Etikett: Hem & inredning

Jag har ju en jädra laddning plåtburkar. En hel del förvarar jag just nu i frysen med kakor och bulla. Eller så står de i något skåp och väntar på att tas i bruk. Jag har också många burkar stående framme. Och ALLA burkar som står framme fyller en funktion. Ingenting är bara dekoration. Jag gillar ju vackra saker som man faktiskt kan använda till något.

Det fina med plåtburkar istället för påsar är att det skräpar mindre, är ett bra skydd mot mjölbaggar och sånt äckelpäckel. Har man dessutom en skopa i varje burk slipper man diska så mycket och leta måtten när man ska laga mat.

Vill du se de plåtburkar som jag använder nu och vad de fyller för funktion? Jobbigt om du säger nej för jag tänker visa dem ändå.

Det här stora brödskrinet stod i min farmors skafferi när jag var liten. När hon dog och min faster rensade där så fick jag istället överta det. Jag har haft pysselgrejer i det men nu är det ett brödskrin som står framme på köksön så att barnen själv kan förse sig med knäckebröd när de vill göra mellanmål. Just nu rymmer den mitt godaste knäckebröd som heter Wasabröd Din Harmoni (töntigt namn men sinnessjukt god smak) tunt delikatessknäcke, frukostknäcke och tunnbröd.

På kökshyllan finns små kryddburkar i plåt som innehåller exakt vad som står på dem. Varje gång jag tar fram kanelburken tänker jag med värme och tacksamhet på den snälla bloggläsaren som skickade ett helt gäng. Så härligt att ha en vacker plåtburk istället för en ful i plast.

På hyllan i köket står också en grön kakaoburk och en guldig cylinderformad variant.

Kakaoburken innehåller kakao såklart men den guldiga är vår snabbkaffeburk. En sådan måste man ha som komplement till…

Den vanliga kaffeburken. Just den här modellen med lite böjd form tycker jag om. Och så det gamla kaffemåttet i pistagegrön bakelit. Ligger alltid redo i burken.

Kaffeburken står tillsammans med sockerburken som praktiskt nog visar hur mycket som finns kvar. I potatismjölsburken förvarar jag havregryn jag mixat i en matberedare för att få en snabbare och godare frukostgröt.

I den små burkarna ovanpå redalådorna har jag te från Tehörnan i Umeå. Den blommiga till höger fanns redan i mitt barndomshem. Den till vänster köpte jag på en loppis för många år sedan. Porslinslådorna under är inga plåtburkar men jag redogör för innehållet i alla fall. Hyllan är helt suverän för här ryms allt sånt som behövs när man bakar. Bittermandel, hjorthornssalt, vaniljpulver, strössel, flagad mandel och mycket, mycket mer. Porslinslådan med trälock som det står ”Mjöl” på har jag till tändstickor och elddon.

Vid spisen har jag tre burkar som används frekvent. Den stora orangea rymmer fem liter och jag har vetemjöl i den. Den lilla blommiga innehåller Ulfs bebisgröt och den större blommiga innehåller müsli.

I mjölburken finns en praktiskt mjölsikt att sikta mjöl med

Och i müsliburken ligger en skopa

Slutligen står plåtburken med diskret blått mönster framme. Den fanns i vår sommarstuga i Labbas när jag var liten. Och den är full med mannagryn för när man vill göra mannagrynsgröt eller blåbärsgröt.

Och det var de burkar som är i bruk just nu. Men jag minns faktiskt alla mina burkar och vad jag brukade ha i dem. (För att parafrasera Kerstin Thorvall).

Dramatik i plåtburken!

Nu är det dags för det stora före/efter-inlägget från vår gård. Inte för att det på något sätt är färdigrenoverat men för att alla älskar ett riktigt bra makeover-moment. Jag blir dock lite sur över att vi inte tog fler roliga förebilder innan vi gjorde om. Det är mitt tips till dig som renoverar. Dokumentera ALLTID hela processen. Annars är det så lätt att glömma alla framsteg och bara se vad som återstår att göra.

Är ni redo? Det här blir ett rekordlångt inlägg. Nu åker vi.

Vi börjar här i köket. Första dagen på inflyttningen. Året var 2009 och månaden april. Mamma hade dött året innan. Vi var nygifta. Min blogg började gå allt bättre och mitt journalistjobb gjorde att jag nu 22 år gammal hade ekonomi och möjlighet att flytta till en egen gård på landet. Var Clara förmögen undrar du nu kanske?

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA

Så här såg vårt hus ut när vi köpte det 2009. Vi betalade 210 000 kronor vilket var en hisnande summa för oss men en liten peng för ett hus. Om än ett ganska skruttigt och tråkigt sådant. Men med massa potential eftersom trägolv, takhöjd och originalfönster fanns kvar. Plus att husets utsikt redan då var fenomenal!

Och så här ser huset ut idag. Jag älskar allt utom snöras-skydden som någon gång ska bytas ut till diskretare och smäckrare.

Verandan var min trettioårspresent till mig själv och har gjort en otrolig skillnad för trivseln. Vi bor ganska blåsigt och utsatt men verandan gör det möjligt att hitta lä och sitta ute ändå. Verandans fönster och dörrar köpte jag på annons för 24 000 kronor och de skickades upp med lastbil. Sedan ritade min vän Ulrika själva verandan med alla detaljer. Och renoverade och målade alla fönster dessutom.

Här har vi påbörjat rivningen av balkong och veranda. Balkong är värdelöst när man har hus med trädgård. Vi använde den alltiid bara för att vädra täcken på och damma mattor. Ser ni de anskrämliga, ynkliga pilträden förresten? De flyttade vi på senare. Gav bättre, ny jord och nu skymtas det ena av träden i hörnet på föregående bild. De har blivit superstora och fina!

Som ni ser är vi nu halvvägs på väg med att måla röda fönster. De målas och kittas såklart med linoljefärg.

Det här är vårt gamla garage. Kanske inte riktigt fullt så ratigt som bilden antyder – här har vi ju påbörjat rivningen.

Idag finns istället ett fint dubbelgarage som Jakob byggt och vår vän Albin ritat.

Tycker garaget är ett riktigt smycke för gården. Nu återstår bara lite måleriarbete av garagets fönster.

Pappa lagar en häcksax i vår ”trädgård” första våren vi bodde här.

Samma vinkel nu. Här kan man ju snacka trädgård.

Fanns i stort sett ingenting på gården 2009 – utom sex gigantiska björkar.

Nu finns bara en björk kvar. Det var ett svårt beslut att ta för jag älskar ju gamla träd. Men det var rätt. För nu är det lummigt och bra och andra växter tillåts frodas. Dock är trädgården väldigt stor så innan jag odlat upp allt som fortfarande är igenvuxen sly, skog och åker dröjer det säkert femton år till.

Men nu går vi in i huset och kollar. Varsågod och stig på.

In på verandan som den såg ut när den var nybyggd och omålad.

Så här såg den ut senare på vintern när den fått färg.

Vi börjar i köket. För den första större renovering vi gjorde var av köket. Här har vi redan påbörjat rivandet. Det fanns ett åttiotalskök här när vi flyttade in men det var väldigt trångt och fuktskadat och vi behövde bättre arbetsytor. Dörröppningen till höger leder förresten till vårt nuvarande matrum med blå tapeter.

Via bloggen efterlyste och fann jag ett gammalt femtiotalskök som skulle rivas. 2000 kronor betalade jag för det och jag har älskat det varje dag sedan dess. Jakobs pappa och min pappa hjälpte oss att bygga till det för att passa. Kakla, montera och göra nya socklar i rätt arbetshöjd.

Men nu tio år senare är det faktiskt dags att renovera köket lite igen. Luckorna behöver målas om och vi har (efter mycket velande) bestämt oss för att installera en stor diskmaskin till vår stora familj. Det innebär att vi samtidigt måste byta ut diskbänken till en ny….phu. Tänker samtidigt passa på att sätta upp en ny fräsch tapet utan flottfläckar. Så, ja. Det blir nog en hel del fix här i slutändan. Kan återkomma till dessa planer i ett annat inlägg.

Så här såg köket ut när vi flyttade in. Inte ens vedspisen fanns då!

Så här ser köket ut nu. Vedspisen kom alltså först senare och hamnade då på samma plats som elspisen stått.

Och den är mitt bästa köp. Eller köp och köp förresten. Vedspisen fick vi av några grannar som hade den stående i sitt förråd oanvänd. Det enda som kostade var ståltuben som vi drog ner genom skorstenen.

Voila! Samma vinkel. Jag tycker att ett gammalt hem förtjänar sina eldstäder. Hus där man eldar får dessutom en säregen, torr veddoft som jag verkligen älskar eftersom den påminner mig både om farmor och mormors hus där vedpannan ständigt eldades.

Vi har valt ett integrerat kylskåp och diskmaskin i vårt kök. Däremot ingen frys (vi har tre frysboxar i källaren istället). Men när vi renoverar ska vi skaffa frys hit också. Det kommer förenkla så mycket i vardagen.

Men nu går vi rakt fram ut till hallen och tar första dörren till höger. Och kliver in i badrummet.

Eller idag är det ju ett badrum. Men när vi flyttade in fanns inget riktigt badrum utan bara en toalett. Duschade gjorde vi längst ner i vår kalla, muggiga källare i en gammal duschkabin. Det gjorde vi i fem år tills vi äntligen byggde ett badrum uppe i huset. Här är en mäklarbild från toaletten som den såg ut innan renovering.

Så här ser den ut efteråt. Badkaret är ett gammalt av gjutjärn som är djupt och underbart och som rymmer mig och alla tre barn. Det räddade vi när en granne skulle köra det till tippen. Den rostiga fronten ska egentligen döljas av en plåt och så ska badkaret vara inbyggt. Men jag tycker att det är snyggare så här. Här kan du läsa mer om vår badrumsrenovering.

Trots vårt badrums litenhet så älskar jag det. Fyller alla de viktigaste funktionerna även om man får förvara de flesta badrumsgrejer i hallen just utanför. Som hårtorkar och locktänger och sånt där skrymmande man inte använder dagligen.

Ibland kommer folk hem till oss och tycker att det är så roligt att vi ”bevarat det gamla köket” och ”bevarat det gamla badrummet” och ”bevarat vedspisen” osv. Då ler jag bara milt och oskyldigt och känner mig SÅÅÅ NÖJD inombords.

Nu raskar vi vidare till vardagsrummet. Det var inte mycket bevänt med det i början. Ett rum med två fönster och plastmatta som dolde ett trägolv. Här har vi börjat riva ner tapeterna för att måla vitt. I början målade vi faktiskt allting kritvitt i hela huset. Målade över åttiotalstapeter med vit takfärg från Jula som var det billigaste som fanns att tillgå och vad vi hade råd med just då.

Och nog var det billigt alltid. Och fruktansvärt. Det vita ljuset bara studsade mellan väggarna som eftersom de var målade med takfärg var så matta att de nästan kritade. Tog man på en vägg blev det ett tummavtryck.

Ändå var jag sååå nöjd med det här. Trots att jag inte ägde mattor, gardiner, filtar eller tavlor. Blir rörd när jag tänker på hur enkelt allt var. Lite senare blev det här rummet rosa och så småningom blått.

Någon som hängt här så länge att den minns detta? Jag var totalt insnöad på mitt tilt-shift objektiv dessutom – vilket fick hemmet att se ut som en dockskåpsminiatyr.

Babar på väggen i ett vardagsrum? WTF? Tillslut blev rummet ljusblått (ser dock vitt ut på bilden) och så fick det vara ända tills…

Vi satte igång med projektet att förändra planlösningen nere. Av Ulrika hade vi fått köpa denna vackra gamla pardörr och så föreslog hon och Albin (arkitekter som de är) att vi skulle öppna upp på nedervåningen och sätta in dörrarna. Sagt och gjort. Att kunna gå runt i ett hus utan några återvändsgränder gör huset så mycket större och trevligare.

Här har vi också börjat skala av åttio år av tapeter för att målaren skulle kunna tapetsera ordentligt. Nu skulle det göras på riktigt. Det här var våren 2014.

Samma vinkel när vi precis börjat flytta in möbler igen efter renoveringen.

Vardagsrummet sett från andra hållet. Här är alltså öppningen för vår pardörr. Och det rum jag nu står och fotar i är vårt nuvarande matrum.

Det här är fotat i exakt samma vinkel. Fast på den här bilden låg matrummet i vardagsrummet. Förvirrande ja.

Idag är vårt gröna rum ljust och trevligt med ljusinsläpp från fyra håll istället för två!

Att ta upp den där dörren förvandlade verkligen HELA dynamiken på nedervåningen. Rörelsemönsterna och energin. Men någonting nästan lika viktigt var att vi tog upp ett igensatt fönster ner mot åkern. Husets finaste utsikt typ.

Innan vi tog upp fönstret såg rummet ut så här. Dörren till vänster leder in i köket och här har vi börjat riva ut en av två skrubbar som fanns i detta rum. Här var ett litet sovrum i norrläge och ett gammaldags köksskafferi samt en skrubb. Det enda jag saknar från den här tiden är skafferiet.

Samma vinkel just nu. Ni fattar va? Det här fönstret fanns inte ens! SJUKT!

Och den där vänstra dörren som syntes tre bilder upp hakades av och istället är det bara en dörröppning till köket här.

Vy från köket in i samma rum.

Nå vad säger ni? Nu har vi gått runt på nedervåningen – ska vi inte traska upp på övervåningen och kika vidare?

Så här såg förresten hallen ut när vi precis renoverat den. Någon tidigare bild har jag tyvärr inte. Dörren med grön kant leder in till badrummet.

Nu ser hallen ut så här i väntan på att garderoberna ska byggas färdigt. Fulare men mer praktiskt

Häng med upp, vettja!

Vår hall uppe när vi skulle flytta in. Det är ett ganska stort rum men med SEX olika dörrar i. Svårmöblerat. Vi ska renovera här ordentligt i vinter och tapetsera och måla och göra fint. Bakom dörren med rosa lister sover Ulf i dagsläget. I en gammal garderob.

Och just nu ser det ut typ så här även om bilden är gammal och det oftast är belamrat med tvätt här uppe eftersom det också fungerar som en tvättstuga. Ser framför mig småmönstrade tapeter här som kanske går i grönt eller gult och så mörkare golv när vi gör om.

Här ser ni det som var vårt sovrum under de första åren. Och i det mindre rummet där innanför sov Bertil som liten. Nu är det Folke och Bertils sovrum och hela det här stora är deras lekyta.

Stora rummet sett från hallen medan det fortfarande var vårt sovrum. Fler bilder finns här.

Sovrummet sett från hallen sedan det blivit lekrum.

Stora bra ytor och finfin utsikt.

Här ser ni den lilla sovkammaren skymta i bakgrunden. Den såg ut så här när Bertil bodde där 2011.

Sedan har den sett ut så här

Och så här

I en ännu mindre skrubb där Jakob hade sin garderob fick Folke bo de första åren. Finns inte ens en mäklarbild på skrubben för den är så obetydlig. Men här har Jakobs pappa och lillebror börjat riva ut innanmätet.

Och så här såg det alltså ut när Folke flyttade in 2014. Idag när barnen delar rum är detta dock mitt och Jakobs kontor. Otroligt nog ryms vi här inne båda två.

Men nu ska vi gå till det som idag är vårt sovrum.

Och så här såg det alltså ut vid inflyttningen. Blå plastmatta och slitna, solblekta tapeter.

Och här är samma vinkel fast idag. Vi trivs för övrigt mycket bättre med det här som sovrum. Ett för stort sovrum är inte mysigt – snarare känner man sig lite otrygg.

Fast det här rummet har haft många skepnader innan vi landade i den här. Först var det ett pysselrum. Sedan renoverade jag det ytterligare och gjorde det mer till ett riktigt kontor.

Rosa färg på väggarna, vimplar och mycket vitt. Fler bilder finns här. Känns läääänge sedan.

Precis samma vinkel fast idag. Det har hänt en del rent stilmässigt.

Om man säger så.

Och phu. NU är rundturen slut. Hoppas ni orkade med ända hit. Någon gång lovar jag att skriva ett inlägg om allt som fortfarande återstår att göra här hemma. Men det inlägget skulle bli dubbelt så långt som det här. Så jag tror jag behöver samla lite kraft inför det först.

Ibland får jag frågan om var jag hittar inspiration till mitt hem. Svaret brukar vara i böcker. Det kan vara i flickböcker från fyrtiotalet (helt utan bilder – snarare stämningen jag inspireras av) eller bilderböcker med gamla miljöer – som teckningar av Sven Nordqvist eller Ilon Wikland. Men annars älskar jag att kolla på foton från gamla tider.

Inte för att jag på något sätt känner att jag behöver eller ens eftersträvar att skapa ett historiskt korrekt hem. Verkligen inte. Däremot finns så många fina uppslag att titta på för att hitta inspiration till att få det så där trivsamt.

Idag är vi till exempel väldigt noga med hur saker ”ska” hängas upp. Vi har sett tusen bilder i tidningar på hur man gör det rätt. Det var man inte lika noga med förr. En bonad kunde sitta lite konstigt placerad ovanför en dörr eller lite för långt ner på väggen. En ranglig liten krukväxt placerades centralt i blickfånget på en piedestal och i fönstret hängde en alldeles för smal och tarmig gardin ensam på en gardinstång. Det finns någonting så otroligt charmigt i det där. Och det är nästan omöjligt att kopiera. Men det är också precis det som gör det så mysigt att komma in i en gammal sommarstuga där flugpapper samsas med virkade hyllremsor, en ful reklammugg från åttiotalet full av pennor samt en vacker kakburk från förra sekelskiftet. Blandningen av allt är det som gör hela grejen!

Här är två fotoböcker som inspirerat mig kopiöst. Först min stora favorit dokumentärfotografen Sune Jonsson – som bland annat fångade landsbygdens människor i brytningstiden mellan jordbrukarliv och massflytt till städerna. I Umeå finns för övrigt Sune Jonsson Centrum för dokumentärfotografi som jag verkligen kan rekommendera ett besök på om du vill se mer!

I boken Och tiden blir ett förunderligt ting syns bilder på gammaldags vardagsliv. Och förutom att vara stämningsfullt och tankeväckande är det så mycket inspiration! Tapeten! Dörren! Vaxduken med en tygduk ovanpå! Radion som står på en hylla med ett skynke framför och vad som ser ut som en docka uppe på. Och så skuggan av krukväxten i fönstret. Åååååh…det riktigt spritter i kroppen på mig när jag ser allt trivsamt.

Eller detta underbara köksstilleben med grytor, kryddburkar och den lilla gardinen över dörren. Får mig att inse att jag verkligen ska göra slag i det jag tänkt på – nämligen att sätta hyllplan under taket och ovanför dörrarna i köket. Det finns också hemma hos min farmor och det är så himla hemtrevligt.

Den här bilden är förresten tagen i byn Rödålund – inte långt ifrån där jag själv bor idag.

Den söndagsklädda farbrorn som sitter prydligt på finsoffan. Bonaden som inte är placerad rakt ovanför soffan utan snett bredvid den. Porträttet på väggen och den lilla krukan på den minimala vägghyllan med en ganska bedrövlig blomma som kämpar sig mot ljuset. Trasmattan på sniskan. Och den ensamma broderade kudden. Vackert så man vill gråta. Kan inte förklara varför men det här ger mig mer inspiration än alla inredningstidningar och pinterestalbum i världen.

I boken Livet på landet förr (LRF Media) har svenskarna skickat in egna gamla bilder att bidra med – och där hittar man denna pärla från höstplöjningen 1948. Älskar allt! Kaffepannan, korgen, förklädet och den stickade koftan.

Så fort jag behöver få något husligt gjort här hemma så klär jag mig så här. Då förvandlas jag till Rut Nilsson – min mormor – som gick an som ingen annan och hade energi nog för ett helt kompani!

Och kolla in dessa fina unga damer på syjunta i Borgstena 1949. Vilket mys! Den avlånga runda kudden i soffan, blomkrukan på väggen med rankorna slingrande längs tapeten, det runda bordet med en liten krukvät….visst vill man bara bjuda hem sina väninnor på kaffe och handarbete när man ser det här? Jag får sådan livslust och inspiration att bara SKAPA något!

Och den här bilden på trolovade David och Ruth som ska gifta sig på nyår och nu plockar bär till sitt första gemensamma hushåll. Den här bilden ger mig sån lust att ta med mig min kont, ett huckle i håret och gå ut och plocka egen sylt. Till mitt eget hushåll.

Nej. Det handlar inte om att själv vilja leva i den tiden. Återgå till dess villkor eller tro att livet var enklare eller bättre då. För mig handlar det bara om en oförklarlig, härlig inspiration som bubblar upp när jag ser det. Och som ger mig lust att leva! Och skapa ett vackert och i viss mån gammaldags hem.

Här kommer lite bilder på sånt jag loppisfyndat i juli månad. Massa smått och gott.

En liten korg i luffarslöjd. Perfekt för att plocka in jordgubbar eller ägg med. Under den ligger flera gamla kökshanddukar med initialerna KL. Har slitit ut (och på gasspisen hemskt nog satt eld på) några kökshanddukar under sommaren. Så nya behövs.

Under ligger ett rödrutigt tyg som jag ska klä om köksstolar med. Och under det ett gammalt grönrandigt möbeltyg som jag ska klä om en pall med.

Framför står en massa äggkoppar.

Betalade två kronor koppen. Alla olika och väldigt fina på sitt sätt. Och gamla.

Tror de tre första i den här raden är mina favoriter.

Hittade också två gula brickor. Har faktiskt brickbrist så dessa kommer väl till pass. Insåg när Annas familj var här att det är VÄLDIGT mycket jobbigare att bära utan bricka. Och att det är dumt att jag rensat ut alla jag köpt på loppis.

Det är sällan jag väjer för någonting äckligt ifall det bara är nog fint. Det mesta kan man ju faktiskt tvätta och rengöra. Men den här gamla ripsmattan/duken i blått och vitt var jag nära att lämna på Kupan. Trots fyndpriset 20 kronor. Den var nämligen fläckig och flottig och ja – äcklig. Men sedan kom jag till mina sinnes fulla. Tog hem den, la i blöt med linoljesåpa och tvättade några varv i maskin på fintvätt. Nu är den underbar!

Går typ aldrig att göra fynd på Kupan och Myrorna längre. Men ibland har man faktiskt tur. För jag hittade dessa sex underbara gamla koppar från Gabriel Keramik. Fem kronor styck. I den färg jag älskar mest just nu. Brunmurr. Fattar att ingen annan ville ha dem då det är ”fel” typ av brunt. Men jag älskar dem. Har en enda liknande kopp i blått sedan förut. Men den här är ju snäppet finare!

Mina ögon föll på den här underbara gamla kräftfatet för 45 kronor på Myrorna. Högg den direkt! Så tung och vacker och lite krackelerad under glasyer. På undersidan ser man att den är gammal.

Den ska jag duka med på höstens kräftskiva ihop med Elina och Joel! Så det så.

Dessutom sprang jag på dessa underbara blå skålar. Den stora i modell salladsskål. Mellanstorleken är lagom för ett lass nykokt potatis med dill. Och den minsta passar för en filtallrik med smultron på. Dessutom fann jag en gammal sil/doftare som jag tänker använda både som tesil och för att dofta över florsocker över en kladdkaka. Typ. De två mindre blå skålarna är i serien Dresden från Gustafsberg och tillverkade någon gång mellan 1888-1913.

Slutligen köpte jag detta lass med riktigt gamla pepparkaksformar. Mest för att jag saknat en fin gris. Nu har jag flera. Och jag gillar gamla pepparkaksformar bäst!

Ja, det var juli månads loppisfynd det!

Nej men titta vad har vi här? Vår blivande bastu! I kvällssol! Jag är så lycklig när jag ser det här och föreställer mig allt njut som ska ske framöver. Ruggiga höstkvällar, mörka vinterdagar. Eller bara nu på sommaren när man vill ha det riktigt härligt. Ska fixa badkar och utedusch bredvid så att man kan svalka sig också. Vi funderar också på ett litet trädäck i framkant där man kan ha några sköna fåtöljer och sitta och svalka sig.

Eftersom det är högsäsong i jordbruket har Jakobs byggmöjligheter varit minst sagt begränsade. Dessutom behövde ju grunden komma på plats innan vi kunde börja bygga. Men så här ser det alltså ut nu när Jakob hunnit arbeta en halvdag på själva byggandet. Man lägger golvreglarna och reser väggblocken på en halvdag om man har lite flyt.

Men bara att packa upp och sortera upp materialet tar också sin lilla tid. Ungefär som med en IKEA-ritning fast modell XL. Gäller att man håller tungan rätt i mun och göra allt i rätt ordning. Det är inte svårt men viktigt att man är noggrann.

Stora fönster med utsikt över sjön åt ena hållet

Och ängarna åt andra.

När vi valde bastu fastnade vi för Polhus som är en av de ledande småhustillverkarna på marknaden (de gör också attefallshus, friggebodar, bastu, utedass, paviljonger och lekstugor) och har många fina modeller. Att köpa från Polhus känns tryggt och enkelt eftersom de är så etablerade. Men dessutom har de en superbra och hjälpsam support som man kan ringa till om man behöver vägledning under byggandet eller ville dubbelkolla något.

Vi valde den helt nya bastumodellen  – men det finns många fler modeller att välja mellan. Och nästa gång ska jag visa bilder på det färdiga huset och så ska ni få se vilken färgsättning vi slutligen bestämt oss för!

Och psst..vill du läsa mer om vårt bastubygge kan du kika här!

Det fina med gamla hus – eller i alla fall många gamla hus – det är att man i samma rum har fönster i många väderstreck. Som i vårt vardagsrum. Man har sikt ut i alla vädersträck. Får in ljus från alla olika håll. Och solen blir en klocka som vandrar från rum till rum.

Jag trivs så bra på nedervåningen sedan jag möblerade om i matrummet. Det gav energi att göra rokad också i vardagsrummet. Flytta lite hyllor, tavlor och möbler. Någon undrade hur jag gör för att inte få en massa fula hål i alla väggar och jag har gjort ett inlägg om det här med värsta bästa hacksen.

Det är så mysigt att plocka in blommor och göra buketter lite överallt i huset

Vita bondpioner, kantnepeta, en kvist fingerborgsblommor och massa mörkbladig astilbe.

Min nya gamla ram har fått komma fram. Men saknar ännu motiv.

Myshörnan. Med pipskåpet jag köpte på loppis i vintras men inte hittat en plats till förrän nu.

Och så ytterligare ett nytt köp. Hittade den på Rosendahls Antik i Umeå – den trearmade lampan. Har aldrig sett just den här modellen av sneda skärmar ihop med en sådan lampfot förut men gillar den skarpt!

Fick ett ryck och städade ur bokhyllan också. Den rymmer egentligen alldeles för lite så håller jag inte efter blir den kaos.

Idag är det omväxlande regn och skurar här hemma. Och jag passar på att städa skafferiet och rensa lådor och göra prydligt där det tidigare varit kaos. Att få göra sånt i lugn och ro utan tidspress. Det tycker jag faktiskt är riktigt vilsamt. Ha en fin lördag allihop!

Gjorde så himla bra loppisfynd i Borås och Alingsås med omnejd. Känner verkligen att dessa trakter är Sveriges antikmekka! Stort utbud (traditionellt har det funnits pengar i dessa trakter. Rika göteborgare hade tex sina sommarhus i Alingsås). Samtidigt är priserna lägre där än i storstäderna. Så för en väldigt rimlig penning kan man få väldigt mycket fint!

Vill ni se vad jag slog till på?

Kolla in! Först och främst den gamla majolikakrukan som är avlång. Kommer fylla den med hyacinter i jul. Men funderar vad som ska få bo här tills vidare? Gillar färgen, formen – ja allt!

Och den här lampan. Som inte liknar något jag sett förut. Strindbergsskärm i grönt (kommer vara urfin i vårt gröna vardagsrum) och mässingfot. Letar ständigt efter fler fina bordslampor i gammal stil så jag slog till direkt.

Väggvaser är en sådan där härlig sak som ingen längre använder. Har några små sedan tidigare men den här var ju magnifik. Urgammal från Rörstrand. Har redan hängt upp den på verandan och fyllt den med kanelrosor från trädgården

Och så kunde jag inte motstå dessa gräsliga pappersramar från tidigt 1900-tal. Fint julpynt men också bara fina i vardagsrummet just nu!

På tal om julpynt är det ju nu man ska hålla utkik för att göra bra fynd! Jag sa dock till Anna att jag ABSOLUT INTE skulle tillåtas köpa några broderade handdukar eller karaffer. Eftersom jag har ett överflöd av båda dessa saker. Men sedan kunde jag ändå inte släppa den fina lilla duken med blåklockor och gula blommor. Och VERKLIGEN inte julduken med tygapplikationer och bandkantad bård. Kommer bli förtjusande på alla julfikor jag ska bjuda på…

Och förlåt. Men det blev en karaff också. Men det beror bara på att det är i en servis jag redan samlar på – nämligen asiatisk fasan. Helt otrolig! Och fler fina tallrikar till samlingen. En söt skål i luffarslöjd och så en kopp i serien Blå blom som jag också börjar få ihop en ansenlig mängd av.

Fast mitt allra bästa fynd var faktiskt dessa gamla skor. Helt felfria i perfekt skick. Lindkvist Skor heter märket. Med lagom hög klack och superbekväm läst. Hittar sällan skor på loppis eftersom jag har så stora fötter (41or) så dessa slog jag till på direkt. Samt två bruna handväskor. En lite sjuttiotalschunky och en lite enklare utan onödiga utsmyckningar. Har redan hunnit använda dem massor.

Och ser ni det där bruna platta i vänstra hörnet? Det är en klippbok från 40-talet som någon fyllt med massa tips.

Recept, planteringstips, ransoneringstips i kristider. Husmomrsknep och råd om hur man bäst söker bosättningsbidrag. Den här typen av kuriosa är något jag verkligen älskar. Kan sitta och bläddra i sånt här i timmar och fundera på vilken ung husmor som sammanställde dessa urklipp under tidigt fyrtiotal.

På Vinden i Alingsås har de så otroligt mycket bra grejer. Där slog jag till på en del kläder. Och dessutom dessa tre titlar vi inte hade sedan förut. Sagoresan och Vår i Bullerbyn av Astrid Lindgren. Samt Pelle och Frasse av Jan Lööf.

Slutligen fann jag den här. På en loppis en bit från Nitta. Som att jag behöver ett enda blomsterbord till? Jag har ju en miljard redan! Men jag kunde helt enkelt inte låta bli. Har faktiskt inget bord med en sån här smart låda sedan tidigare

Fint att plantera direkt i lådan. Gärna något som hänger ner en aning.

Allt detta tryckte jag sedan in i min sovkupé tillsammans med en enorm väska och tre barn – på hemväg med nattåget. Det är samma visa varje sommar. Att jag aldrig lär mig? Eller det är ju precis det jag gör. Lär mig att alltid boka en egen kupé för att rymma fynden ordentligt.

Vilken midsommar vi fick. Solen sken från blå himmel och jag fick fira med syrrans familj

Vi dukade lunch på den nybyggda verandan i perfekt solläge

Anna och jag delar passionen dukning. Att duka och göra fint på olika teman. När vi var små och åt middag hos min faster bad hon oss alltid göra olika fantasifulla dukningar. Och eftersom hon är lika porslinsfrälst som oss fanns det alltid mycket att välja mellan. Spansk keramik, romantiskt blåvitt, grovhuggen almoge..så himla härligt.

Till midsommarlunch blev det Berså för hela slanten.

Vi dukade fram sill av olika slag, prinskorvar till barnen, gott bröd och massa smarriga röror

Jag hade min sköna kaftanliknande klänning

Och så hade Jakob lyckats ordna sig ledigt och tagit nattåget ner i sista minuten. Vilken glädje. Fast nu är han på väg hem igen.

Så mysigt med hela kusinhögen som får umgås och leka. Och bråka. Hade absolut inte en sådan nära relation att jag vågat bråka med någon av mina kusiner.

Efter lunch klättrade kusinerna ner i lådcykeln och så åkte vi för att bada.

Efter badet glass

Och Anna. Som är som en Melloprogramledare som byter kläder mellan varje punkt på dagordningen. Jag var exakt likadan när jag var liten. Det låg enorma klädhögar på golvet i slutet av dagen efter att vi använt hela garderoben runt. En av oss fortsatte dock med det beteendet i vuxen ålder. Samma person som blev stylist och designer

Alla fick en krans. Men inte alla ville bära den

Detta socker alltså. Ger ilningar i tänderna

Sedan hade barnen ordnat en hästhoppningshinderbana som vi skulle hoppa.

Suck och stön och höga vrålanden. Efter det var vi så svettiga att vi var tvungna att bada igen.

Efter badet blev det hamburgegrillning

GOTT!

Och när barnen äntligen somnat satt vi här och ugglade tills det blev natt

Och det var den midsommaren det!

Så firade vi sommaren i en lada

Nej men vad är detta som står i så prydliga paket på vår tomt? Någon som vågar sig på en gissning?

Massa isolering behövs…och så en kamin. En rejäl en. Ja, alltså man vill ju kunna göra varmt i sin bastu. För ja vi ska nämligen ÄNTLIGEN bli med bastu på gården! Det är något vi längtat efter i många år men som alltid halkat ner på listan till förmån för dränering och garage och sånt tråk. Men i sommar ska det ske. Jag vet precis vart det ska stå.

Här nere på tomten där skogen möter åkern och med utsikt över lillsjön. Ungefär bredvid det där släpet fullt med skräp. Lite avskilt men ändå så nära huset att man kan skotta upp dit på vintern. Och utanför bastun ska jag ha ett vackert gammalt zinkbadkar och en skön utedusch. Någon gång kanske en badtunna…mmmm. Vi har ju inte så nära till vattnet att man kan gå mellan bastun och sjön så då löser vi badandet på det viset. Halva nöjet med att basta är ju att bada kallt också. Jag tror att vi kanske kommer bygga en liten veranda till bastun också. Så att man kan sitta där och svalka sig mellan sessionerna.

Jag ser framför mig hur vi efter en lång dag på åkern i regn och lera eldar varmt i bastum och sitter där och tomglor och har det gott . Eller hur vi på vinterkvällar med stjärnklar himmel tänder ljus och ligger skavfötters på slafarna…tror att detta kommer att bli vårt nya fredagsmys faktiskt!

Vi hade ganska många olika krav när vi valde bastu. Den måste för det första vara fin. Såklart. Och vi fattade direkt att vi behöver en enkel byggsats om vi ska få till bastun. Jakob är visserligen duktig på att bygga men tid är en bristvara under sommaren när man är bonde. Och så får bastun inte vara för liten. Bara i familjen är vi ju fem och ofta kommer vi kanske basta med vänner. Så 7-8 vuxna måste rymmas i alla fall.

Vi kollade runt på olika leverantörer och fastnade för Polhus som är en av de ledande småhustillverkarna på marknaden (de gör också attefallshus, friggebodar, bastu, utedass, paviljonger och lekstugor) och har många fina modeller. Byggsatser som är enkla att sätta upp – nästan som en IKEA-ritning fast för hus. Vårt val föll på som är sprillans ny i sortimentet!

Så här ser den alltså ut. Så fin! Och jag vill förtydliga att vi alltså betalar för bastun själva. Även om det här inlägget är ett samarbete.

Bastun kommer placeras med fönstret mot den här fina utsikten och jag är sååå förväntansfull! Nu återstår bara att få färdigt grunden innan vi kan bygga. Och så ska jag och Jakob enas om vilken färg den ska få. Jag tror att jag vill ha något diskret som smälter in och nästan döljs i naturen. Lovar att visa bilder från resten av processen

Planlösningen på vår övervåning är inte ultimat. Vi har för många behov på för dåligt planerad yta. Mitt och Jakobs arbetsrum är till exempel inträngt i en liten vrå. Bertil och Folke i sin tur delar både säng och sovrum för närvarande. Det går fint, men på sikt ska de såklart få egna rum. Och i det allra största rummet har Jakob en yogastudio i kombination med lekrum. Om något år ska vi bygga ett separat hus på gården som kan vara en riktig yogastudio – men tills dess får vi samsas om saligheten. Och det innebär att vi just nu faktiskt inte har något extra rum över till Ulf.

Men började jag tänka. Kunde Ulf kanske flytta in i min garderob? Den är minimal – alltså typ 1 x 1,40 m. Och först kändes det nästan lite hemskt att han skulle sova där som på undantag. Men sedan tänkte jag lite till. Ulf behöver inget lekrum. Han har ju redan ett tillsammmans med brorsorna. Det enda han behöver är en mörk, lugn plats att sova på. Där han inte blir störd av resten av familjen. Klädkammaren är med andra ord helt perfekt. Den ligger dessutom i direkt anslutning till vårt sovrum och har faktiskt mest varit ett utrymme där skräp hopar sig.

Alltså. Garderoben fick bli ett barnrum.

Tada! Smulfens rum. Stort är det inte men fyller sin funktion gör det definitivt.

Golvet i klädkammaren har en sluttande kant på ena kortsidan, så att ställa en säng direkt på golvet är omöjligt. Det enda sättet är att bygga en platå som den kan stå på. Först provade vi att ställa spjälsängen ovanpå platån – men det blev så himla högt. Så istället tog vi loss ena långsidan av spjälsängen och skruvade fast den. Så att platån blev en sängbotten.

Först tänkte jag måla den. Men jag vill inte att han ska ligga och sova i färgångor så jag tror att jag kanske kommer häfta fast ett tyg på den så småningom. Liksom klä in den.

Tapeten på väggen är himla gammal. Jag har fått den av min faster som hade några rullar över. En pysslig natt för cirka åtta år sedan satte jag upp den i min garderob. Och nu är jag extra glad för det för nu gör den barnkammaren så ombonad och mysig.

Så inreder du en gammaldags barnkammare

Skolplanchen är ett loppisfynd och stringhyllan har Jakob hittat i sin mormors ladugård.

Här sover nu Smulfen väldigt gott. Det är tyst och mörkt precis som han föredrar. Och jag är lika nöjd, jag. Som lyckades trolla fram en barnkammare av en gammal garderob. För noll kronor.

Här, här, här och här hittar ni förresten fler bilder på Bertil och Folkes barnrum genom åren.

I veckan har vi äntligen gjort slag i något som jag längtat efter – Ulf har nämligen flyttat ut ur vårt sovrum.

Hans spjälsäng har ju stått här inne med mig i över ett år. Det gick bra i början eftersom han sov som en stock. Men nu när han lägger sig vid halv sju på kvällarna och är lättväckt har ju rummet varit obrukbart efter den tiden. Jag har smugit mig in i mörkret vid läggdags och slängt alla kläder i en hög. Trasslat mig ner under täcket och hållit andan. Ändå har han vaknat. Men nu har jag fått tillbaka sovrummet! Eller vi – för Jakob har sovit med storbarnen och jag har sovit med Ulf sedan han kom. Att sova i olika sovrum är för övrigt mitt bästa hack under bebistiden. Så dumt att båda ska få störd nattsömn. Då kan man ju inte avlasta varandra.

Känns lite sorgligt att Ulf flyttat ut – men ärligt talat mest skönt för oss båda. Han har sovit som en liten gris i två nätter och jag har inte hört ett knyst ifrån honom.

Innan vi gjorde iordning det här sovrummet (tidigare mitt kontor) delade vi i många år rum med barnen. Vårt sovrum var i praktiken deras lekrum. Och sedan dess är jag lite allergisk mot sånt. Jag vill ha ett städat, lugnt och avskilt sovrum där man alltid kan dra sig undan och inte bli stört av tusen leksaker och grejer som dräller överallt.

Så skönt att ha fått tillbaka det.

Vi gjort också gjort en rokad på möbler på övervåningen i väntan på vissa ombyggnationer. Så just nu står det alltså fyra skåp i sovrummet.

Lite övermöblerat jag vet. Men mysigt ändå.

Jag fyller ju år snart och pappa kom förbi häromdagen och lämnade min födelsedagspresent. Har inte sett honom på två månader eftersom min pappa är 70+ och jag inte vill riskera att smitta honom. Men pappa lämnade i alla fall över en stor påse torkat renkött som han gjort åt mig (älskar och önskar mig varje år) samt en chokladask och en födelsedagsbukett. Buketten står nu på mitt nattygsbord. Så mysigt med blommor här. På sommaren har jag alltid bukett på nattygsbordet så jag får vakna med blicken på blommor.

Jag har vågat mig på att ta fram mina piedestaler igen nu när Ulf inte ska vara här inne och härja hela tiden. Som jag saknat dem. Har ca åtta till i källaren som väntar på att få en plats när Ulf blivit äldre.

Fast lite småbarnshärj blir det väl fortfarande.

Idag lördag ska vi fortsätta med städandet och omorganiserandet på övervåningen.

Jag ska också ta barnen och cykla och köpa lördagsgodis. Älskar att cykelsäsongen är igång. Ska bara fixa en hjälm åt mig och en åt Ulf nu också.

Sedan ska jag försöka fotografera Ulfs nya sovrum. Om ni vill se? Det är en lite annorlunda lösning minst sagt…

Jag samlar på många saker. Karaffer, majolikakrukor, trasmattor, fotogenlampor, kaffekoppar och tusen saker till. En samling tar dock mer plats än de andra sammanlagt: min samling av skåp.

Nu tänker jag visa allihopa. Eller inte riktigt, för jag hoppar över vanliga IKEA-vitriner som också finns här men som fasas ut i takt med att jag utökar samlingen av vackra gamla skåp som jag älskar. Ok?

Här kommer den – min skåpsamling. Utan inbördes ordning!

Vi börjar med denna vita pärla, ett av våra allra första skåp. För när vi köpte hus hade vi typ inga möbler överhuvudtaget. Men som tur var hade Jakobs släkting Märta en gård som stod övergiven, med många möbler i. Så där kunde vi hämta sånt vi behövde. Bland annat tog vi det här skåpet. Det var först målat för att likna björkträ men dum som jag var målade jag det vitt. Kan inte förlåta mig själv men det här var 2009 när alla förstörde vackra trämöbler genom att måla om dem.

Det här skåpet är så bra för att det har perfekta proportioner. Inte för högt eller för brett. Precis lagom djupt. Det har varit garderob, postskåp, hallskåp, pysselförvaring och huserat både pärmar och skrivare. Just nu står det nere i vår hall (mitt i vägen för allt annat) och väntar på en ny placering i vårt sovrum. Som i sin tur beror på när vi kan få färdigt Ulfs egna lilla sovrum. Snart hoppas jag.

Skåp nummer två i ordningen är denna förtjusande möbel. Som bland annat innehåller min kaffekoppssamling. Precis så här var förresten skåpet på förra bilden målat innan jag målade det vitt (IDIOT!).

Skåpet är så nätt och fint och när solen lyser på det kastar det guldsken över väggarna. Jag är också så löjligt glad för de små krokarna i skåpet – att hänga kaffekoppar på. Och i lådorna ligger fortfarande det gamla hyllpappret kvar i botten. Där förvarar jag silverbestick, stearinljus och servetter.

Nummer tre i skåpsamlingen är ett hyfsat nyförvärv. Köpte det på Facebook Marketplace i somras. Hade hållit utkik länge för att kunna knipa ett mörkt skåp med spegel på dörren och så fann jag plötsligt det här! Så skönt med höga ben också så att man kan städa ordentligt under!

Skåp nummer fyra är det här gamla linneskåpet från Märta. Här förvarar jag tavelramar liggande (har sjukt mycket tavlor att variera mellan) och dessutom har jag mina gardiner i det. Börjar bli trångt nu. Men typiskt bra modell där man kan ställa fina saker ovanpå! Just nu står det i sovrummet

Skåp nummer fem är detta otroligt gulliga lilla skåp som jag hittade på en sommarloppis för 350 kronor om jag minns rätt. Det har alltid stått i barnens rum och oftast är det fyllt med böcker. Det påminner i stil och storlek faktiskt mest om en dockskåpsmöbel. Perfekt eftersom barnkammaren också är liten som ett dockskåp!

Ett annat bra barnrumsskåp är denna pärla. Minns att det blev en klickraket när jag målade det vitt och gjorde decoupage på skåpet omkring 2010. Nu skulle jag ALDRIG förstöra ett skåp på det här viset. Decoupagen slipade jag loss i vintras och nu står skåpet i köket i väntan på en bättre framtid. Det ska nog få någon vacker linoljefärg så småningom. Ursprungligen har det varit ett klädskåp på en arbetsplats tror jag. Gammalt är det hur som helst.

Skåp nummer sju är jag svårt förtjust i trots att det egentligen är halvt – underdelen saknas nämligen. Skåpet stod förut i Märtas ladugård under ett berg av sågspån och spindelnät. Saknade hyllplan gjorde det också – det satt bara pinnar i skåpet som man skulle vila sina mjöl och mjölktråg på. Men min svärfar snickrade nya hyllplan till det.

Det här är ett riktigt gammalt skåp med tungt bakstycke av tjocka brädor. Bra för att det är så pass lågt att det ryms att ställas saker ovanpå det. Dessutom grunt så att det tar liten plats. Här förvarar jag porslin av olika slag. Gillar detaljen med de utsågade pilarna!

Vårt kanske vackraste skåp är detta tunga as som kräver minst tre man för att rubba. Det kommer från Jakobs morfars förra hus. Det var Jakob som fick syn på det en vinterdag när han pulsade förbi och kollade in genom ett fönster. Det är ett helt makalöst skåp med otrolig bemålning. Men som ni ser har någon försökt rengöra de nedre luckorna så färgen är alldeles flammig. Dessutom ska skåpet egentligen stå på ett underskåp. Men det hade aldrig rymts hemma hos oss för det hade blivit så otroligt högt. För övrigt var underdelen ändå redan förstörd av motorolja eftersom att någon för sisådär sjutti år sedan använt den som underlag för att laga en bilmotor… hur som helst har skåpet en hedersplats hos oss och det rymmer hela min karaffsamling plus mycket mer!

Skåp nummer nio är en nätt liten pjäs och en kärlek som aldrig rostar. Jag minns att jag köpte det på en loppis av en bekymrad farbror som konstaterade att det skulle krävas väldigt mycket arbete för att få fason på åbäket. Han hade ingen aning om att skåpet hela tiden var perfekt som det var!

Det har varit badrumsskåp, köksskåp och linneskåp. Finns nog inte ett rum där det inte stått i. Men bäst är det ändå på övervåningen under snedtaket. Eftersom skåpet är så lågt ser det lite förkrympt ut på nedervåningen med dess generösa takhöjd. Just nu står det i vårt sovrum och innehåller Ulfs kläder – rymmer hans garderob helt perfekt.

Jag avslutar denna skåplista med mitt allra senaste fynd. Ett totalt onödigt impulsköp – men en chans jag bara inte kunde låta glida mig ur händerna. För det här skåpet är magiskt! Just nu står det i vardagsrummet och rymmer massa kontorsmaterial. Men någon gång ska det kanske få komma upp och bli garderob. Mmmmm…så fint det är. Superhögt och pampigt!

Ja det var alla mina skåp det. Var det något du gillade särskilt?

Under den här vintern har Jakob arbetat med att bygga ett nytt hus på gården. Han är i full fart med att färdigställa taket och sedan ska han ta tag i väggarna. Vi vill få till mer av en gårdskänsla på vår mark – och då behövs fler hus som liksom ”hägnar in” gården. Vad ska det då vara i huset? Ja, det ska ni få höra! Vi bygger ett hus som ska bli både förråd för ved och rekvisitaförråd till mig. Och till alla de saker som i dagsläget måste stå ute om vintrarna på grund av platsbrist….

Men det är inte allt. Det bästa är att vi ska lägga solceller på taket. Vi ska nämligen bli producenter av vår egen el! Till saken hör att vi precis bytt bort vår dieselbil till förmån för en elhybridbil. Vi är ju helt beroende av bilen men det är också det område där vi som familj orsakar mest utsläpp. Så att kunna utnyttja vårt eget tak för att producera den el som behövs för att driva bilen – det känns fantastiskt!

Med det här energihuset blir vi elproducenter i det lilla. Vi producerar för husbehov. Något stort överskott kommer vi nog inte få. Det finns det däremot andra småskaliga elproducenter som har. Och för dem är elbolaget Bixia ett toppenalternativ. De stöttar vanliga personer som vill producera el. En ganska typisk producent kan vara en bonde som vill sätta upp vindkraft på sin mark eller har stora byggnader att montera solpaneler på.

tillsammans med en samarbetspartner. Och via Bixia får man hjälp med inkoppling, leverans och möjlighet att sälja tillbaka överskottsproduktionen av el.

Bixia är elbolaget som är med och driver på utvecklingen av närproducerad el från förnybara källor. Detta främst genom att stötta små, lokala elproducenter. En av dem är lantbrukaren Gustav Andersson. I miniserien möter du honom och hör om hans resa till att bli elproducent.

Och kan du läsa allt om hur du själv kan bli elproducent till Bixia!

Måste bara visa en bild på mitt nya fina skåp. Har letat efter ett lite pampigare skåp till vardagsrummet och nu fann jag det! Instagramaren och inredningsstylisten Soraya med sitt sagolika Umeåhem behövde göra sig av med skåpet för att få mer plats – så jag skyndade mig att slå till.

Här förvarar jag just nu viktiga pärmar och papper. Men så småningom ska porslin få flytta in istället. Jag satte en tunn gammal spetsgardin på insidan av skåpdörren för att få bort lite insyn. Och så tog jag fram mitt lilla avställningsbord med runda knoppar och placerade bredvid. Passar perfekt ihop!

En gång gjorde jag ett blogginlägg som hette skapa torparstilen. Där jag skrev om min favoritstil – den rappliga sommarstugestilen. Som man egentligen inte alls kan skapa medvetet utan som bara uppstår på en älskad och lite medfaren plats.

Anspråkslös. Inte så stylad och genomtänkt. Så vill jag ha min sommarstuga. Där det gärna får finnas spår av tiden som gått. En sjuttiotalstapet, en sliten korkmatta. Ihop med en vacker gammal karaff full av smörblommor. En flugsmälla på en spik i köket och mönstrade udda påslakan som luktar trygghet. Gamla pappersbonader placerade på lite konstiga ställen. Som ovanför en ytterdörr eller inuti en garderob. Och en fotogenlampa som luktar starkt och sprider trivsamt sken.

En blandning av högt och lågt, fint och fult. Som skapar den där mysiga sommarstugekänslan.

Och ni kom som vanligt med ännu bättre exempel i kommentarerna. Jag mysryser när jag läser – det är som en meditation över sommarstugan. Den hemtrevliga sort jag hade i min barndom.

En hattsamling, korkmattor, sjökort. En barometer på väggen.

En vedtrave, rutiga dukar, några sirligt skrivna “kom ihåg” som nålats upp och blivit kvar

Klädnypor i en handflätad korg. Morakniv om man vill tälja lite späntor.

Kartböcker. Fem-böcker. Bitsocker.

En sån där kaffekokare man kan ha på spisen. Eller en perkulator!

Hårda gröna tvålar och brädgolv. Noppiga yllefiltar och solblekta badrockar. Väl ingångna träskor.

En gungstol! 

Oljelampor och solblekta fotografier med årtal och namn på baksidan.

Fiskeutrustning i den lilla hallen. Eftersom det är onödigt att gå till redskapsboden 25 meter bort om man ska fiska. Sjön ligger ju åt andra hållet!

Kryddburkar med bäst före datum -89

Broderade dukar. Blir en smutsig har man alltid en till att lägga på.

En katt

En kökssoffa där man kan ligga och lyssna på tystnaden och klockan. Och reta sig på den ensamma mygga som låter så nära men är så svår att se

En karamellburk på lämpligt avstånd från små barn.

Souvenirtavlor från vänner som varit i Jerusalem.

En skopa hängandes på väggen vid vattenkranen så man inte slösar på rena glas när man blir törstig.

En evighetsklibbig vaxduk från 70-talet och ”praktiska” engångsartiklar.

Det obligatoriska flugpappret i taket i köket.

Förkylning, mjölkstockning, ögoninflammation på båda ögonen samt ont i en visdomstand. Så går jag in i den här julhelgen. Trots allmänt skräpig kropp är jag ganska glad till sinnet. Att få vara ledig och vara med barnen och ha massa tid för att återhämta mig.

Igår parkerade jag mig i fåtöljen framför granen, med kaffe och pepparkakor. Hips vips vaknade jag av att jag satt och snarkade högt. Somna i fåtölj mitt på dagen – det är ändå en bra sysselsättning.

Huset är som sagt julfixat färdigt nu. Igår städade vi tillsammans hela familjen. Barnen hjälpte till och gnodde runt och ställde iordning. När jag städar tänker jag på min mormors storstädningar inför varje jul. Ordning i varje linneskåp, städat i varje skrubb och dammtorkat på varje hyllplan. Så härligt! Men att själv ha sådana jular är ju bara att glömma. Som tur är ska vi varken fira jul i linneskåp, skrubb eller på något hyllplan. Så några tag med dammsugaren räcker ganska långt.

Så skönt också att tänka att det jag inte gjort nu – det hinner jag ändå inte med. Det får vänta till nästa jul! Och det gäller både pepparkakshus, julpyssel och städning.

På årets kortaste dag hann jag knappt få fram kameran innan det skymde.

Och ingenting blir riktigt skarpt i det skumma ljuset.

Nu ska vi bara ta det lugnt fram till julafton. Pyssla på med de sista små bestyren men mest bara ha det väldigt, himla skönt!

Ni vet när man har köpt ett par nya skor? Hur man liksom vill hem och kombinera dem med alla olika outfits i garderoben. För att få en uppfattning om hur de egentligen ser ut. Så är det med garaget Jakob byggt. Jag är nipprig varje ny årstid för att jag vill se hur det gör sig.

Det var en sådan där riktig blå decemberskymning igår. Som det blir efter en solig, kall dag. Perfekt ljus för att dokumentera ett garage.

Garagefönstret med en frostig ruta och en stor julstjärna – det var drömbilden som höll tålamodet uppe under den långtråkiga byggfasen.

Nu har jag äntligen min stjärna i mitt frostiga fönster. Och den som hävdar att lyckan kommer inifrån har helt rätt.

Inifrån det där fönstret.

Eller det här?

Eller kanske från det här?

Nej. Jag är säker. Det är från garagefönstret.

När jag knäppt några bilder och till på köpet tappat känseln i fingrarna på grund av svår köld. Då skyndade jag mig in igen. Nöjd med att så att säga ha provat mina nya skor med ännu en outfit i garderoben.

Jag vaknade inatt av att det ven i knutarna och smällde på taket. En snöstorm hade dragit in över Västerbotten. Idag har det fortsatt snöa lovikavantar och det är jag bara glad för. Vill verkligen ha en snörik jul!

Sitta på kökssoffan och se ut i det vita är en favoritsysselsättning. Minns att jag gjorde det mycket som barn – bara satt och tittade i fönstret. Ut på trädgården och den lilla skogen bakom mitt hus. Nu ser jag ut över vita vidder istället. Och fortfarande är det vilsamt att bara tomglo och låta tankarna vandra.

Jag hade min kompis Frida på besök idag. Därför hade jag tänt varenda ljus i hela huset. Tror vi har tre ljuskronor på nedervåningen, fyra vägglampetter och fem kandelabrar. Utöver alla udda ljusstakar som står utplacerade här och var. Mycket brinn blir det!

Ulf bekantade sig med Frida. Så småningom hans blivande förskolefröken <3 vilken lycka för honom!

Jag bjöd på lite charkisar och goda oliver…

Och en saffranskaka med citronfrosting och lingon.

Det här vita skåpet har återvänt till matrummet. Det har stått i hallen i flera år men nu har ju Jakob påbörjat platsbyggd förvaring i pärlspont där istället.

Som ni ser står en kökssofffa under varje fönster i matrummet. Först tänkte jag att det skulle kännas övermöblerat. Men nu känns det ju helt perfekt med soffor i flera väderstreck.

Städade förresten bokhyllan härom dagen och körde massa gamla böcker till loppis. Rrensade samtidigt ut flera års prenumeration på tidningen Lantliv. Sparade bara några få nummer för nostalgi. Känns ändå som att jag får den mesta inspirationen från internet. Och att Lantliv tappat stinget sista åren. Är mer för Gård & Torp när jag någon gång köper tidning.

Det här är första vintern med fungerande garage. Nu har Jakob rensat ut där så att bilen ryms igen. Har varit fullproppat med annat under sommaren. Precis som jag drömt och fantiserat om så är det väldigt trivsamt med ett falurött trähus på gården. Särskilt mot den vita snön.

Är inte röda amaryllis det finaste förresten? Helst såhär som snittblommor som riktigt tar för sig. Positiva klubben antecknar!

Övar mig förresten på att fota mitt hem från andra vinklar än ni är vana att se. Tänker att det kanske kan vara roligt för någon…

Ingen mistel i år men granrisgirland och gammaldags papperklockor mellan salen och matrummet.

Ja. Det var den onsdagen, det. Fångad i bilder!

Jag har aldrig förstått mig på det där med att dra in alla julgrejer på en gång. Julen ska stegras vecka för vecka eller allra helst dag för dag. Annars känner jag ju inte längtan väckas i kroppen på mig. Kronan på verket är julgranen och den tar jag inte in förrän huset är julstädat och klart och det på sin höjd är några dagar kvar. DÅ kommer den där djupa, innerliga julfriden (förhoppningsvis).

Att julpynta hemmet är som när jag jobbade i butik och fick göra om skylten. Så härligt att få se på sitt hem så. Hur kan jag göra det vackrare? Var ska jag ställa stakarna det här året och var ska kransarna hänga? Vore det inte fint att prova att möblera om och byta plats på alltsammans? Kransarna tar sig bättre ut på skåpdörrarna än in fönstret…ja, sådär håller jag på och det är verkligen njutbart!

Blev så nöjd med mitt skåp när den urgamla julkyrkan fick ta plats uppepå tillsammans med en aprikos julstjärna och en matchande julstjärna i papp bredvid. Lite granris som pricken över i!

Tog fram en massa juliga kuddar också som legat på vänt under sommarhalvåret.

Den röda kökssoffan gifter sig så fint med de gröna tapeterna! Och nu vill jag bara sitta här och titta på och avnjuta alltihop.

Usch nu har jag varit i farten och loppat igen så att jag nästan skäms. Men när hälsade på hos min faster i Boden – på väg upp till mormors hus – stannade vi till på världens bästa loppis! Hurra vad mycket jag fann. Som synes en trave bilderböcker. Och en trave kläder.

Underbara mönstrade barnkläder. Till mina barn och juklappar till Annas. Kolla in koftan med mönsterstickade bär på! Kommer bli oemotståndlig på Ulf tillsammans med de rutiga hängselbyxorna som ligger under.

Den perfekta lilla hyacintkrukan. Med en förvånad mun på ena sidan och en glad på den andra. Samt en helt onödig liten vas av blått porslin.

Och så en liten skir toppspira i glas. För adventsgranen jag alltid har här hemma. Samt en liten ljusstake med handtag och plats för en tändsticksask under. En blå keramikskål lagom till dressing och en stor fin plåtburk. Behöver fler till alla mina kakgömmor!

Och så detta underbara majolikafat i storlek XL i precis den serie jag samlar på. Till höger skymtar också en fin grön lampett som ska få hänga i vår hall så småningom.

Två små gula handgjorda skålar. För flingsalt, sojan till sushin eller annat lämpligt ändamål.

Slutligen ett gäng skira kaffekoppar.