Månad: september 2018

• Annonssamarbete Clas Ohlson •
30 september, 2018

Jag älskar att kvällarna kommer allt tidigare och att det mörkar utanför fönstret. Nu kan jag tända varenda myslampa i huset och elda stearinljus för allt vad tygen håller. Så stämningsfullt!

Inomhus har jag hängt upp flera ljusslingor jag införskaffade från Clas Ohlson förra året. Och så har jag norpat den här fina lampan när jag var förbi butiken. I våra stora fönster behövs det rejäla doningar med lite höjd och då passar den här perfekt. Fin porslinsfot dessutom.

Nyckeln till ett varmt, ombonat hem är många ljuskällor. I olika höjder med olika funktioner. Ljus man kan rikta, ljust som är fast. Ljus i taket, på bordet, i fönstret och på golvet. Och kom ihåg – välj hellre svagare styrka på lamporna och fler ljuskällor – än starkare styrka och färre ljuskällor.

Norpade också åt mig några mysiga sammetskuddar i rosa och vinrött, för att piffa till i vardagsrummet.

Kanske är du som jag, att du hittar fina lampfötter på loppis? Men inte alltid en matchande skärm som känns fräsch och passande? På Clas Ohlson har de flera fina stora glödlampor som är dekorativa i sig själva och som kan funka som lampa helt utan skärm. Som det här stora klotet, monterat på en rejäl gammal lampfot.

Lampan har fina synliga trådar. Dock är den ganska stark så jag använder en dimmer för ledlampor för att kunna justera ner styrkan en aning!

Nu har jag bunkrat upp för hösten hos Clas Ohlson.  Några saker som finns på min bra att ha lista till hösten är

  • Stearinljus i storpack
  • Halogenlampor i styrkan 25W med stor och liten sockel. Passar till alla smålampor.
  • En Wifi-smartplug som tillåter mig att fjärrstyra vägguttaget med telefonen.Perfekt när jag är bortrest eller vill ställa in så att belysningen hemma tänds oregelbundet. För att spara ström eller lura tjuvar. Sjukt smart – bara att ladda bara ner appen och reglera belysningen från den.
  • En dimmer till LED-lampor. Så skönt att kunna dimmra även den typen av lampor och få exakt den styrka jag vill ha.
  • En elektrisk ljuständare. Inga tändstickor, ingen gas. Deb laddas via en USB och när man slår på den skapas en kraftfull, varm elektrisk stråle mellan två keramiska elektroder. Enligt tjejen i kassan på Clas Ohlson sålde den här tändaren som smör förra året och blev en populär julklapp!

 

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
28 september, 2018

Brandgult. I dag går jag i mål med  mitt brandgula tema och du som besökte bloggen igår vet redan att när jag skriver “djuriskt” så betyder det typ djävulusiskt på  ren skär 90-tals västerbottniska. Är du med? Nu ska jag alltså ranka djävulustiskt fula brandgula grejer.

Plats 3 – Gulnad furupanel

När jag var liten var mormor och morfars hus täckt invändigt av gammal furupanel som tappat sin forna lyster. Okej, fint när det var nygjort  – men efter bara några år kändes det som att befinna sig i en stor bastu. De gula, glansiga och gamla väggarna ropade på hjälp! Tillslut fick mormor med morfar på tåget och målade allting vitt. Det har de aldrig ångrat!  Senaste åren har obehandlad furu kommit tillbaka – och kanske har man kommit på ett sätt att förhindra gulnandet? Ändå ryser jag av obehag vid blotta tanken på furupanel…

Plats 2 – Tagetes

Har så kluvna känslor inför dessa tantblommor. Jag gillar ju tanter och jag gillar tagetes. Det är såna tåliga pålitliga typer som bara vill väl. Men sen går det inte att förneka – av alla fina blommor som finns är nog tagetes den enda som kan sticka i ögonen. I alla fall när de står i ett rakt, onaturligt led i rabatten.

Plats 1 – Brandgula tänder

Tandblekningshysterin har gått för långt. En del tror att tänderna ska vara vita hela livet ut. Bara av sig själva sådär. Nä, tänder gulnar med tiden, så är det bara. Det är helt okej. Tills tänderna går från gult till brandgult. Där går min gräns.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
28 september, 2018

Brandgult.  Använder du ordet djuriskt? Vet inte om det är dialektalt men här i Umeå var det ett vanligt förstärkningsord när jag var barn. Som människa på 80-90-tal kunde man vara djuriskt snyggt, djuriskt smart eller tvärtom “nåt så djuuuuriskt dum i huvudet”. Jo, det ska uttalas med långt “u” för bästa tryck.

Under mitt brandgula tema här på bloggen vill jag ta er med dig in i djurriket, för att träffa mina brandgula djurfavoriter.

Kolla in dessa vackra brandgula birds.

Den här fågeln ser det ut som någon har hittat på efter att ha ätit mystiska svampar på Roskildefestivalen. Hur kan man ens se ut så här?

Jag minns en kall höstdag, när jag gick hem från fritids och såg en papegoja i skogen. Den hade väl rymt någonstans ifrån. Jag minns att jag grät mig till sömns den natten. I oro över hur den skulle klara vintern. Sedan dess har jag alltid tänkt att det är hemskt med fåglar i fångenskap, men ännu hemskare om de råkar rymma.

Jag är fascinerad av stora rovfåglar.  Sedan vi flyttade ut på landet ser jag sådana betydligt oftare än innan. Här syns den vithövdad havsörnen med sin brandgula näbb. Det är USA-s mäktiga nationalfågel.

Själv drömmer jag om att få se en kungsörn i verkligheten. Det närmsta (?) jag kommit var när någon hittade en överkörd kungsörn i byn där mormor bor.

En något mindre gul flygare jag älskar, det är fjärilen. Dock vill jag inte se den uppförstorad. Då blir det så tydligt att den (om man tänker bort vingarna) egentligen bara är ett stort äckligt, flygande kryp.

En annan flygande brandgul favorit är humlan. I somras surrade de över vår klöverfyllda gräsmatta, som jag inte kunde med att klippa ner. Vi ska ju vara rädda om våra pollinerare!

Jag gör alltid små dammar för humlorna att landa och dricka i. En låg bricka eller ett blomfat fylls med småsten i ett tunt lager. Och sedan vatten ovanpå – som går upp till hälften av stenarna (max 1 cm djupt alltså). Där kan insekter landa och dricka utan risk för att drunkna. Varma dagar avdunstar det snabbt så då får man fylla fatet både morgon och kväll.

Kanske det mäktigaste brandgula djuret? När jag var i Kenya 2016 fick jag se lejon i det vilda, bara två meter från vår fönster och dörrlösa bil (den var lite mer som en golfbil modell större). Det var mäktigt och lite läskigt. Nu drömmer jag om att någon gång i livet få se även brandgula tigrar i det vilda. Så mäktiga djur.

Ett mindre mäktigt kattdjur som jag dock aldrig kommer att glömma.  Det är vår grannkatt som hette Bosse. Han bodde i huset bredvid vårt när jag var liten. Bosse var marmeladfärgad, och hade en yvig päls som såg ut som på en norsk skogskatt. Jag har utan framgång letat en bild på honom som kattunge.  Men den här är tillräckligt lik. Om man adderar ca 70% mer päls.

Bosse var lite utvecklingsstörd, skulle det visa sig. Han trodde att han var en hund och gillade bara att leka med hundar. Han badade i vattenpölar och när den första snön kom sprang han efter gatan och plogade snön framför sig mellan tassarna. Om och om igen. En gång smet han in hos oss när vi satt och såg på teve och så stal han en påse fiskmat som fanns vid akvariet. Tjuven upptäcktes dock vid flyktförsöket,  när påsen sprack och fiskfodret rullade ut över parketten med ett ilsket smattrande.

Bosse hade en päls som tovade sig hemskt och som ingen tog hand om. Ibland försökte vi klippa honom men det var hopplöst. Han bara revs. Och han ville så gärna bli kliad, men efter en stund så bet han till istället.  Ambivalent var bara förnamnet.

Ja, just det. Bosse brukade också sitta på fönsterbläcket och stirra in genom fönstret. När mina tjejkompisar kom över för en myskväll började vi prata om ruskiga fönstertittare jag upplevt under åren. När alla var lagom uppskrämda pekar jag mot den mörka rutan bakom dem och BAM. Där satt Bosse och stirrade på dem. Har aldrig hört värre eller högre falsettskrik. – Nåt så djuuuuuuriskt otäckt! 

Ja det var mina brandgula djurfavoriter, det. Har du några? 

Läs mer – nåt så djuriskt fult!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
27 september, 2018

Brandgult. I dag går jag vidare på det brandgula temat och här har jag samlat mina egna smakfavoriter!

Plats 5 – Squash


När vi odlar i växthuset här hemma får vi mängder av grönsaker. Och gulsaker! Pröva gärna mitt squashbröd och det här receptet på butternutpumpa när du vill ordna en härligt höstig middag!

Rund härlig ostpaj i en gyllene färg, dukad intill skål med kräftor.

Plats 4 – Ostpaj


Färgen, doften, smaken. Den godaste matpajen innehåller Västerbottensost. En gyllene paj mitt på bordet höjer festkänslan, ger mättnad och är toppen eftersom du kan äta den både som huvudrätt och tillbehör. Här är mitt bästa recept!

Gul pasta färgad av saffran ligger på en enkel tallrik, i pastan skymtar grönsaker som små tomater.

Plats 3 – Saffran 


Lussekatter är vansinnigt gott och min saffranspasta med svamp är en fantastisk middag!

Plats 2 – Citrusfruker

Självklart måste jag ha citrus med på listan. Bilden är från ett kok apelsinmarmelad jag gjorde som tidig bloggare. Nu som gravid äter jag typ fem till åtta citrusfrukter om dagen. GOTT!

Plats 1 – Hjortron!

Västerbottning som jag är, ligger det här bäret mig nära om hjärtat. Det är en speciell stämning att dra sig ut mot hjortronmyrarna på somrarna och försöka hitta de gyllene skatterna i marken. Hjortronet är det överlägset mest spännande bäret att plocka! För det första är jag alltid osäker på om det ens är ett hjortronår. Och finns det hjortron i skogen är det ändå inte säkert att de mognat än. Och skulle de ha mognat kan någon annan ha hunnit före och plundrat det hjortronställe jag själv trodde var mitt hemliga!

Hjortron är godast till frasvåfflor och ugnspannkaka. Har du inte hjortron så kan du alltid använda en anna brandgul ingrediens som var bubblare på den här listan – nämligen honung! Ringla honung över våfflorna och plättarna och njut.

God gul dag på dig!

Brandgult – låt oss tjafsa om färgen

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
27 september, 2018

Brandgult. Många verkar känna att gult är fult. Jag tror att det handlar om nyansen. Det är så lätt att hamna fel med det gula. Antingen går det åt grönt eller så går det åt grått – och båda alternativen är lika trista. Det finns ärligt talat nästan fler fula gula nyanser än fina.

Men brandgult är ett underbar undantag och jag älskar att den sprakande färgen nu tar för sig rejält! För bara ett år sedan fick jag leta med ficklampa  i butikerna – nu hittar jag krukor, klänningar, kuddar, kappor och kängor i den rätta nyansen. Finns det ens något som inte går att hitta i brandgult i höst?

Själv går jag oss med brandgula temadagar här på bloggen och tänker börja med det roligaste direkt. Att ringa in vad brandgult är. Det är nämligen nånting man kan tycka väldigt olika om!

Clara i gul blus med korta shorts och brun väska, leende framför en vit husfasad på väg till skolan.

Här är jag klädd i brandgult. Tycker att färgen osar lekfullt 70-tal och passar bra ihop med bruna toner. En del skulle däremot kalla den här kulören senap. Nepp. Den är ett solklart fall av brandgult.

I modemagasin dyker den här färgen då och då upp under brandgul rubrik. Helt fel. Min Miss Clarity är ju citrongul. Ser till och med en blind.

Sen finns det galningar som menar att den här färgen är brandgul. Vad är det för fel på folk? Alla ser väl att det här är en orange klänning?!? Och att det här är ett orange staket. INTE brandgult. Men enligt Kristianstadsbladet kallades faktiskt just den här kulören tidigare brandgul, men sedan 40-talet heter den orange.

Enligt Forskning&Framsteg fanns benämningen orange med i en svensk boupptäckning redan på 1600-talet.  Vad vi kallar våra färger har ändrats en hel del under åren och sen 1960-talet verkar vårt behov av att vara mer och mer precis kring olika färgbenämningar ha ökat. Forskning&Framsteg förklarar skillnaden mellan brandgult och orange så här:

“Brandgult är flammande och hetsigt och lämpar sig för höstlöv och solnedgångar…

medan orange är en färg för kläder och inredning.”

Orange har såklart fått sitt namn från apelsinen. Men den är ju apelsingul! Okej, apelsinskal är ofta orangefärgat men fruktköttet ligger närmre brandgult än orange. Förutom på blodapelsinerna. Som ju verkligen är orangea.

tågluff interrail guide luffa familj

Här ser ni prov på en riktigt brandgul fasad.

Hävdar bestämt att min och Ericas poddlogga är solgul överst och mörkt brandgul i botten. Precis på gränsen till orange.

När vi skulle välja bokomslag satt vi länge och funderade över färgen.

Bokomslaget till boken Hjälp jag är utmattad med lutande text.

I slutänden blev den också gul. På gränsen till brandgul men inte riktigt. En perfekt färg för att synas i bokaffärer och på nätets bokhandlar där thumbnailen är minimal och man behöver sticka ut. Men jag måste erkänna att både Erica och jag tvivlade på färgen. Vill man som utmattad verkligen läsa en hetsigt gul bok med kaosig text på framsidan?

Ja. Visade det sig till slut. Det ville man.

Fast egentligen är det ju väldigt enkelt och ingenting att tjafsa om. Brandgult måste ju vara samma färg som brand. Alltså eld. Typ så här.

Därmed basta.

Kolla in mina balla brallor från 70-talet – galet gula!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
26 september, 2018

Tidigt igår begav jag mig söderut. Först föreläsning i Jönköping, sedan kollektionsmöte med Provrummet i Borås för att diskutera höstkollektion, julkollektion och vårkollektion av Miss Clarity. Sedan vidare till Bokmässan i Göteborg. Phu. Bokmässan är alltid väldigt rolig. Och alltid jobbig. Särskilt när man varit utmattad en gång. Då blir ljud och synintrycken lite svåra att sortera. Men kom gärna förbi och säg hej om ni är där! För det är ju alla människomöten man ser fram emot, som författare.

Det var så svårt att åka hemifrån igår. Barnen var ledsna och ville inte att jag skulle resa iväg. Inte jag heller. Jag vet att det går bra när jag väl har åkt och att barnen har roligt med gammelfarmor som kommer och hälsar på några dagar. Men det känns i mig. Jag är så blödig när jag är gravid. Och just nu är jag mer hemmakatt än någonsin. Jag vill bara vara hemma och boa och jobba halvdagar och sova massor. Ändå är det roligt när jag väl kommit mig iväg. Jag vet ju det. Så jag tar mig samman.

Men som tur är har jag bara två föreläsningsresor kvar den här hösten. Nästa vecka blir det Söderhamn och vidare till Åland. Någon vecka senare blir det Ljusdal. Och så Skellefteå en gång – men då behöver jag ju inte sova över, så det räknas knappt.

Nu har jag mellanlandat hos syrran en natt och ska passa på att hämta mina syskonbarn från förskolan och leka och vara med dem. Det blir resans höjdpunkt!

Vi hörs imorgon igen.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
25 september, 2018

Clara och Erica sitter med näsorna djupt försjunkna i varsin bok. Ur En Underbar Pod.

I dag åker jag ner till Göteborg för att vara med på bokmässan. Under några intensiva dagar ska jag och Erica prata om boken Hjälp jag är utmattad som har sina rötter här i podden så vi känner att du som lyssnar är med oss på den här resan. Kul!

Vi är så glada över alla som skriver (oftast på instagram) under #hjälpjagärutmattad.  Den här veckan njuter vi av det och annat som väcker vår lust att läsa.
Vad väcker din lust?

Det här avsnittet blev lite kortare än vanligt eftersom vi valde att lägga ut en del  ur det redan i onsdags. Om du missade den  delen finns den här och alla avsnitt finns som vanligt samlade (senaste först). Prenumerera gärna på podden i valfri poddapp så missar du inga avsnitt!

Musik: Himlen över Hedlunda av Olov Antonsson.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• annonssamarbete KRAV •
24 september, 2018

När jag flyttade hemifrån beslöt jag mig för att bara handla ekologisk och KRAV-märkt mat, när det alternativet finns i butik. Jag tänkte att om jag redan från början vänjer mig vid den kostnaden så kommer det aldrig kännas svårt att välja ekologiskt på grund av ekonomin. Det här var elva år sedan och den principen har jag hållit fast vid. Fast det har blivit betydligt enklare. Utbudet är större och prisskillnaderna mindre.

För er som lyssnar på podden har ni hört om att min klimatångest ökat efter den här varma sommaren. Och att den fått och kommer fortsätta få konsekvenser för svenska bönder. Som Pär och Ebba, som är KRAV-bönder utanför Uppsala. Se och sprid gärna den här filmen. Vi behöver göra alla göra mer hållbara val!

Ibland kan jag känna mig maktlös i miljö och klimatfrågan. Men när jag tänker på  hur många tusen jag lägger på mat i månaden – då ser jag att jag kan påverka. Vart mina pengar hamnar gör skillnad.

Jag är väldigt glad och stolt över att samarbeta med KRAV. För att köpa KRAV-märkta varor är att göra hållbara val. Och jag vill gärna inspirera andra till att ta efter. Idag driver vi själva ett jordbruk och att gå ut och spruta bekämpningsmedel på våra grönsaker, konstgödsla våra åkrar eller mata våra får med något annat än ekologiskt foder skulle kännas fel.

KRAV innebär också att djuren lever ett bra liv, grödorna odlas miljövänligt utan kemiska bekämpningsmedel eller konstgödsel, att bonden får en sjystare arbetsmiljö och att maten inte innehåller konstiga tillsatser.

Om du vill börja handla bättre finns det fem typer av varor där det gör stor skillnad att byta till KRAV-märkt. Dessa varor är mejeriprodukter, kött, bananer, potatis och kaffe. Börja där och arbeta dig sedan vidare.

Fler tips finns på krav.se/hallbaraval!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
23 september, 2018

Säkert är det fler än jag som vill kunna lyssna på musik tillsammans med barnen. Utan att öronen ska blöda och man förlorar förståndet. Musik som barnen gillar – och som vuxna står ut att höra på. Ja, till och med vill rocka loss och sjunga med till.

Den här spellistan är framtagen för precis det syftet. Utprovad och testad under sommaren 2018s bilsemestrar (blev väl 350 mil i bil i alla fall). Här finns allt från Bo Kaspers Orkester till Patrik Arve och Robyn.

Jag hoppas ni ska få glädje av den.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
23 september, 2018

Tack för alla fina kommentarer och hejarop på det här inlägget. Det gjorde mig så himla glad. Inte hade jag förstått att så många skulle känna en sådan lättnad av att se mitt stökiga hem. Då hade jag bjudit på det för länge sedan.

Jag såg att någon undrade om jag överdrev i filmen för komisk effekt (nej) och någon annan undrade om det ser ut så här jämt (nej). Men i vårt hem är det liksom ebb och flod. Saker dras fram och plockas undan. Det rivs ut och rensas bort. Och städning är det först jag prioriterar bort när jag har för mycket jobb eller för lite ork (för närvarande både och). Jag har inga svårigheter med att luta mig tillbaka, dricka kaffe och spela Toon Blast på telefonen även om kaos råder runtomkring mig. Jag känner mig inte lat – jag känner mig rimlig.

De flesta av mina vänner med småbarn har ungefär så här hemma. Inte jämt men ofta. Och jag är så glad att få komma hem till vänner där det råder kaos. Om städning eller rentvättat hår ska vara en förutsättning för att ha besök så får man ju vara ensam resten av livet. I vårt matlag har det blivit extra tydligt. När vi ses varje tisdag och äter middag hos varandra får man insyn i varandras röriga liv, trötthet, relations-irritation och otillräcklighet. Men också det fina i att umgås ändå. Dela vardagen med varandra. Vara en helt vanlig och underbar människa med allt vad det innebär.

Jag älskar att göra min omgivning vacker. Jag njuter när det är välstädat. Men när det varken är vackert eller välstädat är det fortfarande mitt hem och jag är en helt rimlig människa som prioriterar kaffe med en kompis, mysstund med barnen eller skönt bad i badkar – framför att fara runt i huset med en dammtrasa.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• annonssamarbete Länsförsäkringar Västerbotten •
22 september, 2018

Under mina första två graviditeter var min inställning lite hejsan hoppsan liksom. Jag tecknade inte ens en barnförsäkring till båda barnen förrän efter Folke hade fötts och Bertil var fyra år gammal. Och då bara för att min syster som fått barn ringde och skällde på mig (hon är lite mer ordningssam jag jag är).  Men nu är det mer ordning på torpet. Jag har till exempel tecknat mitt livs första gravidförsäkring. Tredje graviditeten gillt! Men varför ska man ha en sån då kan man undra?

Jo. Men det är ju en trygghet om det skulle hända något. Det är ju inget man vill tänka på när man är gravid – men tråkigheter kan inträffa. Dels när barnet fortfarande är i magen. Dels komplikationer vid förlossning. Med lång sjukhusvistelse, resor för vård, terapi etc. Eller om barnet som föds skulle visa sig ha någon sjukdom, diagnos, ärr eller skada. Då kan man få ekonomisk ersättning som kan göra livet lite mindre svårt och komplicerat.

Vad spelar lite pengar för roll om någon är sjuk? Ja, pengar kan ju såklart inte ersätta hälsa på något sätt. Men det kan göra svåra situationer lite lättare. 

Om man som förälder har ekonomisk möjlighet skulle jag rekommendera att man tar en gravidförsäkring. Länsförsäkringar Västerbotten har en gratis gravidförsäkring som man kan teckna – men också en variant som kostar lite och ger ett större skydd). Jag valde det senare alternativet. Men sedan skulle jag också teckna en barnförsäkring när barnet väl har fötts.

Några saker att tänka på när du tecknar gravidförsäkring

  • Teckna en försäkring tidigt i graviditeten. Och kom ihåg att betala den också! Den börjar ju inte gälla förrän pengarna finns på kontot.
  • En gratis gravidförsäkring är bättre än ingen försäkring.
  • Teckna en barnförsäkring så snart barnet är fött, och innan din gravidförsäkring har slutat gälla (den räcker vanligtvis upp till sex månader efter födseln) så att inget glapp kan uppstå däremellan.
Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
20 september, 2018

I flera år har bloggläsare tiggt och bett om att få se en rundtur av mitt hem. I rörlig form och inte bara stillbild.

Nu har jag äntligen fått tummen ur och gjort en sådan. Hoppas ni tycker om den!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
• annonssamarbete URTEKRAM •
20 september, 2018

För att få fram lockarna i mitt hår använder jag locktång. Även om det bara är några gånger i veckan sliter det hemskt på håret. Nu efter sommarens solande och badande är det dessutom extra sprött. Så efter tvätt handukstorkar jag håret och drar sedan hårolja genom topparna. Då blir det silkigt och mjukt igen.

Jag tycker mycket om Urtekrams Hair Oil Coconut, med ekologisk jungfrukokosolja. Det är en ny produkt i den serie schampo, balsam och duschcreme som jag redan har därifrån. Jag gillar när det är samma dofter på alla hårprodukter jag använder – så att dofterna inte krockar.

Mitt lockade hår håller i 2-3 dagar men redan efter första natten kan det kännas lite frissigt så då masserar jag in mer olja i lockarna. Tar några droppar i handflatorna, smörjer in händerna och nyper runt i kalufsen- då tar håret ihop och slutar spreta och spraka.

Håroljan är en nyhet i Urtekrams Coconut-sortiment, liksom kroppsscrubben med samma goda kokosdoft. Jag är som ni vet en trogen konsument av Urtekram, för att jag gillar deras ekologisk hud och kroppsvård. Men också för att priset är rimligt och produkterna säljs på vanliga mataffärer. Så att jag inte måste bege mig in till stan för att få tag i grejerna.

Skönhetsmarknaden är idag lite vilda västern där man kan kalla sig för ekologisk nästan oavsett hur lite av innehållet som är just det (i dagsläget räcker det med tex 1%). Urtekram använder sig däremot av tredjepartscertifieringen Ecocert COSMOS som är de striktaste certifieringarna av ekologiska vårdande produkter. Den är hundra procent naturlig och fri från silikoner. Det känns tryggt tycker jag!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
19 september, 2018

 

Therese Lindgren har bestämt sig för att sluta blogga, en av anledningarna är att hon mår dåligt av de kommentarer hon får.

“Jag förstår att ni är många som tycker att jag är svag som ”ger upp”, svag som påverkas av några få anonyma kommentarer, svag som låter ”de vinna”, men vad vinner jag på att ta den här fighten?”, skriver hon i ett avslutande inlägg.

Oj vad jag förstår henne!

Här om dagen pratade jag med Erica om hur negativa kommentarer påverkar både mig och er som läser bloggen. Vi skulle lagt ut det här samtalet i podden först på tisdag men nu kör vi!

 

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
18 september, 2018

Idag jobbade jag mer på en hel dag än jag jobbat det senaste halvåret tror jag. Var helt slut på kvällen, men då fick jag köra ett pass till. Inte ofta jag jobbar sent in på nätterna längre. Men ibland bara måste man.

Vi hade roligt jobb också såklart! Jag och Erica hade redaktionsdag tillsammans. Då jobbar vi med bloggen och podden och hur vi ska utveckla dem. Erica har så många roliga idéer och att ha någon att få bolla bloggfrågor med är värdefullt. Eftersom hon skött allt runtomkring på sajten (alla widgets som görs mm) i flera år så har hon ju stenkoll på mitt arkiv och hur jag utvecklats genom åren. Och vad jag borde vidarutveckla.

Erica skrev så whiteboardpennan glödde.

Betraktade sedan nöjt resultatet och vad vi kommit fram till. Bland annat planerade vi in flera fina temaperioder för vintern och våren 2019.

Jag älskar vårt kontor som mer är inrett som en mysig lägenhet. När arbetsdagen tog slut pep jag hem och fortsatte jobba och slutade inte förrän vid halv elva på kvällen. Alltså typ nyss.

Men imorgon ska jag försöka ta det betydligt lugnare. Gå en promenad med en kompis, besöka barnmorskan och sedan beta av några intervjuer – däribland för Elle Decoration. Kul!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
18 september, 2018

Erica sitter och stirrar oroligt in i spegeln hos frisören Marlene. Clara fotar så hon också syns i spegeln. Ur En Underbar Pod.

Erica har frisörskräck. Hon har vågat säga upp ett fast jobb flera gånger  än hon vågat gå till frisör. Helt obegripligt för mig som tycker att det bästa som finns är att få sätta sig i en frisörstol och bli ompysslad! Vad är väl en klippning jämfört med att ställa på scen till exempel?

För att råda bot på Ericas frisörfobi tar jag med  henne till en salong där hårproffset Marlene jobbar. Vi pratar mod, feghet och vad det ger att våga sätta ner foten medans Erica oroligt sneglar på vassa saxar, sjunger Patrik Isaksson och snöar in på Ola Salo.

Nu vill vi veta – vad är det modigast du har gjort?

 

Erica nyklippt hos frisör. Ur En Underbar Pod

Tack Marlene Eriksson för att du var modig nog att klippa en kund med frisörskräck! Här är alla mina och Ericas tidigare poddavsnitt samlade (senaste först).

Musik: Olov Antonssons Himlen över Hedlunda.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
17 september, 2018

´

Nu är jag hemma efter årets bästa vecka! Fiskeveckan hos mormor. Har inte kunnat ladda upp några bilder medan vi var där eftersom internet i princip är obefintligt. Skönt! Första dagarna hade vi ruggigt höstväder. Jag körde motorbåten

Och rodde så att Anna kunde plocka upp näten. Nu har pappa visat oss så många gånger att vi kan göra allt själv  – från ro ut nät till vittja, rensa och röka. Det är fantastiskt. Vi fick enormt bra fångst.

Och i sjön nedanför huset simmade elva svanar nöjt omkring. De syns som små vita prickar.

Melker är också intresserad av fiske.

När alla nät var vittjade så rökte vi aborren och gjorde fileer av siken.

Och så kapade vi ved och tog ner en massa träd som kommit i vägen för sjöutsikten. Jag körde röjsåg en stund men det skulle jag inte ha gjort för mina fogar straffade mig i flera dagar efteråt. Mest fick jag titta på när de andra jobbade. Orkar ingenting längre.

Men alla gulliga kusiner orkade desto mer och fick hjälpa till med alltifrån att kärra ved till att rensa fisk.

Det är en slitigt uppgift att titta på när folk jobbar. Men nån ska ju göra det också.

Bertil blir säkrare och säkrare med kniven och täljde nu svärd till småkusinerna.

Och medan jag satt på vakt vid fiskeröken plockade de andra lingon och blåbär för fulla muggar.

Mot slutet av veckan klarnade det upp och blev sådär smärtsamt septembervackert. Med gnistrande klara dagar och stjärnklara nätter med norrsken över himlen.

Bertil fick fortsätta öva på att ro och det går bättre och bättre. Minns hur mamma skrek “RO” och “MYNDA” när jag skulle lära mig ro, och tvingade mig att lära mig skillnaden mellan dem. Nu gör jag samma sak. Inget “RO FRAMLÄNGES” här inte.

Vi åkte till vår favoritplats i sjön. Där barnen hittade ett dinosaurieskelett för många år sedan (säkert från någon gammal ren) och det är alltid lika spännande att peta på benen och fundera på vilken dinosaurie de kan ha tillhört.

Barnen gick på upptäcksfärd och eftersom vattnet var så lågt i bäcken kunde de hoppa runt på stenarna. Vi åt mjukkaka och drack varm choklad och njöt av tystnaden och septembersolen.

Det här är det vackraste jag vet. Mil av vildmark och inte en käft så långt ögat kan nå.

Och åt andra hållet den lilla sjön som leder hem till mormors hus.

September alltså. Magisk månad.

Vi hittade fina svampar och lite lingon som barnen samlade i en påse. Sedan rodde vi hem igen.

Det här är utsikten från mormors köksfönster klockan sju på kvällen i september. Det gör nästan ont att titta på.

Jag har haft tio underbara dagar med min systers familj, min pappa och mormor och min systers svärföräldrar. Vi har ätit köttsoppa gjort på älgkött, spelat Rummy, följt valrörelsen, eldat i vedspisen och suttit ute i solen och grillat fläsk. Vi har stannat uppe och pratat sent, barnen har fått vara ute och härja själva och vi har röjt och gjort fint kring gården. Jag hade inte det minsta lust att åka hem igår kväll. Det är ju min bästa plats på jorden. Men jag kommer tillbaka snart igen.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
16 september, 2018

Bröllop i dagarna tre. Jakob har ju alltid varit en ganska osynlig figur här på bloggen. Vi har nog båda varit nöjda med att ha det så. Men det är kul att titta på de få bilder jag lagt upp. Den här är tagen några veckor innan vi gifter oss. Vad jag håller på med är ytterst oklart. Men Jakob är väldigt vacker.

Ett halvår senare ungefär. På barnvälsignelse för min vän Elinas barn. Jakob ser ut som en någon slags rocker i sitt långa lockiga hår och  t-shirten Jesus is my homeboy.

Folk säger att det sista man ska göra är att tatuera in sin äskades namn på armen. För tänk om man skiljer sig? Då tänker jag att tatureringen är det minsta problemet. Är så fint att han är märkt med mitt namn.

Här är vi dagen efter bröllopet. Hemma i pappas trädgård för fika med närmsta familjen. Vi var så trötta och glada och kära.

Långt hopp till vår första egna datenight efter att Bertil hade fötts. Forfarande unga och fräscha och inte en fåra i ansiktet.

Det episka skitåret 2015  – för evigt förknippad med utmattning, ångest och oro. Att säga att det inte påverkade vår relation vore att ljuga. Men just här var jag glad i alla fall. Utanför vår gårdsbutik en solig lördag i augusti.

Sån himla morsa och farsa. Hela förra sommaren regnade bort. Här står vi huttrande och kollar på barnens ponnyridning. Ser mina egna föräldrar framför mig här.

Det går aldrig att få honom att skratta på bild. Men om man fotar i smyg kan man fånga ett genuint leende med de fina skrattgroparna.

Gulligt familjeporträtt på oss från Bertils första skolavslutning. En av de bättre dagarna det här året. Så himla härligt att från och med nu ha en ny tradition att fira. Älskar att vi gått från att vara två tonåringar till snart trebarnsföräldrar ihop.

Det bästa med Jakob är

Hans unika hjärna. Vet ingen som tänker som honom.

Att han aldrig berättar någons hemligheter.

Att han är så tolerant mot mina egenheter. Istället för att tycka att jag ska ändra på mig tänker han ut system som ska göra att jag får det lättare. Som med att hålla ordning, städa, hitta scheman för saker. Sånt som är svårt för mig och som han stör sig på att jag aldrig får ordning på. Men han är superrationell och fokuserar på lösningar istället för kritik.

Att han är så trygg, tar hand om sin själv och sin hälsa och är noll självdestruktiv.

Plus att han är tolerant och oprovocerad av  folk som jag stör ihjäl mig på.

Hans tant-tycke. Alla tanter blir förtjusta i honom. Alla medelåders damer blir ännu mer förtjusta. Ja nästan lite förälskade.  För att han är snygg, vänlig och noll dryg procent  buffel. Plus att han tycker att äldre kvinnor är de vettigaste människorna. Om man nu ska generalisera. Och det tycker ju jag också. Utan att generalisera.

Det jag stör mig på med Jakob

Hans unika hjärna. Vet ingen som tänker som honom.

Att han aldrig berättar någons hemligheter. Inte ens för mig. Jag får ingenting veta om någonting. Och jag är ju en nyfiken typ, till skillnad från min man!

Och så stör jag mig på att alla tror att det är jag som är vildhjärnan, med högtflygande drömmar och massor av impulsivitet. Jag tycker att det snarare är Jakob som är så. Och jag som är den tråkiga realisten som håller honom kvar på jorden och kommer med invändningar.

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
15 september, 2018

Bröllop i dagarna tre. Jag läste nyligen om en stor bloggare som hade möhippa utan sina systrar. När en läsare frågade varför hennes systrar inte var med på hippan (med exklusiv utlandsresa och massa påkostade aktiviteter ) så svarade hon att de inte haft råd. Ingen skugga över bloggaren i fråga – kanske var det helt okej för hennes systrar. Men i min värld är det här bara ett tecken i raden på att den här bröllopsgrejen blivit helt sinnessjuk.

Om det inte är exklusiva destinationer för själva bröllopet så är det möhippor med så dyra aktiviteter att gästerna måste punga ut med flera tusen. Det är oerhört exkluderande och jag funderar på hur det blir för alla de vänner som inte har råd att följa med? Jag kan inte tänka mig att det är viktigare för bruden att möhippan blir exklusiv – än att få fira den med sina närmsta vänner?

Jag har varit med och ordnat möhippor och där brukar taket ligga på 300-400  kronor per medverkande. Om man pluggar, har småbarn, är arbetslös eller bara har en låg lön – så är det ändå mycket pengar att lägga ut. (Speciellt om man sedan måste resa för att ta sig till själva bröllopet, övernatta osv).  Jag har många kompisar som absolut inte skulle kunna lägga mer än så.  Och så kommer då alla dessa möhippor där man inte ens vara med och fira en vän eller släkting för att aktiviteterna som bestämts är för dyra? Det är helt förfärligt!

Visst är det härligt att ordna en riktigt påkostad fest. Om man har de pengarna. Men det finns något sorgligt över att tömma hela sparkontot eller belåna sig för att kunna ha råd att ta in både fotograf och kamerateam (!) kitta upp brudtärnorna, näbbar, och hela festlokalen. Slanta upp för en rejäl morgongåva, för att göra naglar, fransförläning och hårförlängning, brun utan och frack och fan och hans moster. Allt för en enda kväll. Viktig och minnesvärd absolut  – men inte omöjlig att genomföra med en betydligt mindre budget.

Hela bröllopsgrejen har blivit så himla upptrissad. Som att alla lägre samhällsklasser ska titta på hur överklassen festar. På kungafamiljens bröllop, på kändisarna man läser om. Som man tror är någon slags rimlig standard att nå upp till. Att alla dessa bisarra och påkostade seder och traditioner man läser om i bröllopstidningar är traditioner som ska följas. Trots att de flesta av dessa “traditioner” knappt har ett decennium på nacken i Sverige. Och trots att gemene svensk inte ens har den typen av pengar.

Jag är rädd att drömmen om det perfekta bröllopet kan bli som barns drömmar om en perfekta julafton. Alla ska vara enormt lyckliga och man ska få exakt allt man har önskat sig av tomten. Det är som dömt att bli besviken. Orimliga förväntningar och massa pengar nedplöjda i en enda kväll, kan framkalla en tung baksmälla när det är dags för verklighetens kranka blekhet.

Kom ihåg. Det är inte så jäkla noga med bröllop. Det viktigaste är faktiskt inte ens ett minnesvärt bröllop. Det viktigaste är att fylla resten av sitt äktenskap med fina minnen.  Och det kan man göra vilken vanlig vardag som helst.

Så blir festen bra för brudparet!

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest
14 september, 2018

Bröllop i dagarna tre. Jag är så glad för att våra föräldrar inte höll på att lägga sig i våra bröllop. Varken mina eller Jakobs föräldrar hade  några “riktiga” bröllopsfiranden – och därför heller inte en massa föreställningar om hur vi skulle göra med vårt. Det var väldigt skönt. Som brudpar är det ju inte så välkommet när svärmor, syster och tre olika kusiner ska vara med och bestämma hur festen ska bli. Jag har så många exempel från mina vänner, på hur bröllopet blivit en källa till irritation och bråk i släkten – när någon ska lägga sig i och sedan blir stött när deras förslag inte tas hänsyn till.

4 saker att tänka på för att göra bröllopet trevligare för brudparet

  • Lägg dig inte i planeringen. Du har inget att säga till om vad gäller bordsplacering, datum eller meny. Le, se glad ut och nicka instämmande.
  • Håll gärna tal. Men håll aldrig längre tal än två och en halv minut. Det blir outhärdligt långsamt om du inte är fantastiskt rolig. Men skriv gärna ner talet och ge bort till brudparet efteråt. Man minns nästan ingenting från sitt eget bröllop – men vill gärna ha med sig det där fina talet för framtiden
  • Håll paketen enkla. Köp ingen vas som brudparet inte har önskat sig, eller en tavla du inte vet om de vill ha. Om du är osäker – välj ett presentkort på en god middag eller på en affär som har det mesta. Eller så jobbar du Soparnos-style och lägger lite sedlar i ett kuvert. Alltid mest uppskattat. Hellre ett personligt kort som medföljer och så en present som är mer allmänt hållen.
  • Tänk på att bröllop skiljer sig från andra fester. Meningen är inte att du som gäst ska vara nöjdast och ha roligast. Meningen är att brudparet ska ha roligt och vara nöjda efteråt. Gör allt för att höja stämningen – istället för undra när underhållningen egentligen sätter igång?

Vad jag lärt mig av att leva med samma man sen jag blev myndig

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på pinterest

Sök på underbaraclaras.se