Oxveckorna. Den tunga tidsperiod som kommer efter en lång ledighet, när det är långt till nästa ledighet. Uttrycket härstammar från det gamla bondesamhället och syftar på att man under denna tid får slita som en oxe. Förr räknade man ofta oxveckorna som tiden från annandag jul och nio veckor framåt. Då hamnar man på den 28 februari. Sen inträder en mildare vinter när dagarna blir längre och solen börjar värma.
Just nu befinner vi oss alltså i början oxveckorna. Dessutom på väg in i en lågkonjuktur. Börsen gapar tom efter julen. Allting är dyrt (särskilt elen) och möjligheterna till utsvävningar och lyx är för de flesta inte särskilt stora.
Så vad ska vi göra av oxveckorna då? För att stå ut? Bor man i södra Sverige kanske tankarna börjar vandra mot våren. Men vi som bor i norr vet att våren dröjer länge än. Fram tills dess ligger snön tjock och den tid vi är i just nu är den bistraste och kallaste vintern. Här gäller det att inte drömma iväg allt för mycket – för då blir man bara otålig och olycklig. Dessutom behöver man hjälpa kroppen och sinnet i den extrema väderlek som är. Istället för att leka vår.
Sista dagen på jullovet kände jag en sån tomhet. Tiden fram till jul må vara kall och mörk men den strävar hela tiden mot ett mål. Allt man gör är en del i en stegring som leder mot julhelgens crescendo i mys, god mat och umgänge. Men nu efter tjugondag knut, då tappar jag ofta lite styrfart. Samtidigt som jag ändå vill framåt: igång med min träning, igång med bättre matvanor, igång med en balanserad vardag…
Jag pratade med min vän Elina om det här och vi beklagade oss över samma sak. Över hur tomt det blir när julen städas ut. När stjärnorna slocknar i fönstren och alla goda dofter från gran, hyacint och pepparkakor tonar ut. Men man borde väl kunna göra något mysigt också av den här perioden? Istället för att riva av julplåstret liksom försiktigt låta den trappas ut steg för steg. Ja, så ska jag göra! En aktiv plan för mysigare oxveckor.
Hur jag tänker förgylla oxveckorna
Jag ska behålla julstjärnorna i fönstret. De ger ett vackert sken under mörka kvällar. De får i alla fall hänga januari ut – kanske längre. Varje år när jag plockar bort dem för tidigt känns hemmet så kalt ogästvänligt. Det felet ska jag inte upprepa.
Jag ska plocka bort allt tomterött och såklart allting riktigt juligt – men ersätta med vinrött, brunt och andra dova färger. Behöver ännu ett tag känslan av ombonad och trygghet.
Jag ska ta in nya fång ris – men av tall eller en istället för gran. Och låta det vintergröna fortsätta pryda fönster och bord.
Istället för tung julmat eller lätt vårmat ska jag laga varm, kryddig och billig mat. Som samtidigt är full av grönsaker och nyttigheter. Linsgryta, köttsoppa med klimp, olika redda grönsakssoppor med mjukbröd. Rotsaker i ugn, långkok av kyckling eller lamm i min römertopf. Sånt kött jag har mycket av i frysboxen.
Jag ska tillreda rykande heta drycker i överflöd – för värme och tröstande verkan. Golden milk, stora tebaljor, chaite, latte…
Jag ska köpa julnötterna som reas ut på mataffären och ställa fram i nya skålar.
Jag ska fortsätta tända stearinljus i överflöd.
Jag ska göra utflykter med familjen och njuta av vintervädret.
Jag ska bjuda hem kompisar på söndagsfika. Nej, glöggmingel är kanske inget för oxveckorna. Men att sitta och kura en eftermiddag och småprata runt ett fikabord – det uppskattar jag precis lika mycket.
Jag ska gå långa promenader med kompisar i telefon – eller åka flera varv runt skidspåret.
Jag ska städa och rensa i det lilla här hemma. Precis som min mormor Rut gjorde. Och trots att jag inte orkar med några stora åthävor ändå ta mig framåt bit för bit.
Och med anledning av det kommer jag på måndag dra igång ett litet specialtema för er som vill hänga på. Skriver mer om det imorgon!
Under 2022 skrev jag 507 inlägg på bloggen. Allra flitigast var jag i juni, september och december – tre extremt bloggvänliga månader. I juni är det sommar, trädgård, saftkalas och skolavslutningar. I september är det skördetid, nystart (och val!). Och december är till ingens förvåning min absoluta högsäsong. I februari bloggade jag allra minst vilket förklaras med att jag opererades då.
Jag tycker själv att bloggen, som nu är inne på sitt 17e år, bara blir bättre. Och roligare att skriva. Men hur hittar du på saker att skriva om? frågade en bekant mig. Jag har ingen aning var idéerna kommer ifrån. Men det finns alltid något om jag bara tänker efter.
Jag har ingen tydlig planering för mina bloggveckor. Men oftast finns det 2-3 ideer på inlägg som behöver få lämna min hjärna. Och när de väl kommit ut har jag i regel några nya på lut. I vilken ordning de publiceras beror på vad som publicerats innan. Det får aldrig komma två liknande inlägg i rad. Och min målbild är att du som läser aldrig riktigt ska veta vad du kommer att få läsa om. Ifall du åtminstone en gång i veckan tänker –Åhfan! när du ser ämnesvalet eller vinkeln så har jag nått mitt mål. Jag försöker också verkligen att uppdatera i realtid – så mycket det bara går. Jag skriver om julaftonen redan på juldagen och bloggar om nyårsaftonen dagen därpå.
Det som slår mig när jag sammanställt de 20 inlägg som engagerade som mest på bloggen under 2022 – är hur ofantligt många kommentarer som skrivs. Hur levande kommentarsfältet är och hur ni interagerar med varandra. Svarar, tipsar och debatterar. Det är väldigt få kommentarer jag inte godkänner – för i regel är de arga och kritiska kommentarer både intressant och relevanta. Och jag vet ju att halva nöjet med en blogg är kommentarsfältet. Man läser bara inlägget en gång – men kanske kollar man kommentarsfältet tre gånger till för att se vad som skrivits.
Om det är något jag vill bli bättre på i år så är det att bli snabbare att svara på kommentarer. Problemet är att wordpress som jag bloggar i är uruselt i mobilen – men att det samtidigt är i mobilen jag godkänner de flesta kommentarer. Därför dröjer det ibland tills jag sitter vid min dator, innan jag kan svara på frågor som ställts. Ska diskutera detta med min webbutvecklare Josef för att se om det går att förbättra på något vis.
Hur som helst. STORTTACK till dig som följt mig under 2022. Vare sig du läser för att underhållas, tröstas, förfasas, irriteras eller förströs. Hoppas du vill hänga med under 2023 också.
Jag tog ett beslut om att utmana mina egna klädnojor under sommaren. Försöka sluta vara så självmedveten, hämmad och inriktad på att dölja problem. Istället fokusera mer på att ta fram det som jag gillar. NI var många som var peppade på samma sak!
Det är svårt att komma nära någon som aldrig visar något behov av en. Som aldrig ber en om någon tjänst, vill ha hjälp med barnpassning eller någonting annat praktiskt. Och där har jag själv tänkt väldigt aktivt på hur jag vill leva mitt liv. Att jag vill göra upp med den där självständigheten. Jag vill vara mer beroende av andra. Så skrev jag med anledning av #swedengate och när barnens kompisar inte får sitta med vid middagen.
I många år har jag brottats med ohälsa. Med stress, värkande kropp, med utmattning. När man mår dåligt handlar det bara om att försöka få bukt med det dåliga. Nu har jag dock mått bra ett längre tag så nu gör jag något som jag aldrig gjort förut – nu jobbar jag nämligen med min hälsa. Och det är så mycket mer lustfyllt och härligt! Precis detta skrev jag om i inlägget med 131 kommentarer.
Inför valet var jag nyfiken på att veta mer om personer som inte röstar. Varför de avstår och vad som skulle kunna förmå dem att börja rösta? Många intressanta inspel i debatten – även om de flesta som kommenterade gjorde det för att berätta att de visst röstade.
Alla som börjar träna drömmer om att kunna fortsätta och alla som börjar banta drömmer om att kunna avsluta. Kanske är den inställningen nyckeln till varför det är så jobbigt att ändra sina kostvanor? Några insikter kring mina egna kostvanor har dock kommit efter åren i Viktväktarna – och jag skrev om dem här.
Som nybliven stugägare (tog över mormor och morfars gård förra året) efterlyste jag smarta hacks för stuglivet. Fick enormt många bra uppslag. Jag vaskade fram guldkorn och renskrev sedan tipsen till detta inlägg.
Lite vänligt skäll, ett knippe milda förmaningar, en aning stränghet och en stor slev medkänsla och sunt förnuft. Allt i syfte att ingjuta mod och styrka till dig som läser.
Om min blogg fyller något högre syfte så hoppas jag själv att det är detta.
Jag la upp en post precis innan jag skulle in på operation och kände mig rädd. I kommentarsfältet fick jag ett knippe milda förmaningar, en aning stränghet och en stor slev medkänsla och sunt förnuft. Det gav mig mod och styrka och var precis vad jag behövde.
Det lyxigaste med att ha en blogg med ett levande kommentarsfält är att man utan att googla kan få hundra förslag, ideer och tips från folk som har samma problem som en själv men kanske kommit närmare lösningen.
Förtvivlade funderingar från förra jullovet utan ork. Det här jullovet klarade jag däremot av samma saker utan direkta problem. Så jag kanske varken var utmattad eller inkompetent – utan bara en trött småbarnsmamma? Livet blir lättare när ens minsta barn snart är fyra. Hur kunde jag glömma det?
Jädrar i min lilla låda vilket engagemang det blev när jag skrev om att äta chiafrön för bättre mättnadskänsla och att borsta tänderna tidigare på kvällen för att inte småäta. Jag tyckte att det var fängslande och intressant med alla kommentarer och starka känslor. Och jag är i backspegeln väldigt nöjd över att jag inte hymlar om sånt här bara för att slippa arga kommentarer.
För jag tycker faktiskt att det är renhårigare att berätta om vad man gjort för att gå ner i vikt – än att gå ner i vikt och sedan låtsas som att det hände medan man käkade pasta, praliner och bälgade vin. Vem blir hjälpt av det? Skrev sedan ett långt svar till kritiken jag fick i inlägget. Men det inlägget fick bara fyrtiotvå kommentarer. Buhu. Tycker själv att det var en av de bättre saker jag skrev under 2022.
Så irriterade! Så roliga! Så förbannade! Vilken kommentarsfest. Och ni må tro att jag nu får skäll varje gång jag glömmer mig och kallar något för magiskt eller otrooooligt.
Till min glädje har jag dock sett flera skriva: det är sen juratiden och det är ockult. Wow! Tillsammans rensar vi upp språket – ett generiskt uttryck i taget. Håll Sverige Rent!
Idag är sista dagen på lovet. Igår och idag har jag bara varit hemma med barnen och förberett för en ny termin. Städat, plockat, tvättat och försökt organisera lite efter jullovets kaos. Jag har sett fram emot den här vårterminen men nu när den strax ska börja känns det gruvsamt. Så fruktansvärt gruvsamt. Visserligen såg Charlotte till att min inbox hade noll olästa mail innan jag gick på jullov. Och så värst mycket nytt kan ju ändå inte ha hunnit hända medan jag var ledig. Men det är svårt att ställa om hjärnan till leverans och prestation. Allt som jag innan jul sköt på framtiden måste jag ta tag i nu.
Barnen som haft en övernattande kompis masade sig upp sent ur sängen idag, jag kokade varm choklad åt dem och tog fram den sista julosten. Ute fortsätter snön att vräka ner och de ska strax ut och åka skrana.
Annas familj har precis åkt hem efter att ha varit här uppe i femton dagar varav tretton dagar spenderades hemma hos oss. Så glad över det – för vi har haft så otroligt mysigt ihop.
Veckan innan jul var familjerna så trötta efter jobb och sjukdom att vi bestämde oss för att verkligen gå all in för att få vila och återhämtning på lovet. Aktivt göra saker som fyller på energin. Kusinerna har ju så vansinnigt roligt ihop när de bara får leka i lugn och ro. Så vi har satsat på någon lite mer ordnad aktivitet varje dag – men däremellan lutrymme för att bara dona på med det man har lust till.
Här kommer jullovets sista bestyr.
Två dagar på jullovet delade vi upp oss. Papporna tog de tre äldsta barnen på skidutflykt till en koja i skogen. De fick kånka sin egen packning och de kämpade så bra.
Fram kom de strax innan mörkrets inbrott. Vilket jullovsäventyr! De skulle sova över en natt och hade med sig matsäck och sovsäckar. Tänk att det finns sådan här gratisstugor att låna – utan att behöva boka eller någonting. Sverige är fantastiskt!
Bertil fick till sin lycka en anledning att använda sin nya yxa och var ute i mörkret och gjorde upp ved att hålla varmt med.
Men medan papporna och storbarnen gjorde denna utflykt, drog jag och Anna och de två yngsta barnen in till stan och fick en hel förmiddag på loppis. Jag gjorde så många klädfynd!
Efter loppisturen drog Anna och fikade med en kompis och jag och Ulf åkte hem till Elina för att träffa mina gamla gymnasievänner och det senaste tillskottet på bebisfronten.
Så mysigt att få se några av sina äldsta vänner bli föräldrar.
Ulf hade sin tuffa skinnjacka och halsade mjölk direkt ur flaskan. Stenhård kille.
Sedan fick han kolla på Bolibompa så att vi kunde prata ostört. Ända tills Elinas stora barn kom hem och började roa honom på allvar.
Blir alltid lite rörd och gråtmild av att träffa mitt gamla gymnasiegäng. Är så otroligt tacksam över att vi fortfarande håller kontakten och finns för varandra och att man kan hoppa rakt in i det väsentliga när man ses. Noll startsträcka.
Dagen efter åkte Annas familj till farsan för några sista nätter.
Och då kom farmor ut och hälsade på oss och lämnade julklappar.
Så bra att ha några paket sparade så att inte julen blir ett antiklimax.
Farmor fick också öppna paket. Det blev i vanlig ordning en väggkalender med alla barn och barnbarn på bild. Jag fotar hela året med kalendern i åtanke. Och ger kalendrar (fast med olika foton i ) till farmor, gammor, morfar, gammelmoster Mia och gammelfaster Inger.
Dagen därpå mötte vi upp syrrans familj inne i stan igen för att klättra! Höstlovets klättring blev ju en succé värd att återupprepa. Annas man är instruktör så han säkrade både mig och barnen så att vi kunde klättra. Japp, jag vågar mig också så här högt. Det är svindlande och roligt!
Men medan barnen klättrade färdigt gick jag och Anna och simtränade några timmar och avslutade med bubbelpool och bastu.
Sedan drog vi hem till farsan för en trettondagsmiddag. Han hade en söt liten gran.
Och barnen hade hittat min och Annas gamla Barbielåda och givetvis blev de som förhäxade.
Även jag och Anna. Vi satt resten av eftermiddagen och valde outfits och frisyrer ihop med alla barn. Kendockan med svarta solglasögon…mmmmm vilken drömprins!Om man frågar Clara sex år.
När vi är hos pappa med alla kusiner tänker jag på hur underbart det hade varit om de bott här uppe istället för i Borås. Då hade vi kunnat ses ofta och äta middag ihop.
Å andra sidan hade de ju knappast varit hos oss i tretton dagar över jul om de bodde i närmsta stad. Och den sortens umgänge skapar ju en annan sorts närhet.
Efter middagen utbröt det skidskytteturnering.
Nerfgun med måltavla, stenhård tävlan och straffrundor i form av sit ups och gåtor. Jag och Anna går in i sånt här med blodigt allvar och hetsar upp oss och svär och hejar och ropar. Det älskar barnen såklart.
Men sedan blev det kväll och vi kramade med tårar i ögonen varandra hejdå efter ett underbart jullov ihop. Sedan drog vi hem för att packa. Dagen efter skulle vi nämligen åka på jullovets enda resa – till Jakobs mormor.
Jag har längtat så mycket efter att komma hit. Här blir man bortskämd med god mat och vila och barnen leker nonstop med gammor. En helt perfekt avslutning på vårt jullov. Önskar bara att vi kunnat stanna lite längre.
Första kvällen gick jag och Bertil en långpromenad.
Pudersnö på varje millimeter växtlighet.
Vi gick upp till kyrkan också
och in på kyrkogården
Väldigt vackert och stämningsfullt. Känner stor tacksamhet över det otroliga vintervädret vi haft detta jullov.
Sedan traskade vi hem igen och spelade ett parti Vändtia och UNO innan vi föste alla i säng i hopp om att börja vända tillbaka dygnet så smått.
Jag läste mig till sömns och vaknade imorse tämligen utsövd, till den här utsikten.
Jakob kallbadar varje morgon och idag var inget undantag. Men nu tog han också med sig 84-åriga gammor ner till ån för ett dopp. Hon bangade inte utan hoppade också i!
Men jag och pojkarna styrde istället stegen mot affären. Vi lät fordonsparken stå till förmån för apostlahästarna. Dåligt glid när snön vräker ner.
Jag lovar att det här är färgfilm – i januari råkar det bara vara så här grått. Samma hus i sommarskrud ser lite färggladare ut.
Framåt marsch byns lilla lanthandel, för att välja lördagsgodis.
Fast först sopade Folke rent bron som snöat igen.
Efter att vi handlat traskade vi hem igen med yrsnö i ansiktet. Samma vy i midsommartid. Slutar aldrig fascineras av de skarpa, tydliga årstiderna här uppe.
Barnen besteg varje snödriva de kunde hitta
Och hjälptes broderligt åt när någon var tung i gumpen.
Hem kom vi så småningom, och åt lördagsgodis och spelade Bondespelet.
Och när jag för tredje gången i samma inlägg använder detta ord förstår jag om jag låter tjatig. Men jag vill jag ändå säga att jag är såtacksamför detta både vilsamma och omväxlande jullov. Med slalom, skridskor, längskidor och klättring. Spark och pulkaåkning, övernattning i skogen, simning och långpromenader. Men också många timmar med pussel, kortspel, pyssel och filmtittande i soffan. Bokläsning, julkakor och god mat med släkt och vänner. Nästan varje dag har jag somnat i soffan en stund och det har nog varit det skönaste av alltihop.
Att barnen blir äldre och mer självgående är inte så tokigt. Då njuter jag ännu mer av själva umgänget.
Det var så vackert igår kväll, efter en dag när det fallit mängder med kall och fluffig pudersnö.
Och det fortsatte bara falla.
Gick ut med Essa för en kvällsrastning
Och tog med mig kameran för att fånga skönheten.
Tre infångade skönheter. Som var på rymmen härom natten så att jag och Anna fick stiga upp och dra täckbyxor över pyjamasen och jaga ihop dem. Elcentralen till stängslet hade nämligen rasat ner och elstängslet hade gått sönder på kuppen.
Roligare anledningar till att vara vaken nattetid finns ju. Men jag kan inte komma på någon.
Trots att jag inte satt upp ens hälften av alla ljusslingor jag hade uppe förra vintern så blir det en stor effekt när varje gren, kvist och plätt är täckt med reflekterande vit snö.
Väldigt skönt i det i övrigt kompakta mörker som råder på landet.
Min systers familj har rest härifrån nu. Men vi har fortfarande fem dagar av jullov så jag tänker glupskt njuta allihop. Äta de sista julkakorna, läsa klart en bok och spela spel med barnen.
Jag fick frågan om Vinter i P1 i augusti och i oktober var jag färdig med mitt manus. Jag visste att om jag drog ut på det mer så skulle jag bara gå runt och vara nervös hela hösten.
Tyvärr blev inspelningen uppskjuten på grund av sjukdom och när vi väl spelade in hade jag fortfarande sådan hosta att vi fick ta uppehåll för hostpaus titt som tätt. Bredvid mig hade jag en stor termos med hett vatten som jag satt och inhalerade i mellan varven och så tuggade jag grönt äpple vilket alltid klarar strupen.
Förr sändes alla sommarprogram live och när jag sommarpratade 2011 var det fortfarande fritt att välja mellan live och inspelat. Jag har valt inspelat. Båda gångerna. Och i efterhand kan jag inte förstå hur det skulle gå till på något annat sätt. Båda mina program har tagit många, många timmar att spela in. 50 minuters prat har tagit nästan fem timmar att banda. Så många omtagningar för att det ska bli perfekt. Men så har jag ju en väldigt sträng producent i Erica också – vilket jag verkligen uppskattar. Jag har ju inte lagt ner så där mycket arbete på mitt manus för att sedan göra en halvdan inspelning av det.
Jag och Erica har spelat in hundratals timmar ljud tillsammans genom åren och jag är van att ta hennes regi.
– Sitt tyngre. Bredare isär med bena. Slappna av i axlarna. Låt hakan hänga! Räkna till tre innan du tar nästa mening….
Jag älskar att få tydlig regi och är så tacksam över att jobba med någon som är så vansinnigt noggrann. När jag till slut fick höra mitt eget program den 30e januari reagerade jag på vilken mörk röst jag hade och vilken tydlig dialekt.
Ljudtekniker-Björn och producent-Erica lyssnar på klipp och ber mig försöka igen, utan att snubbla på orden eller svälja någon ändelse.
Efter Vinter i P1 har min inbox varit knökfull av fina meddelanden och berättelse – från folk som gått igenom eller går igenom samma sak precis nu. Det är väldigt fint. Men ibland känns det nästan tröstlöst. Ska vi verkligen ha det så här i vårt samhälle? Är det rimligt? Hur fasiken ska vi komma till rätta med det?
Vinter i P1
Clara Lidström
Vintervärd 2022/23
P1 Sveriges Radio
Foto: Mattias Ahlm/Sveriges Radio
Åh vad jag känner mig nervig idag. Klockan 13 i P1 sänds nämligen mitt Vinter i P1 som jag jobbat med under hela hösten och lagt ner min själ och mitt hjärta i. Är redan lite golvad av responsen jag har fått – för poddversionen har ju legat ute sedan juldagen. Och mängden delningar, kommentarer och DMs som jag fått sedan dess har jag nog aldrig tidigare varit med om.
När jag i augusti fick frågan om att vinterprata visste jag direkt vad det skulle handla om. Jag visste att om jag fick 90 minuter till mitt förfogande att prata till en så bred publik – ja då skulle jag prata om något viktigt. Som jag vet att många lider brist på – eller till och med har glömt bort hur man gör. Nämligen hittar vila och återhämtning i livet. Om hur man kan göra för att arbeta med mörkret och kylan – istället för mot det.
Jag är så glad att jag kunnat jobba så tätt med min vän Erica Dahlgren som verkligen varit en sträng producent som pushat och utmanat mig. På något annat sätt vill jag inte ha det. Hon är den bästa producent man kan önska sig.
Hoppad du ska vilja lyssna. Idag klockan 13.00 i P1 – eller poddversionen (med förkortad musik) här.
Nu har mitt år med läslöfte kommit till sitt slut och det är dags att utvärdera experimentet. Men först måste jag förstås redogöra för vad jag läst i december!
Fåfängans Marknad av William Thackeray
I december plöjde jag båda volymerna av denna engelska klassiker.Riktigt maffiga böcker som tog sin tid att hinna klart. Jag läste dem senast i högstadiet och har haft på känn att en omläsning skulle göra dem större rättvisa.
Fåfängans marknad utgavs ursprungligen som en tidningsföljetong och berättelsen fokuserar på de unga kvinnorna Amelia (godhjärtad och mild) och Rebecka (förslagen, vacker och falsk) och deras strävanden i samhället under tidigt 1800-tal. En satirisk, mustig och hejdlöst rolig berättelse som skildrar det engelska klassamhället i all dess dubbelmoral och falskhet. Boken räknas som en av den viktorianska erans största klassiker – och det kan jag förstå. För oj vilken läsnjutning det är. Från första sidan till sista. Det var länge sedan jag hade så mysigt när jag läste. Och tänk ändå den som fick bli dyrkad och beskyddad av Major Dobbin!
Och med denna bok så avrundar jag mitt läsår. Och gör ett försöka att utvärderar mitt nyårslöfte.
Så här skrev jag den första januari 2022:
Under de senaste åren har jag känt en stigande förtvivlan över hur lite jag läser. Jag tänker på alla år mellan bokslukaråldern och fram tills att jag fick barn. Då hade jag en otrolig läskondition. Jag orkade och hade fokus att läsa nästan hur mycket som helst.Mitt nyårslöfte är att läsa 20 minuter varje kväll under 2022. Jag kan läsa nya böcker eller sånt jag redan läst förut. Det kan vara lätt eller svårt. Harry Potter eller Nobelpristagare. Jag behöver bara få upp min läskondition. Få in vanan igen och ta min längtan på allvar. Inte genom diffusa utfästelser som att “läsa lite mer” eller “lägga bort telefonen oftare” utan helt enkelt lägga till 20 minuters läsning varje kväll.
Mitt nyårslöfte fick en flygande start. I januari hann jag läsa sju böcker och sedan rullade det på. Till en början var jag väldigt noga med läsningen varje kväll. Men sedan behövdes det knappt. För jag insåg att när jag bara fått upp farten, har tillräckligt bra böcker att läsa – och hela tiden ser till att låna hem nytt att välja på – ja då läser jag flitigt så fort jag får chansen. Och då är det inte lika viktigt att verkligen läsa de där 20 minuterna varje kväll.
När jag räknar igenom vad jag har läst under året så får jag ihop det till 28 böcker. Och det är nog i alla fall 25 böcker fler än året innan. Jag vill också säga tack till alla som lämnat boktips till mig. Många av de titlar jag lånat hem kommer just från era kommentarer.
Att uppleva att något känns fel och sedan driva igenom en förändring – det skänker en sådan otrolig tillfredsställelse. Jag har under året blivit påmind om att läsning ger mig glädje på djupet – och jag har njutit så många berättelser och livsöden. Och som en bonus har jag fått mycket mer hjärnvila och somnat tidigare om kvällarna. Jag märker nämligen av min trötthet mycket snabbare när jag läser böcker än när jag scrollar.
Så hur blir det då med läsningen under 2023? Jo, jag kommer fortsätta med denna nya vana. Men jag tror inte att jag behöver göra ett löfte av det eftersom läsningen nu sker av ohejdad lust. Men jag kommer för säkerhets skull fortsätta att göra ett inlägg varje månad med vad jag läst sedan sist. Så att jag får det på pränt och kanske också ger någon annan lite läsinspiration.
Den fullständiga listan över alla böcker jag läst i år:
Doktor Glas av Hjalmar Söderberg
Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist
D e kroniskt av Carolina Ringskog Ferrada Noli
Ut ur min kropp – Sara Meidell
Mansfield Park av Jane Austen.
Maken av Gun-Britt Sundström
Till Lydia av Gun-Britt Sundström
Övervintring av Katherine May
Jag for ner till bror av Karin Smirnoff
Jag for upp med mor av Karin Smirnoff
På vinst och förlust av David Nicholls
Yarden av av Kristian Lundberg
Bitterljuva Dagar av David Nicholls
Nio främlingar av Liane Moriarty
Det holländska huset av Ann Patchett
En dag av David Nicholls
Mitt livs roll av David Nicholls
Om en pojke av Nick Hornby
Ner : snabba, säkra resultat på din vikt! Av David Ek
High Fidelity av Nick Hornby
Hummelhonung av Torgny Lindgren
Je m’appelle Agneta av Emma Hamberg
Allt som är kvar är vårt av Emma Hamberg
Den rödaste rosen slår ut av Liv Strömquist
Funny Girl av Nick Hornby
Depphjärna av Anders Hansen
Hälsa på recept av Anders Hansen och Carl Johan Sundberg
Det här jullovet har hittills varit exakt det jag behöver. Min syrras familj är här läääänge och vi åker ingenstans. Vi hade tänkt dra till stugan några dagar men slöt bort det eftersom vi är så trötta. Och istället har vi eoner av tid att skrota på här hemma och göra just ingenting.
Många är pysselstunderna. Vi testar akvarellfärgerna och tuschpennorna som var julklappar och jag och min systerdotter målar på en gemensam tavla inspirerad av julkalendern. En stort balsal full med kvinnor i krinoliner.
Folke och Anna håller på med en läskig teckning ihop.
Monster och spöken och sånt där.
Andra vilar middag på kökssoffan medan vi ritar.
Vi vintersportar allt vi kan. Mina systerdöttrar bor ju i Borås men älskar snö och kyla så när de är hemma försöker vi hinna så mycket som möjligt av utelek.
De har åkt längdskidor
Och vi har åkt skridskor både i dagsljus och på kväll.
Följa John genom snödriva på vingliga skridskor.
Svettiga och frusna på en och samma gång
Så tacksam över det fantastiska vinterväder vi har haft hela lovet. Riktigt kallt och massa snö.
På kvällarna eldar Jakob i bastun.
Barnen rullar sig i snön, papporna badar isbad medan jag och Anna nöjer oss med att hälla iskalla vattenhinkar på varandra. Att basta är effektivt för att komma ner i varv – det är omöjligt att tänka en enda redig tanke när värmen är stark.
Igår drog hela högen till slalombacken för åkning. Jag stannade dock hemma med Ulf istället. Vi sparkade, såg på film, badade badkar och städade nedervåningen.
Ett ganska bra byte – jag behöver också ensamtid.
Hem kom de vid middagstid och då hade jag kokat en stor köttsoppa med klimp till alla frusna barn och vuxna.
Och när Anna piggnat på sig lite tog vi oss ut i längdskidspåret i byn. Det är så fantastiskt fint just nu – som att åka på sammet.
Jag har ännu inte vant mig vid att alla barn är så stora att de kan somna själva på kvällen. Och att vi plötsligt – när vi slipper evighetsläggningar – får kvällarna för oss själva. Alla vuxna har legat och dåsat i varsitt hörn och käkat godis, läst eller stickat. Jag har njutit av Fåfängans marknad. Läste ut den igår och grinade självklart ögonen ur mig.
Idag var det min tur att åka till skidbacken med hela gänget – och Jakob blev istället hemma med Ulf. Vi åkte hela förmiddagen, men eftersom det drar ihop sig till snöstorm i Västerbotten inatt skyndade vi oss hem innan det blev för svårt att köra.
Kokade glögg, dukade fram julkakor och tog ett riktigt mysigt julfika.
Ja det är sånt som vi roat oss med hittills. Tur att det ännu bara gått en vecka av vårt tjugo dagar långa lov!
Med bara några dagar kvar på 2022 har det blivit dags för den traditionsenliga årssammanfattningen! Brukar ju göra den här inventeringslistan varje år. Här hittar du 2021,2020, 2019,2018, 2017,2016, 2015, 2014, 2013, 2012 och 2011 och 2010 ifall du av någon outgrundlig anledning skulle vara intresserad av att läsa.
Gjorde du något 2022 som du aldrig gjort förut? Jag fiskade kräftor för första gången, gick ensam på bio (såg Triangle of sadness) testade att klättra, tog 85 kg i marklyft samt opererades under narkos.
Genomdrev du någon stor förändring? Jag vet inte om jag kan säga att jag genomdrev det. Men jag började med ett nytt sätt att förhålla mig till städning och ordning och reda och det har visat sig funka väldigt bra.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Ja, flera stycken. Men sist jag försökte räkna upp alla glömde jag hälften så den fadäsen gör jag inte om.
Vilken dag från år 2022 kommer du alltid att minnas? Många dagar med starka känslor som kommer vara etsade i mitt minne för evigt. Första maj, begravningen, att vakna upp efter operationen.
Dog någon som stod dig nära? Ja, jag tycker att hela det här året har kantats av död på olika sätt. Framförallt för att min kära farbror dog. Men utöver det har det varit så många tragiska dödsfall och sjukdomar i min närhet. Jag har ofta känt mig mörk. Vet inte vad jag skulle göra om jag inte hade min tro att luta mig mot.
Vilka länder besökte du? Var bara i Sverige. Har inte varit någon annanstans sedan 2018. Längtar dock fruktansvärt mycket efter att resa.
Bästa köpet? En massa svarta flossade galgar för att göra iordning min klädkammare och återigen ta den i bruk. Har besparat mig så mycket bryderi genom att organisera om min garderob, laga, tvätta och sortera den. Här finns ett inlägg om saken.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Skrattade gott åt den nya säsongen av Varan-tv. Men glad på djupet blev jag av beskedet om att Bertils klass får gå kvar på byaskolan även i sexan och slipper börja högstadiet redan nästa år.
Saknade du något under år 2022 som du vill ha år 2023? Jag vill ha mer kultur i mitt liv!
Vad önskar du att du gjort mer? Fler saker med hög verkshöjd. Det är så lätt hänt när man har ett jobb som går ut på att hela tiden producera saker – att själva tempot blir måttstocken. Ju mer desto bättre. Men jag vill egentligen göra färre men värre. Och märker hur roligt och tillfredsställande det är när man verkligen lägger ner själ och hjärta i något. Som jag gjort med mitt vinterprat.
Vad önskar du att du gjort mindre? Fastnat på instagram. Hatar deras nya algoritmer som gör att det jag verkligen vill se försvinner och att jag istället fastnar i att lägga tid på sånt som jag inte ens bryr mig om. Funderar på att läsa Skärmhjärnan av Anders Hansen och se om jag kan reglera min skärmtid på ett nytt sätt. Har undvikit den boken tidigare – ungefär som en rökare undviker att läsa om lungcancer.
Favoritserier från året som gått? Elena Ferrantes Min fantastiska vännina på HBO. Har inte läst böckerna utan bara sett serien och jag kan säga att detta är något av det bästa som NÅGONSIN gjorts i teveserieväg. Och då är jag ändå väldigt kräsen. Så fruktansvärt, fruktansvärt bra.
Bästa boken du läst i år? Glädjande nog har jag många att välja på efter detta läsår. Men Maken är en stark kandidat. Blev också väldigt underhållen och berörd av En dag även om det kanske inte kan räknas som någon stor litteratur. Men så härlig!
Största musikaliska upptäckten? Harry Styles. Ja, men alltså jag har mig veterligen aldrig hört en låt från honom och inte velat det heller. Men så hörde jag Music for a sushi restaurant när jag för ovanlighets skull lyssnade på radio. Och blev fast. Nu lyssnar jag massor. Måste också nämna Taylor Swifts Evermoore-album som gick på repeat i november. Spännande att mina musikaliska ”upptäckter” är de mest lyssnade på Spotify just nu och det absolut minst unika man kan hitta. Om du vill hävda att jag bor under en sten det så kommer jag inte protestera.
Vad var din största framgång på jobbet 2022? Att jag efter sexton år med samma jobb fortfarande behållit gnistan och tycker att det är så kul! Och att bloggen fortsätter vara Sveriges största privata blogg. Sedan måste jag väl nämna äran att få vinterprata också.
Största framgång på det privata planet? Att jag inte behöver ha träning som ett nyårslöfte i år – för det kommer naturligt för mig nu.
Största misstaget? Jag kan inte komma på något stort. Finns många mindre misstag däremot. Tycker det blir fel var och varannan dag.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Jag har sällan har mått bättre när det gäller sånt jag själv kan påverka. Att äta, träna, inte stressa och ta mycket tid för mina nära relationer – det hjälper välmåendet. Men däremot har det hänt så mycket som jag inte kan kontrollera. Människor i min närhet som går igenom kriser, tragedier och förluster. Sånt som i förlängningen såklart även påverkar mig. Och på det planet har det ärligt talat varit rätt så tungt. Desto viktigare att jag sköter de saker jag kan göra för min hälsas skull.
Vad spenderade du mest pengar på? Min PT och det var värt varenda krona.
Något du önskade dig och fick? En lyckad operation och en smidig insättning av levaxin.
Något du önskade dig och inte fick? Mirakulösa tillfrisknanden hos människor i min närhet.
Vad gjorde du på din födelsedag 2022? Har absolut inget minne av min födelsedag det här året. Och kan heller inte se att jag gjorde något blogginlägg om den. Så den passerade nog tämligen obemärkt.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Fler timmars nattsömn.
Vad fick dig att må bra? Alla kulturupplevelser, att äta gott på restaurang, mina väninnor, att träna och att återigen vara en aktiv läsare.
Vem saknade du? Saknade mitt matlag som knappt träffats på hela hösten. Bara sjukdomar och elände.
De bästa nya människorna du träffade? Tror inte jag träffade någon ny direkt. Men är superglad över att jag nu får jobba med Malin regelbundet och podda ihop! Plus att podden går så bra!
Mest stolt över? Min grit.
Högsta önskan just nu? Att familjen får vara frisk som en nötkärna hela resten av vintern så att jag kan träna ordentligt samt skriva klart min bok.
Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Flera saker. Har ett nytt nyårslöfte faktiskt. Eller två. Men mer om det i ett kommande inlägg
Sitt alldeles ensam en stund i stillhet. Om det är på morgonen innan alla andra vaknat – eller på kvällen när alla somnat. Eller är du kanske redan ensam?
Sitt en stund och se dig omkring där hemma. Utan att göra något eller vara på väg någonstans.
Krama om dig själv och önska dig en god jul. Och påminn dig om att ifall det inte blir precis den jul du önskat så kommer det nya jular. Nya dagar. Nya veckor och andra årstider. Och en gång känns det som nu är svårt, lättare igen.
Var du än befinner dig i livet just nu, så önskar jag dig en god jul.
Nä nu måste jag bara tipsa om en rolig sak – nämligen att på julaftons morgon kommer min kära vän och webbredaktör Erica Dahlgren programleda P1s julsändning härifrån Umeå. Åh så roligt det ska bli – bästa starten på julmyset! Och ett kärt återseende för alla er som saknat att höra Ericas stämma i julsammanhang. Våra julavsnitt av En Underbar Pod är ju våra mest lyssnade.
Om programmet skriver P1 så här: Med barnasinnet i behåll kan julaftonen bli en glädjefull lek även utan bågnande julbord och stora säckar med julklappar. Hur gör du för att göra julen glädjefull? Ring in och berätta – slussen öppnar 7:30 på julaftonsmorgonen. Ring in på 090 17 17 18
Och lyssnar gör du såklart i P1! Jag vet då vad jag kommer lyssna på i alla fall. Kommer bli så intressant att höra Erica och hennes gäster i studion (bland annat filosofen Kalle Grill) vända och vrida på julens traditioner. Så stolt över min fina vän!
Åh det är bråda, förväntansfulla dagar. Skickade nyss en kilometerlång inköpslista till Jakob som ska handla mat. Har precis avklarat de sista julklappsinköpen och när barnen somnat tänker jag dra fram papper och snören och slå in. Värma glögg, lyssna på julmusik och försöka göra paketinslagningen precis så trevlig som den kan vara om man inte hetsar natten före julafton.
December hittills har flugit förbi och eftersom jag var sjuk så länge i november fick jag ett stort lass jobb att ta itu med nu istället. Men jag har försökt att hålla humöret uppe och inte sura över att min favoritmånad – då jag brukar försöka minska på mängden jobb – istället blev en arbetstopp.
Igår när jag körde hem från stan behövde jag stanna och sova på en parkeringsficka. Det gick inte att hålla mig vaken. Barnen som hämtades sent var grå i ansiktet av trötthet och jag hann somna två gånger till innan jag äntligen kunde lägga mig för kvällen.
Imorgon har jag många jobbestyr att avklara. Men sedan på fredag kommer våra julgäster och då tänkte jag försöka bromsa in och komma ner i varv och bara göra roliga, energigivande saker. Hela långa jullovet faktiskt. Men mer om det senare.
I lördags morse satte jag genast igång med projekt ommöblering för att rymma julgran. Jag önskar att jag kunde säga att jag var en sådan där som hade en given plats för granen och med värdighet kunde placera ut den varje år.
Istället är det lite mer som att försöka trycka in en semla genom en dörrspringa. Eftersom vi dessutom precis har köpt ett piano som också ska rymmas och nedervåningen är mer än lovligt övermöblerad fick jag verkligen tänka till. Men tillslut hittade jag en lösning.
När jag möblerat gick jag ut och fyllde på fågelmat. Kom igång med matandet alldeles för sent i år och nu har vi inte en enda fågel. Förra året var det enorma mängder i trädgården. Hoppas verkligen de dyker upp så småningom! *Skrikgråter i kudde*
Satte upp julkärve i alla fall och matade fåren.
Nej men kolla vad har vi här. En mystisk låda. Är det en sarkofag? En träbeklädd frysbox eller en kaninbur för en Belgisk jätte? Nej ingalunda.
Jakob har byggt ett utebad. Inget sånt där jolmigt spabad med bubblor utan ett kallbad. För iskalla bad. Kallbad är ju annars rätt besvärligt att få till här uppe eftersom varje vak fryser igen över natten. Men nu finns alla möjligheter till självplågeri!
En isolerad låda med ett plastbadkar inuti och en doppvärmare som slår till om det blir kallare än fyra grader. Har inte vågat mig i ännu men tänker att jag kanske testar efter jul? Då planerar jag för storartade nya rutiner. Wim Hof och hela baletten!
Sedan kånkade jag in julgranen. Den hade först stått i den svala källaren i tre dagar och druckit vatten ur en tiolitershink. Men nu fick den komma in i värmen.
Jag plockade fram pumlorna av glas. Börjar bli en rätt ansenlig mängd nu. Det är ett friskehtstecken i min julsjuka att jag numera går rakt förbi julkuleavdelningen på loppis. Jag anser mig vara mätt på denna punkt.
Pojkarna ville såklart vara med och pynta. Det ser kanske lugnt och fridfullt ut men i bakgrunden dånade ”Vår julskinka har rymt” och ”Juligen” på repeat.
Förra året hade jag lametta i granen men det gör jag aldrig om. Det gick fasen inte att få bort när jag plundrade granen och långt efter att själva granen brunnit upp till valborgsmässoafton flög det omkring lametta på gården. Hittade till och med lametta när jag räfsade löv i höstas.
Alla fick delta i pyntandet och som det pyntades. Ulf önskade hela tiden att vi skulle hänga pepparkakor i granen men den bluffen genomskådade jag. Pepparkakor i granen får vänta tills barnen är stora nog att inte tugga hela julprydnaden av snöret. Har sett för många lemlästade grisar för att låta detta pågå.
Av samma anledning hängdes alla kristyrer högt.
Sedan var vi tvungna att ta igen oss lite. Barnen tittade på film. Och JA. Vi har en teve hemma. Det är fruktansvärt men jag får ju tyvärr inte bestämma allt här i livet. Den står i alla fall gömd bakom skåp och draperier så gott det bara går.
Själv smög jag iväg och la mig i sängen och läste så fort jag bara fick chansen. Läser nu volym 2 av Fåfängans marknad och börjar redan oroa mig för att den snart är slut. Det är ju så mysig läsning!
Boken är dockskåpsliten och tryckt med de minsta bokstäver människan har skådat. Dessutom är pappret så tunt att texten lyser igenom på baksidan. Skulle behöva förstoringslas och pannlampa när jag läser.
Mitt på dagen kom farmor ut och hälsade på. Älskar när vi får besök på helgerna så att det blir festligt och socialt utan att vi behöver åka hemifrån. Det pusslades och spelades och grävdes snögrotta. Och sedan svirade jag om och mötte upp min bästis Elina i stan
För – av våra sängkammarblickar att döma – en riktigt romantisk afton. Jag bar den här outfiten rakt av.
Medan Elina förförde mig. Egentligen var vi dock bara förförda av maten som var något i hästväg.
Och det var såskönt att få sitta och prata tills stället stängde och komma ikapp med allt som hänt sedan sist.
Vår fina stadskyrka med snöigt torn. Även bildbeviset på att vi faktiskt var ute till klockan tolv. Sedan skjutsade jag hem Elina och vi satt kvar i bilen länge och pratade (eftersom fem timmar på restaurang inte är nog) och därefter körde jag hem till byn.
I säng kom jag inte förrän halv tre på natten.
På söndagen vaknade jag ändå ganska tidig med en tydlig mission – nämligen att få undan lite matlagning inför jul. Kan ni se på ingredienserna vad som skulle lagas?
Ja, just precis. Ni listade ut det lätt som en plätt. Finsk kålrotslåda och brunkål. Låter bedrövligt men är gudomligt.
Förkläde på.
Stekte kål som att det inte fanns någon morgondag.
Farmor lekte med Ulf och storbarnen stack ut och åkte skrana med Elle. In kom de en timme senare.
Svettiga, rödkindade och blöta inpå bara kroppen efter att ha åkt skrana och tydligen nästan dött på kuppen. Ändå åkte de tio varv. Dödslängtan måtte vara stor.
Den här tråkiga brunkålspurèe-bilden får illustrera det härliga budskapet: att jag ÄLSKAR att stå hemma i köket, laga mat, elda vedspis, lyssna på radio och ha barnen i kjolarna. Nära men liksom ändå nöjda – donandes med sitt eget. Precis så här tänkte att jag skulle stå när jag drömde om att vara vuxen, ha en gård på landet och ett tjog ungar.
Medan brunkålen puttrade och kålrotslådan gräddades svängde jag ihop två sorters sill.
Sedan vankades det mat. Barnen hjälptes åt och skalade potatis och sedan åt vi sill och potatis till lunch.
Och så spelade barnen UNO medan jag tog hand om disken.
Den förmiddagen fick jag ihop fyra rätter till julbordet. Men sedan var jag så trött att jag fick lägga mig och vila en timme. För jag skulle nämligen gå och se….
Räkhäst med Per Anderssons. Chansade och bokade i höstas men sedan blev det inställt när vi väl skulle gå. Men nu gjorde vi ett nytt försök. Dock var Jakob krasslig så istället tog jag med mig Elina.
Det var en helt sanslös föreställning. Som att bevista hjärnan hos någon som går på LSD. Skrattade mitt hesa häxskratt tills jag inte fick luft.
En rakt igenom underbar decemberhelg. Så nu kan det gärna få bli jul tycker jag!
Igår steg vi upp extra tidigt och gjorde oss iordning. Storbarnens luciatåg skulle nämligen gå av stapeln i byns bönehus.
Ute visade termometern -23 grader.
Det är vackert när det är kallt.
En speciell sorts färg på himlen som bara syns den tiden på året.
Jag skjutsade iväg barnen till skolan och sedan hämtade jag Ulf och åkte till bönhuset.
Vårt fina lilla bönhus på andra sidan byn.
Det har ju varit några år utan luciatåg i bönhuset på grund av pandemin. Det kändes därför extra fint att få möjligheten igen. Pirriga barn med lockat hår, stjärngossar vars gummiband stramade under hakan och förväntansfulla föräldrar och småsyskon.
Jag säger ju det. Rent ockult vacker himmel den här tiden på året!
Bertil läste en vers och tände ljus
Och så sjöng de så fint tillsammans. Så glad att vi fick komma och titta – det här är en jultradition jag inte vill vara utan. Räknade snabbt ut att eftersom Ulf bara är tre år kommer jag ha åtminstone nio år till på mig med skolans luciatåg – innan alla mina barn gått ut skolan här i byn.
Jag var glad men Ulf var retig och hade fastnat i den trevliga räcka ut tungan-posen.
Hade min norska ullkofta jag fått av min faster Inger. Värmer bra i ett kyligt bönehus.
På kullen mitt i byn har vi en väldigt trevlig tradition – nämligen att en tomte med släde ställs upp i juletid. Han är absolut skräckinjagande där han står. Nedfrusen och till synes fly förbannad på de bilar som kör för fort.
Jag skyndade mig hem för att mata fåren. De bor ju ute i ett vindskydd hela vinter och det klarar de fint med sina tjocka pälsar och sitt golv av halm. Men kalla dagar får man ge dem extra mycket foder.
Sedan körde jag in till grannsamhället för diverse ärenden.
Vindeln kanske har en av landets vackraste kyrkor.
Och Vindelälven är något alldeles särskilt.
Det riktigt ångar från vattnet kalla dagar.
När jag gjort mina ärenden åkte jag hem igen. Jobbade undan på datorn och ringde några samtal och eldade.
Min saffranslängd med choklad och apelsin hade blivit torr så jag skar den i bitar och förvandlade till lyxiga skorpor istället. Fint när man jobbar hemma och kan ringa och långprata med en kollega samtidigt som man gör skorpor.
Jakob hämtade barnen tidigt
För vi skulle få besök. Min pappa och min faster Inger och hennes man Ulf skulle komma förbi.
Jag tände varje ljus i huset och kokade glögg.
Hem kom fredagströtta barn som genast bytte om till pyjamas.
Sedan kom gästerna. Lill-Ulf och Stor-Ulf bredvid varandra på kortsidan.
Jag hade vispat grädde och kokat hjortronsylt och gräddat rullrån att bjuda på. Det tänker jag ta som efterrätt på julafton också – orkar inte göra mandelmusslor i år.
När gästerna åkt hem tog vi fredagsmys i soffan framför Pinocchio – stop motion versionen som finns på Netflix just nu. Riktigt riktigt bra! Om än ganska läskig för barn.
Innan Jesus och hans lärjungarnas sista gemensamma måltid, tvättade Jesus deras fötter och uppmanade dem att göra detsamma. Som ett tecken på ömsesidigt tjänande.
Att tvätta – eller få sina fötter tvättade av någon – är en intimt och ovanlig upplevelse. Och kanske inget man bara kan ordnar sådär i vardagen. Men att själv ägna uppmärksamhet åt den del av kroppen som är allra mest förbisedd, det kan man göra oftare. Och det är en alldeles speciell sorts njutning.
Spola upp varmvatten i en balja med lite duschtvål eller badsalt. Sätt dig i en skön stol och stoppa ner fötterna. Känn hur värmen kryper upp i benen och sprider sig i kroppen. Tvätta fötterna med mjuka händer och om du orkar – fila torra hälar och peta ner nagelbanden. Och när badet börjar svalna torkar du fötterna och smörjer in dem med en riktigt fet salva. Sätt på tunna bomullstrumpor och sedan tjocksockar utanpå.
Nu har fötterna som bär dig varje dag, också fått en stunds omsorg.
Nu har jag hunnit vara elbilsägare i nio månader och någon slags utvärdering är väl på sin plats. Fast elbilsägare kan jag nog egentligen inte säga att jag är. Jag är elbils-leasare – för jag hyr ju elbilen genom mitt aktiebolag.
Bilen är som jag skrivit om förut en Volvo XC40 Recharge. En automatväxlad kompakt SUV som alltså enbart går på elektricitet. I färgen röd. Älskar röda bilar!
Under dessa nio månader har vår bil hunnit rulla omkring 1600 mil. När Jakob övertygade mig om att vi skulle byta till en helt elektrisk bil var det ett par saker jag oroade mig över. Det ena var räckvidden och det andra var vintern. Skulle vi verkligen kunna köra långt med bilen på vintern? Våra kalla, snörika Västerbottniska vintrar?
Ptja. Jag kan säga att jag inte märkt någon skillnad på funktionaliteten i vardagen under vintern. Batteriet är fortfarande så pass kraftigt att det räcker till all vår vardagskörning.
Det har aldrig hänt på en vanlig dag under dessa nio månader att jag behövt ladda bilen någonstans annars än hemma. Vi laddar nämligen bilen nattetid i vårt eget garage. Och den laddningen räcker inte bara tur och retur till stan (vår vanligaste destination som är lite drygt tio mil) utan den räcker t&r stan tre gånger i rad. Så även när någon behövt åka in en sväng från morgonen och någon annan återigen behövt åka in från kvällen – så har bilen klarat sig på den nattens laddning.
Den enda gång vi laddar någon annan stans än hemma är när vi åker på semester längre än vad en laddning räcker. Den beräknad räckvidd är på ungefär 40 mil* så det händer inte så ofta som ni förstår. Men nu på vintern är räckvidden förstås kortare. Men det går inte att säga exakt hur mycket kortare det blir eftersom det handlar om hur kall vinterdagen är. Är det fem minus eller tjugofem minus? Hur fullpackad är bilen? Hur varmt är inomhusklimatet i bilen? Sånt gör stor skillnad för räckvidden.
På vägen till vår stuga stannar vi och laddar en gång under sommarhalvåret och kommer då fram med ett ganska fullt batteri. Nu i vinter kommer vi sannolikt behöva ladda två gånger. Det tar också längre tid att ladda ett kallt batteri så det får man ta höjd för. Bland annat genom att ladda direkt man kommer fram till destinationen (då är batteriet varm och går snabbare att ladda) köra lite långsammare längs vägen samt sänka inomhustemperaturen i bilen. Det är också klokt att förvärma bilen för att minska elförbrukningen.
Vi ryms två vuxna, tre barn och hund alldeles utmärkt i vår bil – men i vinter när vi åker norrut behöver vi använda vår takbox (för skidorna) och vår lastbox på dragkroken för annan vinterutrustning. Hittills har vi inte behövt använda det en enda gång dock – för Volvon är så rymlig i bagaget. Den har ju även förvaring under huven på bilen som sväljer en del.
Jag gillar verkligen att köra den här bilen under vinterhalvåret eftersom man sitter högt med bra sikt. Den har fyrhjulsdrift som man själv aktiverar när det är moddigt, gropigt eller oländig terräng. Och den har dessutom starka lampor och Volvos smarta system som kan varna för vilt.
Jag glömmer aldrig lovet för två år sedan när jag var jag på väg till Jakobs mormor med alla tre barn, hund och massa packning – och bilen plötsligt tvärbromsade för en älg som rusade upp på vägen. Som jag inte hade hunnit upptäcka, men det hann däremot Volvos system.
För smidig laddning rekommenderar jag att använda sig av Volvo Cars-appen där man också får tillgång till Plugsurfing . Det är ett nätverk med över 200 000 laddpunkter i 38 europeiska länder. Då behöver man inte hålla koll på flera olika konton eller appar. Allt man behöver är Volvo Cars-appen och en nyckel för att ladda, sen kan man ladda sin Volvo på merparten av nätverkets stationer. Läs mer här!
Man behöver heller inget abonnemang eller prenumeration för att använda Plugsurfing utan betalar bara för det man laddar, och faktureras en gång i månaden.
I det här inlägget jag skrev efter sommarens bilsemestrar, förklarar jag mer om hur bilens färddator funkar och hur den hjälper dig att lägga upp en rutt med laddstopp som gör att du aldrig behöver vara rädd för att bilen ska ladda ur.
Jag har fått så många frågor när jag skrivit mina inlägg om elibil så nu tänkte jag besvara några av dem.
Jag ser gärna inlägg om den extra boxen på dragkroken – om det funkar bra och känns säkert. Då kan ju en mindre bil vara ett alternativ.
Jag visst är det smart med lastbox på dragkroken! Jag hade hoppats hinna köra med lastboxen på krok för att kunna utvärdera hur den funkar i det här inlägget. Dock har vi ännu inte behövt använda den eller takboxen. Tror bara vi kommer behöva den på sportlov och jullov när vi har extra mycket packning. Har dock hört mycket gott om den här typen av lastbox så jag tror att man kan lita på att det funkar bra!
Men hur funkar det med elbil om det skulle bli ett längre strömavbrott (eh ja preppern i mig har funderat en del på detta…)
Det har jag också funderat på. Vid långa strömavbrott kan det ju såklart bli ett problem med laddningen av bilen. Vi har faktiskt funderat på att skaffa hit ett dieselaggregat för att kunna få el i huset vid ett långvarigt strömbrott. Inte främst med tanke på bilen – men den skulle ju också kunna laddas på det sättet. Det är bra att vara förberedd för alla eventualiteter men det gäller ju också bilar som drivs med bensin eller diesel.
Jag undrar över den röda färgen, för den färgen du har fanns inte att välja på. Är det en speciallack ni har?
Ja jag tror att den bara fanns att välja för 2022s bilar. Volvo uppdaterar färgval inför modellårsskiften. För aktuella färgval läs mer här.
Ingen fråga men ett tips om Facebook-gruppen “Elbil och laddhybrid för kvinnor och icke-binära”, där jag har lärt mig så mycket mer än i andra elbilsgrupper (där inlägg och röster domineras av män). Det är ett så underbart öppet och välkomnande samtalsklimat, och ingen fråga är fel att ställa.
Så härligt! Bra communityn är en guldgruva. Och tror verkligen på att gå med i ett community för att lära sig mer om elbilar. Det är ju ett lite nytt och annorlunda sätt att tänka kring bilkörande. Man kan nog få många bra tips där!
Hur sitter ni placerade i bilen? Tänker på om det blir trångt med 3 barn, även om jag antar att bara ett sitter bakåtvänt?
Ulf som är tre sitter bakåtvänd. Folke som är åtta har en lös sits och Bertil som är tolv sitter som oss vuxna. Utrymmet bak har aldrig varit något problem. Volvobilar är breda.
En trevlig grej med elbil och långturer är att jag blir bättre på att köra i lägre hastighet. Med vår förra bil på bensin låg jag ofta och blev fartblind och gasade på ordentligt på motorvägen. Nu med elbilen där jag blir medveten om elåtgången beroende på körstil så känns det mycket mer rimligt att ställa fartmätaren på 110 km/timmen.
Exakt den erfarenheten har jag också! Har blivit en mycket mer medveten chaufför.
Får man in en barnvagn i bagaget på en Volvo xc40?
Jag har inte testat eftersom vi slutade med barnvagn redan innan vi bytte bil. Men det är mycket möjligt, beroende på vilken vagn man har förstås. Bagageutrymmet är stort.
Vi har också skaffat elbil och körde vår första riktiga långtur. Tyvärr hade vi en sämre upplevelse av snabbladdarna för även om vi hade planerat rutten med chargemap och trodde oss ha framförhållning, blev det mycket stress kring laddare som var ur funktion och appar som krånglade. Jag vet inte hur många olika appar vi har just nu för att ladda på olika stationer.
Jag har hört folk uttrycka detta men har också hört att det ska komma nya regler under 2023 som säger att man ska kunna ladda enkelt med sitt bankkort och slippa massa olika appar. Och det välkomnar jag verkligen! Kan också rekommendera Volvo Cars appen som samlar en massa olika laddare under ett och samma kort och gör laddningen betydligt smidigare.
Hur fungerar det egentligen att leasa genom sitt företag? Jag trodde att bilen då skulle användas i huvudsak för företaget, men egenföretagare kan alltså få bilen billigare utan att för den skull använda den främst till sitt företag?
Det finns väldigt tydliga regler hos Skatteverket vad som gäller för leasingbil i företaget och hur det ska beskattas. Följer man bara skatteverkets regler så är det inga problem.
Vi har funderat på leasing men i avtalen är miltalen inte alls i paritet med det antal mil vi kör. Går det att lösa och till vilken kostnad?
Hur långt man beräknar köra per år uppger man när man hyr. Kostnaden baseras delvis på hur mycket detta och hur bilen beräknas slitas.
Det är ändå viktigt att poängtera att bara för att man kör el så är det automatiskt miljövänligt. Tycker sällan någon lyfter det när det talas om elbilar
Nej det håller jag verkligen med dig om. Det miljövänligaste är att promenera eller cykla för egen maskin. Tåg och kollektivtrafik är också toppen, även om det inte är möjligt i alla situationer. Vi klarar oss dock inte utan bil och då är elbil ett väldigt bra alternativ.
Hur gör ni när ni stannar i sommarstugan ett tag? Installerar ni laddbox även där eller finns det laddning på rimligt avstånd?
I stugan laddar vi i vårt vanliga eluttag. Det tar betydligt längre tid så då får man ha lite framförhållning och börja ladda dagen innan hemfärd. Men det är såklart säkrare med laddbox (med tanke på brandrisken) så när vi har möjlighet laddar vi i närmsta samhälle samhälle när vi ändå handlar mat. Volvo Cars förespråkar att man alltid ska ladda i laddbox.
Hur fungerar det med utvinningen av cobolt och litium till batterierna? Och har Volvo kommit på något miljömässigt sätt att återvinna batterierna?
Ja, Volvo arbetar med dessa frågor och har som första bilproducent i världen infört blockchain-spårbarhet för kobolten i sina elbatterier. Exakt vad det betyder kan du läsa mer om här.
När jag tittade över kostnader för elbil så såg jag på flera ställen att det tillkom en månadskostnad för att hyra batteriet i bilen. Stämmer det även för elbilar från Volvo?
Volvo tar inte ut hyra för batteriet.
Den självklara fråga för oss som har fyra barn är om det kommer att lanseras en rymlig(!) sjusitsig elhybrid eller elbil?
Ja nylanserade EX90 är faktiskt en helelektrisk SUV som är sjusitsig. Sedan finns också XC90 som hybrid. Båda modellerna finns att läsa mer om på volvocars.se.
Hej! Spännande med elbil, hur funkar det med hunden. Har ni plats för en hundbur?
Ja det ryms utan problem – bilen är stor invändigt och Essa ganska liten. Men åker vi med mycket packning kommer vi ha lastboxen bak på kroken så hundburen ryms.
*(*WLTP (prel). Förbrukning: 18,7 kWh/100 km. Räckvidd blandad körning: 421 km. Inga C02-utsläpp under körning. Faktisk räckvidd kan variera beroende på körbeteende och yttre faktorer. Gäller för XC40 Recharge MY22)
Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Vi ser ju inga stjärnor, där intet mörker är.
I ljusa irisringen, du bär en mörk pupill. Ty mörkt är allt som ljuset, med bävan längtar till. Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där. Var inte rädd för mörkret, som ljusets hjärta bär.
Så diktade Erik Blomberg år 1920 – bara två år efter första världskrigets slut. Och det ligger nära till hands att tro att dikten var ett uttryck för den svåra tid som Europa precis genomlevt. Det mörka och det ljusa. Det onda och det goda. Kraftmätningen mellan dem och insikten om att svärtan är en förutsättning för att alls kunna se ljuset.
Jag påminner mig om Blombergs ord när vi närmar oss midvintersolståndet och allt mörker i världen stundom känns övermäktigt.
Covid ökar, ovanligt många ligger hemma i förkylningar och svåra influensor denna höst och många har – för tredje året i rad – fått ställa in luciatåg, glöggmingel och andra mysiga tilldragelser man sett fram emot.Tanken på att få spendera en frisk jul med sina äldre släktingar känns plötsligt inte lika trolig som för bara en månad sedan.
Vi blev utan vårt luciatåg på förskolan i år, eftersom sjukfrånvaron bland personalen var så stor. Treåringen grät stora tårar när han förstod att ingen skulle komma och titta.
Vi använder cookies för att se till att vi ger dig den bästa upplevelsen på vår hemsida. Om du fortsätter att använda den här webbplatsen kommer vi att anta att du godkänner detta.
