Month: augusti 2016

Med sommaren sett lite i bakspegeln kan jag konstatera att hur trevligt det än är att vara ledig mår jag som bäst när jag jobbar! Jag råkar ju ha ett helt fantastiskt jobb, även om jag glömmer bort det ibland. Det får förstås inte vara för mycket, men sådär lagom ansträngande dagar gör mig balanserad, klar i knoppen och håller mig långt ifrån grubblerier av allt för allvarlig sort.  Sånt som jag annars kan fastna i. Det känns så fint att få känna att hösten kommer med full fart och att den är bra för mig. Och det känns så skönt att Sommarpratarna pratat färdigt, att ordinarie programledare är tillbaka i Studio Ett, att tågen går på helgerna igen, att barnen är på förskolan och att Det Politiska Spelet börjat om så att jag har något att lyssna på under mina hundpromenader.

Önskar att alla fick känna pepp inför vardagen. Livet består ju ändå mestadels utav den.

Jag älskar att göra och framförallt äta hemmagjord glass. Förra året önskade jag mig en glassmaskin i födelsedagspresent. Typiskt en sådan där present som bara blir stående i ett skåp kan man tänka. Fast så blev det verkligen inte – den används ofta. Jag förvarar de frysta skålarna i frysboxen så att de alltid ska vara kalla och inom en 30-40 minuter kan jag ha färdig glass!

Och allt blir ju så gott med äkta grädde, vanilj och våra egna gula ägg som gör vaniljglassen saffransfärgad. I helgen ville jag festa till det lite för barnen och gjorde glass till fredagsmyset. En sort med lakrits och en sort med jordgubb. Samma grundrecept men olika smaksättning!

Söt lakritsglass

Print

Ingredienser

• 1 1/2 dl mjölk

• 1 ägg

• 1/2 dl socker

• 1 1/2 dl vispgrädde

• 3 msk lakritspulver (jag använde detta från Mill&Mortar)

Print

Gör så här

• Koka upp mjölken. Dra av plattan och häll i lakritspulvret. Rör ut eventuella klumpar. Vispa ägg och socker. Häll det i den avsvalnade mjölken. Låt sjuda tills det tjocknar något. Det får inte koka. Låt svalna igen och blanda i den ovispade vispgrädden. Kör i glassmaskin i ca 30 minuter.
• Avsluta med att strössla ner lite mer lakritspulver och eventuellt någon flinga havssalt på toppen. Har du ingen glassmaskin får du räkna att infrysning tar 2-3 timmar minst. Frys i en låg, vid låda och rör om en gång i halvtimmen.

Jordgubbsglass

Portioner: ca 8 dl färdig glass Tid: ca 60 minuter (längre utan glassmaskin)

Print

Ingredienser

• 1 1/2 dl mjölk

• 1/2 tsk äkta vaniljpulver

• 1 ägg

• 1/2 dl socker

• 1/2 dl vispgrädde

• 4 msk jordgubssylt

Print

Gör så här

• Koka upp mjölken. Dra av plattan och häll i vaniljpulvret. Rör ut eventuella klumpar. Vispa ägg och socker. Häll det i den avsvalnade mjölken. Låt sedan sjuda tills det tjocknar något. Det får inte koka. Låt svalna igen och blanda i den ovispade vispgrädden.
• Kör i glassmaskin i ca 30 minuter. Precis när glassen börjar vara färdig tillsätter du jordgubbssylten och låter maskinen köra runt några varv. Har du ingen glassmaskin får du räkna att infrysningen tar 2-3 timmar minst. Frys i en låg, vid låda och rör om en gång i halvtimmen.

Jordgubbsglass med smultron

Egen isglass från fruktfatet

Hemgjord glass av björnbär

Skogspromenaderna med hunden tar allt längre tid den är årstiden. Jag stannar och plockar svamp och alla bär jag ser. Att varje morgon fylla munnen med några nävar blåbär måste ju göra underverk för  immunförsvaret tänker jag mig.

Något annat jag plockar varje höst är enbär. Det tar två till tre år för enbäret att gå från omoget grönt till blått och redo att plockas. Och busken sticks förfärligt – men man behöver ju inte sådär hemskt många bär egentligen.  De ger ju så otroligt mycket smak! Jag brukar ta någon näve med mig hem och lägga på ett tefat där de får torka. Gott i viltgrytor eller till enbärsdricka såklart.

Lingon är roligt att plocka – på en kort stund har man fyllt en liten spann. De sitter tätt ihop på riset och orkar man inte rensa dem på en gång (är knappt något att rensa visserligen) så kan de utan att bli blöta ligga i kylen någon vecka i väntan på att man ska få ork.

Under alla år av promenerande i skogarna runtomkring byn har jag upptäckt en del fina kantarellställen. Springer jag på något sådant så plockar jag också.  Det är en sådan lyx att kunna svänga ihop en kantarelltoast till lunchen!  Hösten är en fantastiskt tid!

Åh vilken härlig helg jag haft. Jakob har varit borta på yogakurs så jag har passat på att ha min bästis Elina på besök. Barnen sov hos sin farmor så vi fick vara tillsammans och prata i 24 timmar. Ljuvligheter. Jag är lite hes idag.

Trots sol och ganska sköna grader känns det höstigt i luften. Jag plockar svampar, rönnbär och lingon på skogspromenaderna och det känns plötsligt roligare att dekorera med kvistar än rabattens sista rosor och snittblommor.

Har ni förresten sett vilken härlig stol jag fyndade på loppis i sommar? Perfekta cremegula färgen.

När vi ses äter vi alltid massa sushi. Köper den största familjesushin – fast delar den på två personer.

Vi har promenerat, pratat, promenerat igen och hetsätit onyttiga saker. Och när jag vaknade imorse, strax efter nio gjorde jag frukost på grejer från gården.

Jakobs surdegsbröd, våra grönsaker, smoothie på våra bär och lite annat smått och gott. Nu har småttingarna kommit hem från farmor och jag  känner mig sockerbakfull och väldigt trött men glad över en kompishelg där sommarens alla händelser har debriefats i detalj.

Jag känner mig allergisk mot hela den här självhjälpstrenden. Där man kolla sig själv i spegeln och högt säga att man är värdefull, klok och vacker. För om man inte känner sig så kan det snarare förstärka ens dåliga mående. Det blir ju så förljuget!

Däremot tror jag på att försöka ändra på den där inre dialogen. När jag noterar vad andra gör och sedan jämför med mig själv och tolkar allting till min nackdel. Jag gör det där ganska ofta och är en oerhört sträng domare. Några tankar jag jobbar på att förändra mitt förhållningssätt till:

Tanke 1: Hon är så ordentlig och jag är så slarvig och rörig. Tanke 2: Ja, men hon kanske är strukturerad för att hon behöver vara strukturerad? Jag har ju en förmåga att kunna finna arbetsro i vilket kaos som helst. Anledningen till att jag inte är så strukturerad kanske är för att jag inte har det behovet utan kan fixa vardagen på volley?

Tanke 1: Han är så duktig på att träna på lunchen medan jag bara sitter framför datorn. Tanke 2.: Å andra sidan har jag precis avslutat ett uppdrag som drar in viktiga pengar i företaget. Att göra det var min klokaste prioritering just nu och en kort lunch var ända sättet att hinna fixa det på.

Tanke 1: Alla verkar ha så mycket energi att träffa vänner och hitta på roliga projekt. Men jag vill bara ligga i sängen och kolla på Gilmore Girls när jag är ledig.  Tanke 2: So what? Jag genomför ju utmanande, roliga projekt på mitt jobb.  Så att peta naveln och nöta på soffkuddarna är precis lagom stimulerande när jag är ledig.

Tanke 1: Hon lyckas hålla så rent och prydligt medan mitt hem är ett kaos. Jag borde verkligen skärpa mig. Tanke 2: Fast dygnet har ju bara 24 timmar så jag får ju välja mellan att rensa källarförrådet eller skriva på min nya bok. Förmodligen har hon inte skrivit på sin nya bok – och det är därför hon har tid att hålla rent och prydligt. Och min lediga tid kan jag inte ägna åt att städa. För jag behöver få ligga i sängen och se på Gilmore Girls. Se föregående punkt.

Tanke 1: Jag är så misslyckad och klen som har fått en utmattningsdepression. Jag måste skärpa mig och bli starkare och uthålligare. Tanke 2: Fast anledningen till att jag blev utmattad var ju för att jag varit alldeles för stark och uthållig alldeles för länge. Och det vore ju väldigt misslyckat att fortsätta på precis samma sätt.

Ja sådär fortsätter det. Två olika tankar om precis samma sak. Varenda negativ tanke försöker jag bemöta med ett logiskt, sansat argument. Jag försöker mamma mig själv. Klappa mig själv på kinden och heja på mig själv istället för att kritisera. Det finns en anledning att livet är som det är. Och den anledningen är inte att jag är värdelös, lat eller otillräcklig.

Jag skrev en text i vintras om att låna Guds blick och se på människor med oändlig kärlek. Jag försöker låna Guds blick för att se på mig själv på samma sätt.

Skinkstek i ugn känns som en sådan där rejäl husmoderlig rätt. Jag vet inte hur många skinkstekar vi har haft liggande i frysboxen sedan höstslakten förra året. Men nu är vi inne på de sista. Den rätt jag oftast gör av dem är olika former av ugnsstekta skinka. Tricket för att det inte ska bli torrt är låg temperatur och lång tid i ugnen. Här är mitt bästa recept på skinkstek.

Skinkstek

Print

Ingredienser

• 1/2 kilo skinkstek

• 1/2 dl havssalt

• 3 vitlöksklyftor

• 4 msk olivolja

Print

Gör så här

• Sätt ugnen på 150 grader. Klappa in saltet och krossade vitlöksklyftorna på steken. Lägg skinksteken på ett galler och ringla olivolja över. Skala potatis, rödbetor och morötter och skär i mindre bitar och lägg på en plåt. Ringla över olivolja och salta. Ugnsstek skinkan i ca 90-120 minuter minuter eller tills innnertemperaturen nått 70 grader.
• Placera rotsaksplåten under skinksteken, så att de goda köttsafterna hamnar ovanpå. När steken är färdig – ta ut den och höj temperaturen till 200 grader. Hyvla över lite smör och kör in den i ugnen igen och åt gå i tio minuter så att den får fin färg. Låt sedan steken vila i aluminiumfolie tio minuter innan den skärs upp.
• Servera steken med sallad, brunsås eller någon crème fraischebaserad dressing lite beroende vad du är sugen på!

När jag var arton år fick jag en hund i födelsedagspresent. Min röda cockerspaniel Sixten. Hela sommaren gick jag upp på nätterna för att låta honom kissa. Och på dagarna övade vi inkallning, gå i koppel och pälsvård. När hösten kom steg jag upp en halvtimma tidigare än annars för att gå med honom innan skolan. Oftast vid sextiden. Och skyndade mig hem efter skolan för att hålla honom sällskap. En ganska stor uppoffring för den som är arton år ung.

Idag tänker jag på hur fantastiskt det är att jag faktiskt fick en hund. Att mina föräldrar lät mig. Jag – allergibarnet – som längtat efter djur hela min uppväxt. Som hållit till godo med fiskar, krabbor, ålar och annat äckel (som jag verkligen älskade). Jag fick tillslut en hund. Vilken lycka – och hjälp vad jag växte.

Nu växer mina barn upp med hund och höns och grisar och kelar med kycklingar. De vet ingenting annat. Och det är fantastiskt att ge dem den möjligheten. Men jag undrar om de kommer förstå hur lyckligt lottade de är? Att fått ha djur i sitt liv, lära sig sköta om, inte vara rädd för. Kanske växer de upp till två stadsråttor som skyr landsbygden, gummistövlar och gödsel? Eller så får livet på landet en extra stark dragning? Men bara vetskapen om att jag ger dem något som jag själv inte kunde få under min uppväxt känns ganska fantastiskt.

Tack för allt, lille Melker

Nu när trädgårdens rosor sjunger på sista versen passar det perfekt att göra rosensocker! Gott som smaksättning i efterrätter, te eller dekoration. Fin gåbortpresent dessutom! Plocka bladen från starkt doftande rosor och varva dem i en burk med socker. Stäng locket och låt stå. Jag tycker att det är fint när bladen är kvar i burken men man kan också sila bort dem efter några veckor.

På precis samma sätt kan man också göra lavendelsocker och syrensocker! Ja faktiskt av alla väldoftande, ätliga blommor.

Rosenvatten i bakning

Drömmen om en rosenträdgård

Nu tänkte jag dela med mig av den ultimata jeansguiden till er som förtvivlar! Under några år där kring tjugo jobbade jag i klädbutik. Det var väldigt roligt att hjälpa kvinnor att få fina kläder som satt perfekt. På den här tiden hade jag ju jeans ganska ofta och blev himla bra på att hitta rätt modell till rätt tjej. Idag har jag faktiskt bara ett enda par jeans. De används inte ofta men jag är väldigt nöj med modellen!  Här kommer mina bästa tips för att hitta och sköta jeans.

• Alla jeans går ut sig. Regeln är ju mer stretch, desto större blir de 
• Köp aldrig jeans som sitter lagom. De kommer garanterat att bli för stora. Köp den minsta jeansstorleken du kommer i. Då går de ut sig ca en storlek, beroende på mängden stretch.
• Jeans krymper mest på längden i tvätten. Var noga med att inte ta dem för korta.
• Tänk på att storleken på jeans varierar enormt mellan märken och modeller. Lägg på minnet att märken från t.ex. Italien är små (som exempelvis Fornarina). Italienskorna är ju så små!
• Om dina jeans sitter bra i midjan men är för stora i benen tycker jag att du ska prova en högre modell. Jag måste ha jättestorlekar när jag har låga jeans, för de knäpps vid höften där jag är som bredast. Men då blir de istället för stora över ben och rumpa. När jag började med höga jeans, som knäpps där jag är som smalast, ovanför naveln, kunde jag minska flera storlekar. Ha faktorer som dessa i åtanke när du handlar. Det är inte dig det är fel på! Men den jeansmodell du provar kanske bara inte passar din kroppstyp.
• Har du köpt ett par jeans som är snortighta, och vill töja ut dem snabbt? Spraya dem lätt fuktiga med vatten och bär dem tills de torkar. Då går de ut sig ordentligt. Tvätta dem inte heller förrän du använt jeansen ordentligt. Då sitter de bäst.
• Har du köpt jeans som blivit för stora.? Tvätta dem absolut inte varmt, eller torktumla för att krympa dem. Risken är att du förstör stretchfibrerna. Detta gör att jeansen blir ännu större. Lägg dem istället i riktigt kallt vatten någon timma. Ta sedan upp dem och låt de plantorka. Då brukar de krympa ihop igen.
• Har du köpt mörka jeans utan slitningar? Vänta med tvätten några månader. Ja, jag vet det låter sunkigt men tro mig. När du sedan tvättat dem framträder fantastiska slitningar.
• Tvätta alltid jeans ut och in.
• Knäpp alla knappar och dra igen alla dragkedjor vid tvätt
• Tvätta aldrig stretchjeans med sköljmedel, det förstör stretchen (sköljmedel är förresten dumt för miljön så skippa det helt).
• Torka byxorna hängande – tumla inte och använd inte torkskåp.
• Tvätta inte jeansen för ofta. Häng ut dem på vädring istället. Gnugga bort fläckar med lite yes på en trasa. Det vanligaste sättet att förstöra jeans är att tvätta sönder dem.
• Om gylfen är trasig och glider upp, fäst en metallring (sådana som sitter på en nyckelknippa) i metallbiten du drar med. Haka sedan fast ringen runt den knapp som sitter överst i alla jeans. Knäpp den och du har nu låst dragkedjan! Funkar även med riktigt stark tråd.
• Slutligen och viktigast: Alla kvinnor får en fettvalk eller tio (i varierande storlek) ovanför byxlinningen. Det är meningen. Vi är byggda så. Se till att handla jeans i en butik med bra provrum och trevlig hjälpsam personal. Att köpa jeans kan vara ett riktigt helvete om man ska göra det helt själv.

Är det något jag skulle rekommendera alla som har en trädgård att göra så är det att plantera massor av smultronplantor. Fin som marktäckare eller kantväxt i rabatter – och helt underbart för barnen att gå och äta från plantorna. De ger ju bär i flera månader!

Med jordgubbar kan jag bli lite snål och vill inte att barnen ska äta upp alltihop så att jag inte får någon sylt till vintern, men med smultron som är godast färska får de äta hur mycket som helst! Och så får jordgubbarna vara ifred. Det får bli dagens trädgårdstips!

Jag finner det rörande med människor som bor i stora städer, åker kollektivtrafik, handlar ekogrönt på ICA Nära och betraktar sig själva som miljöhjältar för att de inte äger en bil. Kanske moraliserar de över folk som tar inrikesflyg och säkert har de ibland självgott kläckt ut sig ”Det är ju faktiskt mer klimatsmart att bo i stan än på landet!”

Det är lätt att sitta på höga hästar och vara klimatsmart när du bor i en stad. Men det är ingen hjälteinsats du håller på med. Det är minimikrav. Tro fan du ska åka tåg! Du bor ju mitt i smeten. Ska du från Stockholm till Göteborg är det inte ens ett byte bort. Men testa att ta tåget till Berlin nästa gång du ska på viktigt möte och upplev i realtid hur det är för en Kirunabo at ta sig till huvudstaden utan att flyga. Och anledningen till att du kan bo i stan och välja på tretton sorters smör i butiken är att någon annan bor i glesbygd och håller kossor och kärnar detta smör. Någon som själv får färdas tre mil till närmsta samhälle för att eventuellt få tag i en ekologisk banan och självklart köra bil för att bussturerna är indragna. Någon vars byaskola är nedläggningshotad och vars närmsta vårdcentral befolkas av stafettläkare. Någon vars vackra utsikt förstörs av en vindkraftsspark och som betalar lika mycket i skatt som resten av Sveriges befolkning men inte får tillgång till samma service. Utan istället moraliserande från ”klimathjältar” till stadsbor som minsann åker buss till jobbet och köper KRAV-märkt mat.

De kommuner i Sverige som bidrar mest till landets välfärd är också de fattigaste. Det är i norrland dessa kommuner finns. Det är här man skövlar skog, bryter malm och dämmer våra vatten. Och trots att Norrland har ett energiöverskott satsas stora pengar på att bygga vindkraftverk. Vår natur är ett lekstuga för statliga bolag – där de likt själviska, självsvådliga femåringar går in och möblerar om lite som de vill.  Sverige har precis som det Brittiska Imperiet byggt sin rikedom på att hålla kolonier. Men vår koloni heter inte Indien eller Rhodesia – den kallas för Norrland. Det är de norrländska naturresurserna som är anledningen till Sveriges hela rikedom. Och precis som i kolonierna tas rikedomen därifrån och pumpas in i de regioner där de styrande sitter.

När Lotta Gröning menar att Norrland borde göra som Skottland och kräva självständighet, väcker det upprörda känslor men också roat förakt från kolonialmaktens företrädare. Vad vill de där vildarna från norr? Vad är det att bråka om 40 arbetstillfällen på Vattenfall i Jokkmokk? Deras svar visar på okunskap. Det handlar inte om fyrtio arbetstillfällen utan om århundraden av plundring. Och ett norrland som befolkas av människor som är trötta på att ses som en belastning, när de i själva verket är en tillgång.

Men ilskan riktas inte bara mot företagspampar och politiker i storstaden. Det handlar också om okunskapen hos gemene stadsbo. Som vill köpa svenskt, ekomärkt och grön el. Men som inte värdesätter de regioner och människor som möjliggör allt detta. Och inte själva vill vara med och producera det. Och definitivt inte vill drabbas av baksidorna som följer.  Ve den som monterar vindkraftsverk vid deras sommarhus i skärgården eller förvandla deras strövområde till en gruvbrytning.

Med rötterna i Jokkmokk har jag på nära håll känt det jäsande missnöjet. Tålamodet har prövats länge nog och människor har tröttnat. Sverige kommer på sikt att få betala dyrt för denna segregation mellan landsbygd och stad. Mellan norr och söder.

”Man kan inte förvänta sig att man ska kunna bo precis vart som helst i Sverige” menar skribenter och makthavare. Och tänk att precis så tycker jag också! Man kan inte förvänta sig att man ska kunna bo överallt. Det finns områden i landet som är direkt olämpliga att befolka. Allra orimligast är att tro att man kan bo i Stockholmsregionen. En stad som varken kan försörja sig själv på energi eller mat. Som är helt beroende av att landsbygden och framförallt norrland betjänar den. Stan har ju inte ens bostäder till sina invånare! Förklara för mig varför vi satsar på en region där man varken kan bo eller äta sig mätt? Varför vi flyttar resurser och arbetstillfällen dit?

Stockholm skulle inte klara sig mer än någon dag utan pålitliga leveranser från kolonin. Människor vill befrielse från kolonialmakten. Missnöjet mullrar som åska i norr. Winter is coming.

I tonåren när jag skulle fixa “lunch” blev det ofta varm choklad och doppade mackor med mjukost. Det var liksom så långt min kokkonst sträckte sig. Ja, man kan fnysa åt det i efterhand men jag tycker fortfarande att det är barnsligt gott. Men nu försöker jag göra något lite matigare. Så istället för en macka med mjukost som i tonåren svängde jag idag ihop en matig laxwrap med Kavli MildOst. Rackarns gott!

Tänkte att jag skulle passa på att bjuda på receptet.

Bred mildosten (det funkar säkert lika bra med räkost eller kräftost till det här receptet) på ett mjukt tunnbröd. Lägg på några salladsblad. Skiva några körsbärstomater, en halv avokado och lägg på mackan tillsammans med några skivor kallrökt lax. Salta, peppra och snurra ihop! Mums!

Ps! Kavlis smidiga mjukost tillverkas i Sverige av riktig ost! Inget hittepå eller konstigheter alltså. Sånt gillar jag!

Det är så roligt att ha börjat videoblogga lite mer. Bara under sommaren har jag haft över hundra tusen visningar! Tack för att ni tittar.  Nu är det dags för en ny vlogg där jag svara på era frågor. I veckans avsnitt pratar jag om varför Unicef skickar kändisar till Afrika, hur det går med utmattningsdepressionen, bästa tipsen för höstpepp och lite annat smått och gott.

Kom ihåg att prenumerera på min youtubekanal Underbaraclara för att inte missa några uppdateringar !

Tittade på gamla bilder från Indien igår. Andamanernas turkosa vatten ser (och var) visserligen paradisiskt men resan i sin helhet var hemsk. Jag var nitton eller tjugo år när jag och Jakob åkte iväg på vår luff. Var inte alls förberedd på allt elände och all fattigdom vi skulle se i norra Indien. Kände mig otrygg och rädd för männens blickar och tafsande. Blev sjuk efter någon vecka och var sjuk ända tills vi reste hem. Kom bara blod när jag gick på toaletten och ständiga magkramper. Jag tappade sju kilo på sex veckor. Min mamma var sjuk under den här tiden och jag borde kanske inte ha åkt hemifrån alls när jag ändå kände mig så knuten till hemmet. Hemlängtan var fruktansvärd.

Minns hur vi satt på stranden när det blivit mörkt och pratade om Kalvträsk och Stenträsk med längtan i rösten och hur jag mest av allt ville svänga in på mormors snötäckta gård med bilen. Och så tittade jag upp på stjärnhimmeln och tänkte att det i alla fall var samma stjärnor som mormor ser från sitt fönster.

Känslan när jag kom hem från Indien var att jag avskydde landet. Ja, eller egentligen fattigdomen, aggressiviteten, kvinnosynen. Jag kunde knappt se allt det fantastiska som också fanns – för jag hade mått så dåligt under tiden jag var där. Jag var nog helt enkelt inte riktigt mogen för resan när jag var 20 år.

Men då förstod jag inte det – då trodde jag att det handlade om att jag bara inte passade för äventyr och resor. Någonsin. Att det bästa vore att hålla sig hemma för gott. Men på min Kenyaresa i april blev jag verkligen omvänd. Jag älskar äventyr. Och jag klarar av det. Och jag vill uppleva fler.

Nu har det gått några år och nu älskar jag Indien och vi kommer att resa tillbaka. Och då tar vi med oss våra barn. Den här gången gör vi om och gör bättre.

Något jag ofta gör är asiatiska färsbiffar. Alltså biffar med lite asiatisk kryddning – supergott. Vi har ju fläskkött i parti och minut eftersom vi har egna grisar. Jag börjar med att mala färsen.

Och vräker på med fisksås, vitlök och rejäla knippen koriander. Och så lite chili.

Formar till biffar och steker dem i smör

Sedan serverar jag med lite grönt! Vanligtvis äter vi vår egen potatis men sist jag lagade mat hade jag skafferi -tömning och tog alltså rätt på lite ris. Gott med japansk soja och sötsur sås till

Du behöver (4 portioner)

500 gram fläskfärs

1 kruka koriander

3 vitlöksklyftor

Fisksås, salt, peppar och chili.

Gör så här

Blanda färsen med hackad koriander. Riv vitlöksklyftorna och blanda i smeten. Salta, peppra och addera chili och fisksås. Snåla inte på fisksåsen! Smält smör i en stekpanna och stek en liten bit färs för att känna att den är lagom kryddad. Forma sedan till biffar och fräs på. Servera med ris och sallad eller potatis.

Jag har haft ett par fruktansvärt intensiva arbetsdagar sista tiden. Bland annat fotar vi upp min och Annakarins nya bok som kommer i vår. Och min hjärna klarar inte riktigt det arbetstempot efter utmattningsdepressionen. Så idag är en sådan där mellandag när jag bara måste ligga i sängen och inte prata med någon och inte åstadkomma något. Glad att jag då har lite skrivjobb jag kan göra nedbäddad under täcket. Har kokat en stor balja te och doppar veteskorpor och småkakor som blivit över från ett jobb. Det blir en bra onsdag!

Idag hade jag ett uppstartsmöte inför hösten med min vän Erica som börjar jobba med mig nu. Vi var i hennes fina sommarhus som nog har några hundra år på nacken.

Så härligt att åka och ha möte i en annan by istället för att ses inne i stan och behöva jäkta runt.

Erica har så mysigt och egensinnigt inrett

Tror inte det finns en rät vinkel i hela huset och det är ju lite av charmen!

Fina små barnkammare under snedtaken.

Med blommiga tapeter och sänghimlar

Gjorde längtan efter ett eget sommarhus lite starkare hos mig!

Fint gammalt klädskåp med inristade initialer

Erica bjöd på lunch, vi planerade och strukturerade och när hela dagen gått åkte jag hem igen på vindlande skogsvägar. Bästa sortens kick off!

Vad jag känner mig rik när jag har mina egna bär! Efter senaste årens larm om magsjuka och andra otäcka åkommor till följda av folk som ätit frysta köpta bär känns det ännu viktigare att ha sina egna. Till smoothies, pajer och sylt. Men framförallt smoothies. Hur kul är det att behöva koka bären innan man äter dem, som Livsmedelsverket förespråkar?

I år gav mina nyplanterade vinbärsbuskar knappt ett enda bär – men nästa sommar kanske jag får lite skörd i alla fall. Frysta vinbär som mixas med en mogen banan blir en härlig uppfriskande glass!

Bland mina recept finns flera tips på goda smoothies, till exempel några av mina favoriter – smoothie med jordgubbar och smultron och tips på en smoothie med banan och jordgubb.

Plötligt har kvällarna börjar bli mörka igen. Vid tiotiden skymmer det ute och jag tänder varje ljusstake och fotogenlampa jag äger. Lika mysigt varje höst om än lite vemodigt att gå mot mörkare tider.

Plötsligt får jag ett sådant lugn i kroppen. Lugn att ligga inne och ta det lugnt istället för att bara vara ute och arbeta och pyssla på med olika grejer i trädgården.

Hoppas ni har haft en fin lördag allihopa. Jag har tagit det extremt lugnt och mest skrotat på här hemma, förutom en kort utflykt till en loppis där jag fyndade två fina gamla trädgårdsstolar. Ska visa dem någon dag.

Jag gör en tidig lördagskväll ikväll för redan 05.00 imorgon åker jag hemifrån för att köra till Noliamässan och Piteå för föreläsningar. Jobbigt när man är morgontrött –  men en dag med många mil i bil med Annakarin är aldrig fel!

Är det inte märkvärdigt att man kan känna sig så fin bara av att ha fått lite färg på näsan och solblekta slingor? Augusti måste vara den fräschaste månaden. Speciellt när jag rycker upp mig lite efter semestern. Börjar tvätta håret regelbundet, använda nagelborste för de jordiga sorgkanterna och stryker på lite läppglans. Allt blir liksom fräscht och härligt i jämförelse med den bedrövligt sunkiga sommaren när jag går i samma kläder varje dag och helst inte duschar alls…

Idag har jag varit i Umeå för första gången på nästan tre månader. Förtydligar: Det var alltså typ TRE MÅNADER SEDAN jag besökte stan. Har inte känt behovet av affärer och folkliv förrän nu. Men idag var det intervju och två plåtningar och diverse inköp till jobbet på schemat.

Och nu är min första riktiga hela arbetsvecka slut och jag är trött så att ögonen går i kors…ska blir skönt med helg! Ha det fint allihopa

En bra tid för ljuva pasteller