletid. Dan före dopparedagen närmare bestämt. Det är huset med den blå dörren och de röda fönsterna.
Gå genom portalen och fram till ytterdörren.
Du behöver inte bulta på. Det är bara att kliva in.
Bjällrorna på handtaget skvallrar om din ankomst. Sparka av dig snön mot dörrkarmen och kliv in på verandan. Här finns en vacker liten julgran men också julens all mat.
Verandan fungerar ju som en extra frys vintertid.
Kom in, kom in. Stå inte där och tveka. Häng av dig i hallen, det finns tjocksockar och tofflor att låna.
I köket är det varmt och ombonat, för vedspisen går för jämnan.
På hyllan ovanför köksbänken samlas burkar fulla med julkakor och ingredienserna som behövdes för att göra dem.
Den här tomteburken är en favorit och den är full av skurna peppakakor med mandel. Vill du smaka? Och vill du ha te eller kaffe?
Ett stort fat med apelsiner och en plåtburk full med vanliga pepparkakor finns också om du hellre vill ha det.
Vid vedspisen kan du värma dig om du känner dig frusen.
Slå dig ner och vänd upp suddarna mot värmen.
Ovanför dörrposten trängs julfina ting.
Och en pappersbonad har nålats fast med häftstift.
Tindra kristall hänger på hedersplatsen i köksfönstret
Och nedanför står mina aprikosa amaryllisar.
Den fina kökshandduken har jag fått av Lotta. På hyllan står en tomtekruka i form av en flusvamp. Lägg märket till det handstöpta grenljuset i miniatyr.
Det finns mycket att fästa ögonen på.
I alla håll och riktningar.
Låt oss gå in i vardagsrummet och glo lite till.
Här ligger Essa och skäms över sin blotta existens. Precis som hon brukar.
Blå hyacint som doftar starkt och kulljusstaken som nästan är nedbrunnen.
Den antika art noveau-vasen är fylld med amaryllis dagen till ära.
Och fotogenlampan med lampolja.
Skåpet är prytt med kransar
Och kransarna med domherrar
Och i tomteskålen ligger röda juläpplen och torkade apelsiner.
Kökssoffan med sitt hopplock av kuddar. Här kan du vila middag om du blir sömnig av fikat.
Pappersklockorna har hängts i dörröppningen.
Och i taket finns pappersgirlander. Det blir så festligt när de kommer upp.
Här står julgranen som krävde så många svordomar och eder.
Beundra under andakt.
Den tog ju sina timmar att klä och sätta upp.
Granen är full av kristyrer, pumlor, garntomtar, änglahår och glitter. Både lametta och girlanger och flaggspel från länder som inte längre existerar.
På ett hyllplan i bokhyllan finns en hel liten tomtevärld med en vaktparad av tennsoldater från 1890-talet.
Och ovanför pianot hänger snurrande virvlateller som rör sig i värmen från ljusen.
Pianot står redo för spelsugna barn. Eller gäster, om du vill pröva? Nystämt är det minsann!
Men oj, vad klockan blev mycket. Nu får du äta upp dina skurna pepparkakor och dricka upp ditt sista kaffe. Här väntas mina långväga julgäster vilken sekund som helst.
Med jullovet kom den stora tröttheten för hela familjen. På fredagen avrundade jag mitt arbete och det gick väldigt trögt.
Drack kaffe i sängen och besvarade mail. Till middagen kom faster Johanna på besök och barnen fick fixa tacos. Otroligt mysigt!
Vi såg på julkalendern och barnen fick sina klappar av Johanna. Här bygger Uffe ihop sitt nya Lego. Essa ser som vanligt undergivet lidande ut.
När Johanna åkt hem satt barnen uppe och byggde och småpratade. Och sedan tog vi en tidig kväll.
På lördagen hade vi en storstädning och jag hade förvarnat pojkarna om att inget gnäll skulle tolereras. Det är ju nog jobbigt ändå att julstäda – man klarar liksom inte att det också ska vara sura miner. Men de var inte alls gnälliga. De var peppade på att julstäda och göra fint för att kusinerna ska komma och bo i deras rum. Det dammtorkades, dammsögs och skurades på övervåningen. Och jag och Jakob gick loss där nere. Han rengjorde igensatta vattenlås och vår äckliga sophantering under diskbänken.
Ut med alla textilier för att damma. Tjugo minus är toppen och när de legat här ute några timmar doftar de närmast nytvättat.
Jag har länge gått och stört mig på vår äckliga igengrodda kyl, där jag inte längre har översikt. Nu när det lagats så mycket mat och vi ska ha gäster i två veckor vill jag ha det fräscht. Så jag tömde alltihop, rengjorde grundligt och satte tillbaka igen. Tog sin lilla tid men det var det värt.
Sedan dammtorkade jag överallt, Jakob såpskurade golven och rengjorde alla köksluckor och lister. Vi brukar sällan julstäda på den här nivån men i år fanns både tiden och orken så då gjorde vi det. Men det är INTE särskilt normalt så jämför dig inte!
Mitt i städningen fick vi besök av Elina, Stina, Elle och Iris som kom för att önska god jul. Så trevligt. De sjöng för oss också så att vi fick lite mer städpepp.
Barnen hann färdigt med städningen innan oss och tog sparkarna för att handla lördagsgodis och fixa hushållspapper och toapapper som var slut.
Målbilden var att vi efter den stora städningen skulle ta in julgranen.
Ångrade så mycket att jag lovat det där med granen, för det BARA krånglade! Tror jag var för trött för att tänka klart. Granen rymdes inte på den tilltänkta platsen och när jag försökte flytta den gick min enorma 10-liters Höganäskruka sönder. Och sedan fick jag såga av en massa grenar innan granen slutligen hamnade på en ny plats, intryckt i ett hörn där den egentligen inte heller rymdes. Där stod den dessutom så vingligt att jag fick fästa den med tre snören i väggen.
Många långa eder svors över graneländet…
Men sedan satte det roliga igång. Fram med alla vackra glaskulor, halmstjärnor, garntomtar och flaggspel.
Älskade gossar! De är så uppmärksamma på mina ansträngningar.
–Var har du hittat den här pumlan mamma? Åååå vad det doftar gott med en riktig gran. Du gör så fint och mysigt.
En fånig fördom jag hade när jag förs fick söner var att inget sånt här skulle vara lika kul som när man har döttrar. Typ som att pojkar inte bryr sig om det estetiska eller fattar värdet i det? Så korkat av mig! Stämmer inte ett jota.
Huckle och arbetsklänning. Självklart kittad för en rejäl städdag.
På kvällen när allt var klart halvslumrade jag i soffan framför Ensam hemma 2 med barnen, medan Jakob hade bastukväll med en kompis. Sov sedan gott den natten.
Vaknade vid halv tio imorse när Jakob och Uffe varit uppe sedan länge och eldat. Jag dukade fram adventsfrukost och sedan kröp vi ner i soffan och kikade på julkalendern.
Sedan hjälptes hela familjen åt att städa groventrén och rensa bort kläder och göra rent och snyggt. Syrrans familj brukar ha sin enorma packning där nere och då vill man ju att det ska vara välordnat. Annars hittar ingen någonting och blandar ihop skor och vantar med varandra som rena förskolan.
När det var klart hängde jag upp takgirlander och pappersklockor och pojkarna slog in julklappar. Jag lärde Bertil använda en lackstång och Folke hur man slår in paket. Har senaste dagarna sett så många reels med amerikaner som slår in paket att jag är helt förfärad. Tipsen i deras filmer är nivå 1A. Det får mig att fundera på om det är jag som är onormalt duktig efter att ha jobbat i presentbutik? Eller om det är amerikanska influencers som är odugliga? Tror det senare. Tipsen är nämligen exakt hur alla jag känner slår in helt normala paket.
Känns hur som helst viktigt att mina söner kan slå in presenter, krulla snören och lacka. Bertil fick feeling och skrev en massa rim dessutom. Så nu ligger jag i lä.
Någon annan som ligger, det är Essa det. Hon är på löpen så hon är jättejobbig. Lättretad, skäller på alla, stjäl mat (hon åt upp en hel Herrgårdsost medan vi städade källaren) och är bara allmänt stingslig och upprörd. Stor igenkänning. När jag har mens är jag också upprörd, skäller på alla och hetsäter ost.
Sedan gjorde jag lite mer julmat. Västerbottenspaj samt två olika sorters sillar och en julkaka. Allt från min egen julbok.
Min vän Charlotte kom förbi och önskade god jul med denna ursöta julblomma och några små paket. Jag stoppade undan paketen till julafton.
Och av Elina som kom förbi dagen innan fick jag denna snögubbe fylld med hembakat julgodis i tre våningar.
Blir så glad för alla fina och omtänksamma julgåvor från mina underbara vänner. Känner mig så sedd och liksom omhuldad.
När det började skymma åkte Jakob och de minsta barnen och hälsade på en kompis. Bertil högg upp en himla massa ved och jag tog en sparktur med Essa. Sedan åt vi dopp i grytan på tumanhand och njöt av tystnaden i huset och peppade på morgondagen. För imorgon måndag kommer äntligen kusinerna hit!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det har vräkt ner snö här i veckan och ingen är gladare än jag. Mina systerdöttrar kommer ju upp och hälsar på och jag har utlovat längdskidor, slalom, spark och snögrotte-byggande. Så då vill det till att det vräker ner.
Steg ut på verandan på morgonen. Beväpnad med snöskyffel.
Man såg varken in eller ut genom rutorna.
Ett varmt och liksom förtrollat sken.
Lyckades pressa upp dörren och skotta ren bron
Och den lilla snöstigen fram till vägen.
Midvinternattens köld är hård osv
Snön hade packat sig vid rutorna så att halva fönstret var täckt.
Innan jag skottat upp alla stigar och vägar runt gården hade det gått nästan en timme.
Vintern ger bra motion. Det tackar jag för.
Hade planerat att införskaffa julkärve till gården men i år stod de inte att finna i butik. Jaja, det blir ju jul ändå!
Nu är det verkligen inte långt kvar och imorgon planerar jag bland annat att baka de sista julkakorna, lägga in sillen och fixa Västerbottenspajen. Sedan är det bara att invänta de långväga gästerna. Ungarna går i bitar av längtan.
Höstlovets bästa köp var den hallonröda femtiotalskappan med pälsbräm. Hittade den på en secondhandaffär och slog till utan att tänka efter i mer än en minut. Jag tänker sällan efter i mer än en minut. Brukar veta direkt vad jag gillar.
Ska ha på mig den nästa gång jag går på opera. Det är redan bestämt.
Bootsen med grov sula är två år gamla från Other Stories rea. Och pannbandet har en gullig läsare stickat till mig för tretton år sedan. Den rutiga kjolen och den röda ulltröjan under är secondhand-fynd
Idag ska vi feja och fixa hela dagen. Jag har beordrat barnen att städa sina rum grundligt innan kusinerna kommer. Och vi vuxna ska skura golven, städa ur kylen, dammtorka alla ytor och sedan när huset är städat så tar vi in granen. Var ute igår kväll och sågade av foten och tog in den i källaren på tining. Bra om den får stå svalt i något dygn innan den kläs. Stå svalt och dricka sig otörstig.
Nej nu hinner jag inte prata mer! Nu ska jag rusa och julstäda. På med huckle och frammana min inre Rut Nilsson. Då går det i ett huj.
Nu har hela familjen gått på ett efterlängtat jullov. Det känns i kroppen att höstterminen varit lång. Men samtidigt känns det som att det var ungefär två veckor sedan jag skjutsade Bertil till sin första dag på högstadiet i stan, solen sken och luften var ljummen.
Hur som helst är det väldigt skönt att vara lediga. Alla i familjen är utarbetade utom jag. Jag har haft en höst med en rimlig arbetsbörda och det är jag så himla, himla glad över. Det är inget som händer av sig själv nämligen och ofta brukar det vara tvärtom.
Jag har slagit in alla julklappar nu. Trots att jag inte tycker att vi köpt så mycket blir det ändå mer än man tror. Brukar försöka slå in ett tag innan julafton, gärna sent på kvällen. Lyssnar på julmusik, dricker glögg och lackar på paketen. Nu slog jag in det på dagtid istället, när jag vabbade Ulf och lät honom sitta instängd med padda på övervåningen.
Rimmar gör vi i stort sett aldrig. Det är underhållande nog ändå på julafton, med tomten som kommer gående från skogen med sin lykta och bultar på och lämnar över en säck paket.
Till dig som ska ge bort något privat och eller lite pinsamt bjuder jag dock på detta rim, hittat på ett paket i Hallwylska museet.
Brände mig som tusan på lackstången.
Men det var det värt för att få den goda lukten!
Och det fina utseendet.
Den här arbetsdagen har jag ägnat åt att städa mitt skrivbord, gå igenom min företagspost, svara på mail och försöka göra lite mentalt bokslut innan semestern. Vet att många får en ovanligt lång och härlig ledighet, tack vare hur julen infaller i år. Vill bara påminna om att man inte behöver avsluta och göra färdigt allt för att få vara ledig. Skrev ett inlägg om det en gång som jag kan rekommendera. Den påminnelsen behöver jag också ta del av nämligen.
Vi har aldrig haft så dyra och påkostade kök som nu och ändå aldrig lagt så lite tid på att laga mat. Och så lite pengar på att köpa maten.
Vi har aldrig haft så mycket kläder som nu och stil har aldrig varit viktigare som statusmarkör. Men kläder får kosta så lite och kräva så lite av oss i form av omvårdnad och lagningar. Svenskarna älskar att handla på Temu och Shein och folk som har mycket pengar impulshoppar och kasserar dyra plagg i samma fart.
Julen har aldrig varit mer hypad än den är nu ur ett kommersiellt perspektiv. Men den har heller aldrig fått ta mindre arbete i anspråk. Mängden halvfabrikat, andelen julklappar som är hemgjorda (nära noll), den minskade tiden som läggs på att själv skapa och göra saker. Istället är julen en konsumtionsfest. Och trots att jag firar en mer pyntad och utdragen jul än mormor och morfar tror jag inte att jag lägger ner i närheten av så mycket arbete som min mormor gjorde. Som lagade allting från grunden, gjorde ett gediget julbord och inte hade hjälp av några halvfabrikat. Och sedan jobbade hon heltid som städerska. Nu menar jag inte att säga att jag därför borde göra samma sak som henne. Absolut inte. Men att skapa julstämning tar sin tid. Och idag känns det mest som att julen tar pengarna.
De moderna jularna har blivit lättare för att vi kan köpa allting färdigt. Men svårare för att stämningen inte riktigt infinner sig om man inte faktiskt utför vissa riter och sysslor för att mana fram den.
I dagens samhälle vet vi alltings pris men ingentings värde. Inte det riktiga värdet som uppstår när man lägger ner arbete på någonting meningsfullt och får känna tillfredsställelsen efteråt.
Jag älskar julen och den är arbetskrävande. Men jag känner mig mindre splittrad sedan jag accepterat att den är just det.Vår viktigaste högtid! Den är viktig i min släkt och i den kultur jag lever i. Jag är dessutom kristen. Skulle inte högtiden då vi firar Jesus födelse få ta tid i anspråk? Alla kulturer världen över firar ju sina högtider och fester. Och det innebär mycket arbete vare sig man förbereder Id al-fitr, Diwali eller julafton. Det är ingenting som är tragiskt eller fel med det.
Däremot är det fel att männen gör så lite för att dra sitt strå till stacken för att det ska bli någon fest. Men det får bli ämnet för ett annat inlägg.
Om du inte vet vad du ska ge bort i julklapp så tycker jag att du ska ge bort Hemmets Almanacka. Till alla som du unnar ett mer hållbart, vackert, prisvärt och inspirerat nytt år! Ett underbart 2025.
Gå till närmsta bokhandel och slå till. Ba’ göre! En perfekt sista minuten-klapp med kärlek.
För många år sedan hittade jag en grön stjärna på loppis, som passar fint att sätta på fasaden. Är svårt förtjust i den stjärnan. Så när jag hittade en mässingsjulstjärna på loppis för en tjuga slog jag till. Med tanken att utöka samlingen.
Jag delade på stjärnan och spikade fast de två delarna på garageväggen tillsammans med den gamla gröna stjärnan. Världens enklaste lilla pyssel. Nästan för enkelt för att få kallas pyssel? Men himla fint!
Ett skepp kommer lastat med senaste dagarna i bilder. Mobilbilder och finkamerabilder om vartannat.
Vi börjar på NK. Så som mina tisdagar ofta inleds. Hälsar på den ruskiga tomten i trappen. Åsikt: det är för lite läskiga tomtar i julskyltningarna nu för tiden och alldeles för god smak.
Vem vill ha smak när man kan ha kul?
Satte mig ner och korrade ett kapitel till min nya bok. Drack en stor latte och höll koppen mot magen för att lindra mensvärken och rikta värmen rakt in i kroppen.
Sedan gick jag på stan och köpte julklappar och mötte upp Erica för vår årliga jullunch.
Vi bytte paket och hon hängde på sig presentsnöret som en halsband. Som man såklart gör. Kyparen tog en bild på oss.
Gullig person som känner min kuddsmak. För tredje året har jag nu fått en loppad kudde i julklapp. Sån glädje! Den här var nästan finast hittills. Ska fota och visa. Älskar när människor ger mig loppis i present.
Åt någon slags kyckling som var god
Och sedan stack jag till gymet. Kändes väldigt tungt och opeppat. Jag sa till mig själv att jag skulle köra lätta vikter hela passet igenom. Men ändå körde jag på nästan lika tunga som vanligt. Det gick ju bra när jag väl kom igång! Som så ofta är kroppen starkare än psyket så man får inte lyssna för mycket på sina tankar.
Körde sedan hem längs vägar som visade tjugo minusgrader.
På kvällen var det syjunta hos Stina.
Trevligt granpynt
Och trevligt fika. Det handarbetades och pratades ikapp och tjöts av skratt.
Det går långsamt framåt med stickningen. Ska köpa lite bättre doningar till mitt nästa projekt. Så det förhoppningsvis går lättare. Folke har fått i läxa på syslöjden, att lära sig sticka under jullovet med sin moster Anna. Så jag tänker att vi gör det som en gemensam utmaning.
Idag har jag vabbat Ulf, spelat in två poddavsnitt och bakat vörtbröd. Det grämer mig att det inte rymdes i julboken. Ni är så många som sagt att ni använder just det receptet för det är så bra.
Däremot rymdes receptet på skurna pepparkakor.
Så det bakade vi. Uffe fick hjälpa till.
En sån älskvärd liten varelse som är hesare än Bonnie Tyler.
Baka är en bra syssla med krassliga barn.
Det blir ju något gott i slutändan också.
När han tröttnade
Bakade jag klart på egen hand.
Fyra limpor vörtbröd bidde det. Och hundra skurna pepparkakor.
En limpa åt vi upp på direkten. Så gott var det. Sedan kröp jag ner i soffan med pojkarna och såg julkalendern. Vi hade några avsnitt att se ikapp.
Fler åsikter:
Lena Arena (som är det enda vi kalla henne) är sjukt rolig och bra spelad av Christine Meltzer
Antari är ohyggligt lik en bekant till oss. Ända ner till den silvertejpade stöveln. Man känner liksom typen.
Shirley Clamp borde skådespela mer. Hon är skoj.
Ja, generellt tycker jag att det här är den bästa julkalendern på många år. Mysig, rolig, vacker. Ett populärt utrop här hemma är
-Vi säljer inte Gavmofjäll!
På rent klingande Malmberget-dialekt. Används till allt vi inte har lust att göra eller tycker är direkt felaktigt.
Efter att ha degat i soffan masade jag mig ut för att skotta. Hade lust att hojta det där om Gavmofjäll, men det fanns ju ingen som kunde höra. Jag blev ute en lång stund för att göra stigar i snön och kunna få igen garagedörrarna. Och så pratade jag med Elina i telefon och hips vips var jag klar med det jobbiga och bara hjärteglad över vintern.
Veckans avsnitt handlar om den bristande it-kompetensen hos Sveriges äldre. Och räknar jag in mig själv i den gruppen.? Det handlar om Ebba Busch klädsmak och el-stil och om en kunglig hund som har all hud i ansiktet. Samt lite om mitt raseri över skattesystemet som utarmar norra Sverige.
Det här är för övrigt sista gratisavsnittet på en månad och vi är tillbaka i gratisfeeden först den 15e januari. Däremot släpper vi ett avsnitt varje vecka fram tills dess, för er som är prenumeranter. 29 kronor i månaden kostar det. Ingen uppsägningstid. Det är vår lilla juklapp till dig som är med och stöttar podden!
Ja, just det. Jag kastar Malin under bussen också. Det är det som krävs, annars så måste vi sluta leka med varandra. För det har de vuxna sagt!
Är så välkomnande att jag knappt vågar stiga in. Kanske väntar Jude Law på mig bakom dörren?
Nu tar vi en tyst minut och beundrar lyktan jag gjorde iordning av tre humlestörar som virades ihop med lite hamparep. Pysselnivå: plättlätt.
Är också så självgott nöjd över att jag hittade två helt oanvända ljusslingor på loppis, ursprungligen från Clas Ohlson. De har fått komma upp vid farstubron. 50 kronor för 21 meter slinga. Som hittat!
Ikväll är det tjugo minus ute och jag har precis kommit hem från syjunta med tjejerna. Åkte dit trött, håglös och ganska grinfärdig. Åkte hem med skrattet bubblande i halsen och en viss heshet efter alla flatgarv. Så tacksam för Stina och Ulrika och vår ocensurerade syjunta där krassheten regerar.
Nu ska jag göra en sista brasa i vedspisen och sedan krypa ner och sova.
Peppar på morgondagen. För då ska jag baka vörtbröd med Uffe som är hemma sjuk från förskolan. Sedan ska jag slå in paket. Gjorde mina sista inköp idag nämligen. Så nu är det klappat och klart.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.Ok
